Under onsdagen träffade handelsminister Ewa Björling (M) representanter från telekombranschen för att diskutera förhållandet mellan mänskliga rättigheter och handel med icke-demokratier, eller ”svåra marknader” som de kallas.

Vilka svårigheter utsätts företag för i sådana sammanhang, vad kan stater respektive företag göra för att stödja exempelvis yttrandefrihet var några av frågorna som diskuterades.

– Vad företagen efterfrågar mycket är samarbeten på de här områdena. Ingen ska stå ensam och vifta med mänskliga rättigheter-flaggan, utan företagen ska hålla ihop för att kunna sätta tryck på en regim, säger Ewa Björling till DN.se.

Varför ska svenska företag agera i länder som Azerbajdzjan?

– Jag tror inte att man ska bojkotta eller isolera. Många av företagen anser att det är nödvändigt att vara på svåra marknader. Det handlar inte bara om business utan vem ska annars vara där och påverka.

Du som minister?

– För oss som regering handlar det om att vara så tydlig som möjligt om det här med mänskliga rättigheter, lyfta frågan som vi gjort i dag till exempel och uppmuntra andra länder att göra detsamma, säger Ewa Björling och påpekar att Sverige är det enda land som har ett så kallat memorandum of understanding.

Det har man med Kina, men svenska överenskommelser är också på gång med Saudiarabien och Turkiet. Ewa Björling menar att sådana samarbeten – som innehåller olika slags utbildning i och upplysning om nyttan av att företag tar ett socialt ansvar – är avgörande. Inte minst för varumärkets skull, men också i kampen om den internationella marknaden.

Så det är en ekonomisk fråga, inte moralisk?

– Jag uppfattar företagen som uppriktiga och det handlar inte om att det är så enkelt som att säga att det bara är ekonomiskt. Det handlar om att göra skillnad och bäst skillnad gör vi genom att dels påverka politiskt och uttrycka kritik, dels visa att företag kan vara goda förebilder även på svåra marknader, säger Ewa Björling.

Riskerar inte företag att ge diktaturer legitimetet?

– Det är viktigt att svenska företag vågar finnas på svåra marknader, naturligtvis under förutsättning att internationella och nationella lagar, regler och embargon respekteras. Sedan är det företagens beslut att avgöra om de vill vara i ett land eller inte.

DN.se har tidigare uppmärksammat svenska företags närvaro i länder som bland annat Vitryssland och Iran. Frågan om hur omvärldens bild av Sverige påverkas av att förknippas med sådana länder vänder Ewa Björling på.

– Hur tror du omvärldens bild av Sverige ändrades av det som hände under den arabiska våren? Hade inte bland annat svenska företag varit där hade vi inte sett kommunikationen på sociala medier och demonstrationer på gatorna. Det är en balansgång.

Vad säger du om människorättsorganisationernas kritik?

– Återigen: vilka förslag har de på hur man ska hjälpa människor i dessa länder om vi inte ens vågar vara där och göra skillnad? Sedan vill jag påpeka att sex av telekombolagen jag träffade i dag berättade för mig att de bildar en grupp som säger sig vilja lyssna på frivilligorganisationerna i frågor som transparens, närvaro och mänskliga rättigheter.