Sällan får västerländska journalister tillstånd att röra sig fritt i Nordkorea. Men tidigare i år fick David Guttenfelder, fotograf på nyhetsbyrån Associated Press, och Jean H Lee, chef för byråns kontor i Seoul, ett tillfälle att dokumentera vardagslivet i landet.
Duon tilläts bland annat att resa ut till delar av landsbygden, enligt utsago i sällskap av nordkoreanska journalister istället för strikt övervakande myndighetspersoner.
De gigantiska monumenten, soldaternas Mao-inspirerade uniformer, de avskalade kontorslokalerna och de öde landsvägarna minner om de känslor som tanken på Nordkorea framkallar hos många. Bilderna av städernas storslagna torg representerar på något sätt ett samhälle som omvärlden har svårt att acceptera och förstå, rädslan för kommunismen, empatin för alla de miljoner människor som lever isolerade, under minutiös kontroll och ständiga hot att deporteras till omänskliga arbetsläger.
”Mycket av det vi ser under våra resor är tillrättalagt för att visa en ljusare sida av en nation som lider av kroniska ekonomiska svårigheter. Fattigdomen är inte omedelbart synbar i den moderna metropolen Pyongyang. Vi leds genom glittrande korridorer och upplysta salar av guider i färgsprakande klänningar, som dock pratar som från ett manus”, återger Jean H Lee i ett blogginlägg på New York Times nätupplaga.
Men bortom myndigheternas regisserade möten upplever journalisterna fort en annan verklighet. Fram träder bilderna av det riktiga livet i Nordkorea. En inblick i världens mest stängda land.