- Om gränsen är öppen kommer vi snart tillbaka, säger den ena kvinnan.
De har ingen aning om att Nordkorea dragit på sig den samlade omvärldens missnöje, säger de. Sedan försvinner de halvspringande i väg i en smal gränd mellan två höghus.
Här i Dandong i Liaoningprovinsen kommer det snart att märkas hur väl omvärlden lyckas med sina sanktioner mot den nya kärnvapenstaten Nordkorea. De nordkoreanska kvinnorna som hedrar Kim Jong Il med sina nålar kan snart vara tillbaka oavsett om det är lagligt eller inte. Kanske har de redan börjat undra varför folk i Kina alltid kan äta sig mätta medan maten är så knapp i deras eget land.
- Om Kina stoppar lasterna med mat till Nordkorea så är Nordkorea slut, säger mannen som tolkat samtalet med kvinnorna.
Svält riskerar då på nytt att breda ut sig, tio år efter den senaste svåra svältkatastrofen, och den 160 mil långa gränsen till Kina blir åter den linje nordkoreaner söker korsa för att överleva.
Mannen som tolkat bodde själv i Nordkorea i över 50 år. Han flydde till Kina för tio år sedan och kan röra sig lugnt på trottoarerna i Dandong eftersom han bor här lagligt. Men han har en dotter kvar i Nordkorea och är orolig för vad som sker om Kina som bestraffning för kärnvapensprängningen slutar att skicka hjälpsändningar med ris.
- De som kommer hit illegalt kan inte stanna i Dandong. Om polisen får tag i dem skickas de tillbaka till Nordkorea, säger han. Det skedde i början av den här veckan när 70-80 koreaner sändes härifrån.
Internationella människorättsorganisationer har i flera år kritiserat Kina för att sända tillbaka nordkoreaner till stränga straff. Kina har försvarat sig med att de ser nordkoreanerna som ekonomiska flyktingar.
- Fördelen nu är att flyktingar inte längre får så hårda straff eftersom de är så många. Nordkoreanska myndigheter vet inte vad de ska göra med dem, säger mannen.
Kina står inför ett dilemma. Nordkorea måste bestraffas så hårt att Kim Jong Il inte vågar göra vad som helst. Samtidigt får straffet inte vara för hårt - då finns risken att Kim faller och Nordkorea kollapsar.
Kinesiska politikers mardröm är att miljoner nordkoreaner försöker fly över floden.
Här finns redan tiotusentals nordkoreaner på flykt. Nordkoreanska kvinnor har blivit fruar åt kinesiska bönder på landsbygden i nordost. Kontrollerna på vägarna från gränsen till Peking är hård för att stoppa dem som försöker ta sig till huvudstaden.
Sedan i mitten av september är det Nordkorea som satt stopp vid gränsen. Kinesiska turister har inte längre lov att resa in i Nordkorea från Dandong. Numera kan de bara ta en båttur alldeles nära det nordkoreanska fastlandet och promenera på den bro över floden som bombades av amerikanerna 1950 i början av Koreakriget.
Längst ut på bron har försäljare Wang montern full med nordkoreanska frimärken. Härifrån kan kinesiska turister genom en kikare för tre kronor titten studera Nordkorea några hundratal meter bort. Bredvid löper den nya Vänskapsbron där lastbilar och tåg fortfarande passerar tätt med varor till Nordkorea.
Det är på den här bron Kim Jong Ils bepansrade tåg ibland syns till. Då sprids meddelandet av medier i hela världen att det "ser ut som om den nordkoreanske ledaren är på väg till Kina på besök". Men ingen vet säkert. Däremot kan försäljare Wang berätta att trafiken med lastbilar från Kina till Nordkorea var mycket tätare år 2003 och 2004.
Själv försöker hon i sitt stånd längst ut på bron, och med den nordkoreanska staden Sinuiji som fond, sälja små pansarvagnar och robotvapen gjorda av kinesiska tomhylsor. På ett bord ligger fisk som torkas.
- Jag vet vad Nordkorea gjort, men vi vanliga människor är inte rädda för det. Det är de rika och mäktiga i Peking som är skrämda av Nordkoreas kärnvapen, inte vi, säger Wang.
På andra sidan floden syns tydligt, också utan kikare, ett stillastående pariserhjul. Nordkoreaner drömmer som alla andra ibland om ett så barnsligt och rikt liv att det finns tid att åka pariserhjul.
När jag var i Nordkorea under en vecka förra året såg jag också stillastående pariserhjul. Då liksom nu syns brudpar utomhus. En dag i Pyongyang i oktober förra året tycktes hela staden överhopad av brudpar. Nu står ett brudpar på stranden medan kinesiska turister åker förbi i en båt.
Från vattnet ser Sinuiji ut som en kuliss, som ligger där den ligger för att visa det bästa ansikte Nordkorea förmår. Bilar rullar längs floden.
I Pyongyang för ett år sedan blev jag stoppad av en vänlig människa på en trottoar. En bil närmade sig hundra meter bort och han ville inte se en utländsk gäst överkörd. Ännu har Pyongyang troligen den glesaste trafiken av världens huvudstäder.
I Nordkorea används annars mest fötterna. Saker bärs på ryggar. Bussarna är alltid fulla. Cyklarna har blivit fler, men egentligen är det bara meningen att nordkoreanen ska ta sig mellan hemmet och arbetet.
Nordkoreaner har fri sjukvård och utbildning, lägenheten är gratis och kostnadsläget är lågt, men hur det går ihop är en gåta, utom att det måste till en överlevnadskonstnär för att klara det.
Pyongyang är en stad med breda gator och vackra tunnelbanestationer. Husfasaderna lyser klarare av ny färg för varje år, men utsikten från tionde våningen på Hotel Koryo var mörk på kvällarna. Elbristen är aldrig långt bort.
I landet som just sagt sig ha utvecklat kärnkraft får barnen lära sig att mjölken de dricker kommer från ledaren. De får veta att danserna som framförs på idrottsstadion inför över hundratusen åskådare inte hade kunnat genomföras utan den store ledaren.
En gång har nationens befolkning hört sin ledares röst. Det inträffade i början av 1990-talet, två år innan Kim Jong Il tog över fadern Kim Il Sungs livsverk som envåldshärskare. Då sa han: "Ära till folkets heroiska militär." Militären med sina 1,1 miljoner soldater kommer alltid i första hand, de får det bästa av det knappa som finns.
På så sätt är sig Nordkorea alltid likt, men det senaste året har invånarna i Pyongyang börjat klä sig modernare än tidigare, oftare i färgglada kläder. Något fler butiker har det senaste året öppnat i gatuplanen i höghusen. Fler marknader med importerade varor syns. Den ekonomiska aktiviteten har ökat, enligt en västerlänning som bor i Pyongyang.
Samtidigt har en översvämning i somras gjort att Nordkorea befinner sig i en värre situation än på länge. Jordbruksområden lades under vatten och förstördes. Skörden blir sämre än på länge. Nu oroas folk av att grönsakerna som bildar grund för nationalrätten kimchi drabbas av missväxt. Dessutom har Sydkorea minskat sina matleveranser, och FN:s matprogram har tvingats krympa verksamheten kraftigt.
Allt detta sker när Kina av egen vilja eller pressade av omvärlden i kärnvapenprovets spår kan tvingas stoppa sina hjälpsändningar.
- Tyvärr är det så att Nordkorea befinner sig i en situation där sanktioner skulle bli förödande för befolkningen. Nu skulle de i stället behöva ännu mer mat utifrån, säger västerlänningen i Pyongyang.
Hur provsprängningen ska påverka Qu Shuangs affärer kan hon bara gissa. Hela hennes släkt bor sedan tio år i Kina i stället för i Nordkorea. Hon driver en butik som lever av att sälja begagnade tv-apparater till nordkoreaner på tillfälligt besök i Kina. Apparaterna är 10-15 år gamla och kostar mellan 200 och 900 kronor per styck.
- Det finns inga andra än nordkoreaner som vill köpa de här tv-apparaterna, utan dem skulle vi inte ha någon business, säger Qu.
- Det här är allvarligt, säger hon och syftar inte bara på affärerna. Vi bor så nära Nordkorea, om de har utvecklat kärnvapen är det farligt för alla, säger hon.