Den 5 augusti rasade San Joségruvan i Atacamaöknen ihop och stängde in 33 gruvarbetare 700 meter ner och 7 kilometer in. Klockan 5 på morgonen den 13 oktober, svensk tid, kom den förste gruvarbetaren upp med en 66 centimeter bred kapsel.
Efter 17 dagar av sökande, den 22 augusti, fick man kontakt med gruvarbetarna. Alla var vid liv, vilket de meddelade via en papperslapp. President Sebastián Piñera höll fram lappen i tv och meddelade, märkbart gripen, den glada nyheten.
De 33 har överlevt på det vatten som droppat från taket i skyddsrummet och på minimala portioner tonfisk och kex. Det var 30 grader varmt i skyddsrummet. Arbetarna bedöms ha tappat ett tiotal kilo var.
Så småningom lyckades man få ner vatten, mat och mediciner. Man kunde också filma gruvarbetarna den 27 augusti, och de kunde den 29 augusti för första gången tala med anhöriga per telefon.
Den 30 augusti började man gräva – ett par dagar senare än tänkt – eftersom man tvingats förstärka marken där den 30 ton tunga hydrauliska grävmaskinen, en så kallad Strata 950, placerats. Borren tog sig i en rät linje neråt, 20 meter om dagen och därefter vidgades gruvschaktet.
Enligt gruvminister Laurence Golborne studerade regeringen ”runt tio olika möjligheter”. En ”plan B” skulle vara att borra upp ett av de tre smala befintliga ventilationsrör som redan använts. Genom det ena skickades mat och mediciner och genom det andra brev och teknisk utrustning, men det tredje var outnyttjat.
Utrymmet där gruvarbetarna befunnit sig beskrivs som en mindre lägenhet. För att underhålla männen har man bland annat skickat ner musik i mp3-format, en projektor de kan visa inspelade fotbollsmatcher med och tärningsspel.
Gruvan stängdes i mars 2007 sedan den ansetts alltför farlig men öppnades åter i maj 2008.