Fredagens utfrågning av en pressad Tony Blair om beslutet att invadera Irak skedde i direktsändning under ett enormt medieintresse.
Det är sju år sedan Blair beslöt att slå följe med USA in i Irak. Bedömare hoppades inför utfrågningen att den skulle ge slutgiltiga svar på frågorna om varför Blair till varje pris ville delta i kriget och om det ens var i samklang med folkrätten. Man vill också veta om Blair pressade underrättelsetjänst och regeringens juridiska experter för att rättfärdiga inmarschen.
Storbritannien och USA motiverade kriget med att Irak utgjorde ett hot genom innehav av massförstörelsevapen. Men kriget hade inte ett uttalat formellt FN-stöd och det har framkommit att underrättelserna inte var särskilt fylliga och att de övertolkades.
För Blair blev Irakkriget början till en förödande impopularitet och bidrog till att han avgick i förtid i juni 2007. Men han har hela tiden försvarat sig att var säker på att han "gjort rätt".
Terrorattacken mot USA den 11 september 2001 var för Tony Blair den stora vattendelaren, sade den tidigare premiärministern när utfrågningen började.
– Det är absolut nödvändigt att förstå att om inte 11 september hade ägt rum skulle det ha gjorts en annan riskanalys.
Den stora skadan och godtyckligheten i attacken — "om dessa människor hade kunnat döda 30.000 så hade de gjort det" — förändrade bedömningen av risken att terroristerna skulle få tag i massförstörelsevapen.
Före 11 september var omvärldens linje att isolera Irak med bland annat sanktioner och flygförbudzoner, förklarade Blair. Det var inte problemfritt. Saddam Hussein lyckades ge väst skulden för hur sanktionerna slog.
Irak tillät inte heller FN:s inspektörer att göra sitt jobb ordentligt med att granska landets misstänkta program för massförstörelsevapen, påpekade Blair.
Kommittéledamöterna pressade Blair på motiven till kriget och hur diskussionerna hade förts med USA:s dåvarande president George W Bush.
– Den absoluta nyckelfrågan var massförstörelsevapnen, sade Blair om motiven.
Britten hävdade att han försökte bygga bredast möjliga militära allians, lik den som gick till angrepp på talibanregimen och al-Qaida i Afghanistan. Blair underströk också att en invasion skulle ske med godkännande i FN, och att grunden för det var Iraks brott mot världorgansationens resolutioner.
Det har hävdats att Blair och Bush enades om invasionen redan ett halvår efter den 11 september 2001. Det ska ha skett på ett möte vid amerikanens ranch i Crawford i Texas. Det höll Blair inte med om.
– Inget beslutades, sade han om mötet.
Däremot diskuterades olika tillvägagångssätt. Blair betonade att det inte var något hemligt med det, han hade sagt samma saker öppet.
Han pressades vidare på hur han resonerade om ett anfall utan en andra FN-resolution.
En första FN-resolution, 1441, som krävde fullständigt samarbete med FN:s inspektörer, skulle enligt många kritiker ha kompletterats med en andra om användning av våld för att invasionen skulle ha varit förenlig med folkrätten.
En andra FN-resolution "hade gjort livet lättare", medgav Blair, men påpekade:
– Jag tyckte att om han bröt mot 1441 så måste vi stå på oss. Annars skulle vi skicka en väldigt dålig signal till världen.
Även om Saddamregimen inte hade kärnvapen längre, så visade de CIA-ledda vapenjägarna i Iraq Survey Group att Irak "bevarade sin strävan och kunskap att ha ett program för massförstörelsevapen." Blair beskrev rapporten som den svenske inspektörschefen Hans Blix "hade kunnat skriva om Saddams regim hade samarbetat".
Blair ville vända på det historiska perspektivet.
– Ibland är det viktigt att i stället för "mars 2003-frågan" ställa sig "2010-frågan", sade Blair.
– Anta att vi hade backat från den här militära aktionen, anta att vi hade låtit Saddam och hans söner fortsätta styra Irak — personer som hade använt kemiska vapen och orsakat över en miljon människors död. Det vi vet nu är att han helt klart bibehöll sin avsikt och sin kunskap att återstarta program för kärnvapen och kemvapen när inspektörerna väl var ute och sanktionerna hade förändrats.
I publiken fanns bland andra anhöriga till en del av de 179 brittiska soldater som dödats i Irak. Demonstranter utanför byggnaden i centrala London blev besvikna på att den forne regeringschefen smet in bakvägen till lokalen.
Under en paus i utfrågningen uttryckte soldatfamiljer ilska och besvikelse över Blairs svar.
– Jag skulle vilja att han såg mig rakt i ögonen och sade: "Jag ber om ursäkt". Men så modig är han inte, sade exempelvis Theresa Evans, vars son dog i Irak på krigets första dag 2003.
Grupper som företräder de döda soldaternas anhöriga säger att Blair har tackat nej till ett möte med dem i anslutning till utfrågningen.
Om medieintresset var enormt i London fick utfrågningen av Blair desto mindre utrymme i irakiska medier, rapporterar AFP från Bagdad. Många visste inte att britten förhördes.
Irakier som nyhetsbyrån talade med var skeptiska till om utfrågningen skulle innebära någonting för deras del.
– Skadan har redan skett, sade Sami Ali Hamadi, en pensionerad statsanställd shiamuslim.
Han hävdade att påståendet om irakiska massförstörelsevapen var en påhittad ursäkt av Bush "och hans knähund Blair" för att anfalla.
Vännen Abbas Massud Mussa tycker att Irak har blivit bättre utan Saddam men att västländerna skulle ha uppmuntrat irakier att störta sin regim i stället.