Statsminister Fredrik Reinfeldt får ursäkta, men det är Bildt som får uppmärksamhet här i Moskva, i den mån ryssar över huvud taget bryr sig om svenska politiker. Mest är det negativ uppmärksamhet.

– Carl Bildt är definitivt ett namn, åtminstone bland folk som intresserar sig för utrikespolitik, säger Fjodor Lukjanov, redaktör för tidskriften Russia in Global Affairs.

Det var i samband med Georgienkriget i augusti 2008 som Bildt utmärkte sig som en av de allra vassaste Rysslandskritikerna i Europa. Dagen efter krigsutbrottet jämförde han Moskvas motiv – att skydda sina egna medborgare – med nazisternas agerande före andra världskriget:

”Vi har anledning att minnas hur Hitler använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Centraleuropa”, skrev han på sin blogg.

Uttalandet ledde till officiella protester och när Bildt senare ville besöka Moskva ”för att höra de ryska synpunkterna” fick han nobben. Ingen hade tid med honom.

Halvtannat år senare är det alltså öppna famnen. Vad är det som har hänt sedan 2008?

– En förbättring av relationerna märktes under EU–Rysslandmötet i Stockholm i höstas, säger Fjodor Lukjanov. Då var det tydligt att man hade lämnat den kyliga perioden bakom sig.

Det skadade inte att Sveriges reger­ing i samma veva sade ja till Nord Stream, den stora gasledning som Ryssland planerar på Östersjöns botten.

Islossningen är samtidigt en del i en allmän tendens inom EU. Kritik mot den ryska ledningen har gradvis tystnat och ersatts av ”business as usual”. Det handlar om stora affärer för många länder, ofta i olja och gas, men ett land som Frank­rike är nu till och med berett att sälja stora krigsfartyg till Ryssland.

Sverige har relativt omfattande affärsförbindelser med Ryssland, vilket Carl Bildt inte är okunnig om. Hans privatekonomiska kopplingar till ryska gasjätten Gazprom – som har kallats Putins makt­instrument – ledde ju för några år sedan till krav på hans avgång som utrikesminister.