Rom.
Pang, och så var det bara sex kvar! Uppemot 20 partier åkte ur det italienska parlamentet när väljarna bar fram Silvio Berlusconi till en comeback som premiärminister.
Italien kan ha blivit lättare att styra.
"Ett (närapå) normalt land", lyder en rubrik i dagstidningen La Stampa. Liksom många andra kommentarer går den ut på att någonting i stil med en revolution eller jordbävning har dragit fram genom Italiens brokiga och ständigt skiftande partisystem.
Tidigare har den mångfalden i kombination med landets krångliga valsystem förlamat politikens handlingskraft och gjort tidigare regeringar oförmögna att ta angelägna beslut.
Nu, däremot, får den 71-årige Berlusconis högerkraft Frihetens folk med allierade Lega Nord/Nordförbundet och ett pytteparti stor majoritet i parlamentets båda kamrar gentemot huvudmotståndaren Demokratiska partiet (PD), lett av Walter Veltroni, med partnern Värdenas Italien på mitten-vänstersidan.
Veltronis hopp är att Berlusconis allierade Lega Nord gör tillvaron svår för den tillträdande regeringschefen. Lega Nord och dess extreme ledare Umberto Bossi säger att Berlusconi inte ska hållas som gisslan, men partiet har mycket tydliga krav på mera självstyre för det rika norra Italien och hårdare tag mot invandrare. Genom att hota med att rösta med Demokratiska partiet i parlamentet kan Lega Nord svänga majoriteten.
Berlusconi tog också upp invandrarfrågan på tisdagen och lovade att bomma igen gränserna för illegala immigranter.
Förutom de fem partierna var det bara Kristdemokratiska unionen som i sista stund lyckades få några mandat i senaten och ett trettiotal i underhuset.
Kommunistpartier, partier med socialism i namnet, gröna, fascister och halvfascister sveptes bort när 47 procent av väljarna röstade på Berlusconis block och 38 procent på Veltronis bara halvårsgamla PD.
- Det blir ett tråkigare parlament, sade extremhögerpartiet La Destras ledare Daniela Santanche, självproklamerad fascist, uppgivet om att vare sig öppna fascister eller kommunister får plats.
När Veltroni bildade PD av vänsterdemokraterna i DS och mitten-vänsterkatolikerna i La Marguerita var det för att få fram ett tydligare väljaralternativ, utan den yttersta vänstern. Det fick Berlusconi att i februari slå ihop sin skapelse med högerpartiet Alleanza Nazionale.
De bådas drag har röjt i det politiska landskapet och ger Berlusconi möjligheter att ta de svåra beslut han talat om är nödvändiga under valkampanjen.
Och han kan upprepa sitt eget italienska längdrekord som premiärminister - fem år.