BAN MUANG.
Den enkla träkistan som ligger ovanpå ett traktordäck har fattat eld och ett svart rökmoln stiger snabbt mot himlen. En thailändare som dog i flodvågskatastrofen bränns på traditionellt vis vid de så kallade "massgravarna".
Flera thailändska familjer kommer under fredagen till det område som i medierna kallats "massgravarna". I själva verket är det en plats i Ban Muang nära krematoriet Ban Maraun, strax norr om det tempel där tusentals av de dödas kroppar samlats.
Till Ban Maraun skickas kropparna av de thailändare som id-kommissionerna vid templet Wat Yaan Yao tagit dna på och samlat tillhörigheter från. De läggs i en meter djupa gropar för att förvaras här till dess att deras thailändska familjer kunnat identifiera dem, och kan komma hit och hämta kropparna eller bränna dem på platsen på traditionellt vis.
- Vi lägger dem i groparna för att förhindra ytterligare förruttnelse och för att förvara dem. Det finns inte plats för thailändarna i de kylcontainrar som tagits till Wat Yaan Yao, de är till för utlänningarna, säger Arunswasdi Pachra Bhurdadtpong som är föreståndare för den provisoriska förvaringen av kroppar vid Ban Maraun.
Ända sedan den 30 december har kroppar av thailändare fraktats hit och det ligger nu någonstans mellan 700 och 800 kroppar här. Hela tiden kommer det fler laster med vita kistor som körs hit av militärfordon. Varje dag hittas hundratals nya kroppar av de eftersökningsteam som letar så långt som fyra kilometer upp från stränderna i byar i Khao Lak-området. När det tagits dna-prover på döda thailändare vid templet sänds de vidare till Ban Maraun.
Är det möjligt att det kan ske misstag och västerländska kroppar kan hamna här?
- Vi gör vårt yttersta för att se till att det inte ska ske. Jag har under veckan skickat tillbaka 200 kroppar till templet där jag fått en känsla av att det kanske kan röra sig om ett misstag. De har kollats en gång till och sedan skickats tillbaka, alla har varit thailändare, säger Arunswasdi Pachra Bhurdadtpong.
Hon är angelägen om att poängtera att förvaringen av kropparna vid Ban Mauran är tillfällig och att alla ska få en begravning när de är fullständigt identifierade av familjerna. Det finns alltså ingen sanning i att kalla de gropar som de döda ligger i här för "massgravar".
Alla kroppar som finns här har identifikationslappar runt handlederna och även liksäckarna har nummer som är kopplade till de dna-prover som tagits vid Wat Yaan Yao. Vid varje kropp ställs en enkel träpinne med samma nummer. Volontärerna som arbetar här lägger torr is på liksäckarna och sprutar desinfektionsmedel i groparna där de ligger.
- Det är väldigt sorgligt att arbeta här. Men för mig är det oerhört viktigt att se till att de som saknar släktingar efter tsunamikatastrofen får tillbaka sina döda och sen själva kan bestämma hur begravningsceremonin ska se ut - om de vill att de döda ska fraktas hem i kistor eller om de vill att de ska brännas här, säger Arunswasdi Pachra Bhurdadtpong.
Under de tre timmar vi är på platsen kommer flera thailändare som identifierat sina släktingar hit. De får gå fram till kistorna där liksäckarna öppnas för att de ska få se sina kära en sista gång.
Två kvinnor som hämtar sina döda barn gråter förtvivlat. En kvinna samlar ihop jord i ett plastglas innan hon med böjt huvud går efter bilen där kistan med hennes släkting ligger. En gammal man som förlorat en son sitter apatiskt på ett traktordäck och tittar på den kista som brinner framför honom. Krematoriet fungerar inte längre och kistorna som nu bränns placeras i stället ovanpå stora däck som blir en provisorisk likbränningsplats.
Den gamle mannen sätter händerna för ansiktet och gråter sakta när rökmolnen från sonens kista virvlar upp framför honom.