Den allra första oljeprospekteringen i Etiopien gjordes av amerikanska Standard Oil på 1920-talet. För 37 år sedan gjordes så fynd som visade på reserver på runt 430 miljoner fat. Det är bara en tiondel så mycket som i medelstora oljeländer som Qatar och Kanada, men sedan upptäckten gjordes har det fattiga Etiopien givit tillstånd till flera utländska bolag att exploatera det som finns och att leta efter mer.
Framför allt pågår borrandet på Ogadenplatån, ett 350.000 kvadratkilometer stort, glesbefolkat och torrt område i östra delen av landet med liknande geologiska förutsättningar som oljerika områden i Mellanöstern.
Bland de utländska intressenterna märks kanadensiska Africa Oil, där ägarfamiljen i Lundin Petroleum har intressen, men också nederländska, malaysiska och kinesiska bolag. Mellan 2006 och 2009 fanns även svenskägda Lundin Petroleum där. Ingen av de europeiska och amerikanska oljejättarna har i dag verksamhet i Etiopien
Ogaden är ett omtvistat område sedan över hundra år. Befolkningen är huvudsakligen etniska somalier och är liksom grannfolket i Somalia muslimer, till skillnad från den kristna majoritetsbefolkningen i Etiopien.
Regionen införlivades i Etiopien – eller Abessinien som det då hette – av det forna kejsardömet. I röran efter det att kejsardömet störtats i slutet av 1970-talet försökte Somalia erövra Ogaden men slogs tillbaka i ett krig som samtidigt var ett av kalla krigets blodigaste uppgörelser (Sovjet och Kuba stödde Etiopien, USA Somalia).
Därefter har gerillarörelsen ONLF, Ogadens nationella befrielsefront, utövat motstånd med punktvisa attacker. Under en kort period i början av 1990-talet, när diktatorn Mengistu just störtats, ingick ONLF i övergångsregeringen och det var lugnt i Ogaden. Men det dröjde inte länge förrän rebellerna bröt också med det nya styret och återupptog sitt väpnade uppror.
Så sent som 2007 anföll ONLF ett oljefält skött av en kinesisk koncern. Mer än 70 personer dödades, varav minst nio kineser. Gerillan hävdade att militären hade fördrivit nomadstammar för att göra plats åt oljebolagen.
Det är ingen tvekan om att de karga stäpper där svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson ville granska oljeexploateringen är ett oroligt hörn av Afrika.
Är Etiopien ett lämpligt investeringsland? Etiopienexperten Kjetil Tronvoll ger ett tudelat svar på frågan:
– Det är en vid fråga. Det är ju ett stabilt styre, vilket investerare önskar sig. Regimen vill också ha mer utländska direktinvesteringar. Sedan finns det ett ”men”: Det finns en riskfaktor i form av lokal oro, säger Tronvoll till DN.se.
– I Ogaden räknar myndigheterna ONLF som en terroristorganisation, och dessutom finns en rad andra politiska motståndsrörelser i landet, några beväpnade, många inte.
– Ogaden är etiopiskt territorium, men det finns ett människorättsperspektiv här. Upprorsrörelsen menar att de regionala och centrala regeringarna inte är representativa och inte tillvaratar lokala intressen och att man därför måste slåss mot dem.
Måste oljebolagen förhandla även med gerillan?
– Nej, de förhåller sig bara till regeringssidan, de förhandlar inte med gerillan. Alla anläggningar är hårt bevakade.
Hur ser framtiden ut för de etniska somalierna i Ogaden?
– Somaliafrågan är otroligt komplicerad. Drömmen om ett Stor-Somalia där alla etniska somalier ingår innefattar inte bara Ogaden utan även delar av Djibouti och Kenya.
– En del säger att de vill ha egen stat, en del vill ha autonomi under Etiopien, en del vill förena sig med Somalia. Det är svårt att säga vad majoriteten i Ogaden vill, för det genomförs inga opinionsmätningar eller val som kan visa det.