När Wikileaks förra söndagen började publicera hemligstämplad amerikansk diplomatisk korrespondens blev internets genomslagskraft uppenbar. Ingen kan längre tvivla på det fria nätets kapacitet. Det är en frihet som nu är hotad.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton hävdade att agerandet var ”en attack mot det internationella samfundet” och landets riksåklagare Eric Holder inledde snart en brottsundersökning mot grundaren Julian Assange.

Efter påtryckningar från den oberoende amerikanske senatorn Joe Lieberman, som leder en kommitté för inrikes säkerhetsfrågor, lät e-handelsbolaget Amazon i onsdags stänga sina servrar för Wikileaks webbsajt. Två dagar senare upphörde adressen att fungera.

Sajten repade sig snabbt vid båda tillfällena, men Wikileaks många publiceringar kan komma att få långtgående konsekvenser för hela internet. Det tror flera experter som DN talat med.

– Wikileaks aktiviteter stressar den amerikanska statsapparaten så pass mycket att den på allvar kommer att skynda på processen mot ett kontrollerat internet, säger Danny Aerts, vd för stiftelsen .SE som arbetar för ett öppet internet.

– Naturligtvis känner flera regeringar att de måste agera efter läckan. Vi ser en rad åtgärder som sedan en tid tillbaka begränsar friheten på nätet. Fler diskuteras och det här kan forcera den processen, menar Joe McNamee vid European Digital Rights.

Till de regleringar som uppmärksammats mest i Sverige de senaste åren hör Ipred, FRA-lagen och datalagringsdirektivet (se faktaruta.) Men försöken att styra internet kommer från flera håll och ingen har grepp om helheten.

– Lagstiftningen angriper olika delar. Det är handelslagar, fildelningslagar och telekomlagar. Sammantaget ser det inte så ljust ut, säger Marcin de Kaminski, doktorand vid Lunds universitet och verksam vid forskningsprojektet Cybernormer.

Jillian York, projektkoordinator för Open Net Initiative och verksam vid Harvarduniversitetet i USA, påtalar att staters argument för kontroll på webben utåt sett alltid är schysta. Ofta handlar det om säkerhet och skydd av upphovsrätt.

– Men kan en regering ta ned en sajt med material som är skyddat av upphovsrätt så kan de naturligtvis även ta ned andra sidor, säger hon.

I fallet Wikileaks vill många just nu sabotera pågående publicering; attackerna mot sajten har varit otaliga den senaste veckan. Men om det är regeringar – som inte vill att känsligt material ska släppas – eller andra aktörer vet York inte. Kanske spelar det heller inte någon roll.

Christopher Kullenberg är doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och författare till boken ”Det nätpolitiska manifestet”. Enligt honom är professionella hackare, likt Wikileaks grundare, alltid de som klarar sig bäst.

Med hjälp av kryptering förhindrar de spionage och kan kringgå den allt mer snåriga lagstiftningen. Helt enkelt eftersom de besitter rätt kunskap.

– Wikileaks använder sig av en uppsättning standardiserade teknologier som finns tillgängliga för nästan alla. Om man vill komma åt de verktygen måste man ge sig på riktigt avancerad lagstiftning och det är något som bara riktigt auktoritära länder kan upprätthålla.

Hackarna vet med andra ord hur de ska hålla sig undan. I stället, befarar Kullenberg, är det den vanliga nätsurfaren som riskerar att hamna i kläm. Skälen är flera. I takt med att lagarna som begränsar internet snabbt blir fler följer människor som bryter mot dem – och får statuera exempel. Under de senaste åren har vi läst åtskilliga historier om personer som tvingas betala skyhöga bötesbelopp för sina handlingar på webben.

Ett annat exempel, om än extremt, är 23-årige Bradley Manning som misstänks ligga bakom de senaste läckorna till Wikileaks. För honom väntar sannolikt ett långt fängelsestraff.

– Skräcken för internet späds på när enskilda personer råkar illa ut. Följden blir att människor vänder sig till de alternativ som känns trygga – även om dessa inte erbjuder allt som ett öppet nät gör. Vi riskerar då att få ett nät som primärt består av enkelriktade underhållstjänster, säger Christopher Kullenberg.

Han menar att scenariot ligger närmare än vad vi riktigt förstår. I exempelvis Frankrike är man till viss del redan där:

– De har ett dåligt internet. Konkurrensen är bristfällig vilket gör att operatörerna har förbjudit Skype samt vissa fildelningsteknologier. Exempel på operatörer som har de här förbuden i vissa av sina tjänster finns även i Sverige.

Fortsätter det som nu kan vi komma att se det internet som kritikerna ofta liknar vid kabel-tv. Danny Aerts utvecklar resonemanget:

– Internet baseras på fritt flöde av information. Tar man bort den grundpelaren så upphör internet i sin nuvarande form. I stället kan vi få flera nät vars innehåll styrs av leverantörerna. Vi kan till exempel få ett Appleinternet, ett Googleinternet, ett de luxe-internet och ett träsknät för dem som inte har råd med de dyrare varianterna.

För den som är van vid ett öppet internet kan det vara svårt att se varför man skulle välja en operatör som infört begränsningar.

Cristopher Kullenberg ser flera anledningar:

– När man får de delar av internet som man tycker är viktigast och därtill tv och telefon i samma abonnemang – då blir det väldigt enkelt att välja det. Men den främsta förklaringen är rädslan som späds på av myten om det farliga internet.

– Konsekvensen blir att nätets fulla potential inte utnyttjas; webben blir primärt en arena för underhållning.