Statsfinanserna, sjukvårdsreformen, arbetslösheten samt krigen i Irak och Afghanistan har slukat president Barack Obamas uppmärksamhet i ett år — och lär förbli de stora frågorna även 2010.
När Obama svor presidenteden den 20 januari i fjol blev han historisk, som USA:s förste svarte på posten. Nu, ett år senare, har stjärnglansen mattats — och en färsk undersökning antyder att lika många anser att Obama lyckats som misslyckats (45 procent vardera) under sitt första år på posten.
Två veckor in på mandatperioden förra året tyckte 76 procent att han gjorde bra ifrån sig. Sedan dess har siffrorna åkt rutschkana och hamnade strax under den magiska 50-procentsgränsen i december, då striden om sjukvårdsförsäkringen rasade som värst.
De som traditionellt röstar på demokraterna finns kvar bland stödtrupperna, men de oberoende mittenväljare som gav Obama en klar valseger 2008 vacklar.
Nyckeln till de sjunkande popularitetssiffrorna finns delvis i New York-guvernören Mario Cuomos ord från 1985: "Man bedriver valrörelse i poesi men regerar i prosa".
Att inge hopp i luftiga tal hör kampanjmetodiken till, medan presidentposten innebär krass verklighet och kompromisser. Det får alla presidenter erfara.
Men glappet från Obamas eleganta retorik, och omvärldens höga förväntningar, till det amerikanska samhällets svårlösta problem har varit extra stort. Till problemen hör landets gigantiska budgetunderskott, den stigande arbetslösheten, alla skuldsatta husägare, de komplexa svårigheterna i Irak och Afghanistan och — sist men inte minst — risken för nya terrordåd. En majoritet väljare ger ännu inte, enligt undersökningar, Obama skulden för den usla ekonomin — men anser heller inte att han har lyckats göra mycket åt den.
Hur Obama klarat sig hittills tycks dock ligga i betraktarens öga. Medan konservativa anser att presidenten är en radikal typ som frikostigt slösar skattepengar på stimulanspaket, så är vänsterkritiker missnöjda med att Obama beter sig som "en tredje Bush" när han trappar upp den militära närvaron i Afghanistan.
En sak är klar: det politiska klimatet i USA är grinigt och polariserat, och det lär bara bli värre fram till kongressvalen i höst. Obama inser att han inte har uppnått sin föresats — "att ena det amerikanska folket kring våra gemensamma värden" — och har sagt att det är vad han vill prioritera 2010.
Klart är att han inte har mycket tid att driva igenom hjärtefrågor. Höstens val kan innebära att demokraterna mister sin klara majoritet i kongressen. Medveten om detta har Obama satsat hårt på en tidig sjukförsäkringsreform. Går den igenom, vilket mycket tyder på, är det historiskt — men blott en tredjedel av amerikanerna tycks uppskatta dess föreslagna utformning.
Vad gäller utrikespolitiken framhåller oberoende bedömare att Obama — som ju även kan titulera sig Nobelpristagare — på kort tid har lyckats ge USA en helt ny, mer positiv bild i omvärlden. Vad hans betoning av diplomati innebär för Irans kärnvapenpolitik, utvecklingen i Mellanöstern samt för USA:s relationer med Kina och Latinamerika är ännu för tidigt att säga.
Populärast i familjen Obama har presidenthustrun och -stöttepelaren Michelle blivit. Hon har ju ingen formell maktposition utan fungerar främst som medial ikon. Som sådan har hon gett USA:s "första familj" en glamourös framtoning men även betonat god kost, hälsa och läxflit. Den köksträdgård hon tog initiativet till i Vita husets trädgård har fått enormt genomslag, inte bara i USA.