Diplomatsonen Anders Behring Breivik växte upp i Sköyen, en välmående stadsdel i västra Oslo. Han bodde med sin mamma efter föräldrarnas skilsmässa 1980. Då var Anders Behring Breivik drygt ett år.
Pappan arbetade som diplomat och var enligt Expressen anställd av det norska utrikesdepartementet mellan 1965 och 1996. Han hade uppdrag på Norges ambassader i London och Teheran, och jobbade även för OECD i Paris. Därför träffades far och son sällan. Enligt pappan, som nu bor som pensionär på franska landsbygden, har han inte haft någon kontakt alls med sin son sedan 1995.
Fadern hade redan två söner och en dotter när han träffade Anders Behring Breiviks mamma, som i sin tur hade en dotter från ett tidigare förhållande. När Anders var ett år skilde sig föräldrarna och pappan gifte om sig med en kollega på ambassaden. Pojken blev föremål för en vårdnadstvist. Mamman, sjuksköterska, vann tvisten och flyttade hem till Norge och Oslo med Anders och hans halvsyster.
De som växte upp med Anders Behring Breivik beskriver honom som en vanlig pojke som ung, men säger att han blev allt mer inåtvänd under tonåren. En barndomsvän, Michael Tomala, säger till NRK att Breivik brukade försvara mobbade skolkamrater. För Tomala är Breiviks islamfientliga åsikter en överraskning.
– En av hans goda träningskamrater var från Mellanöstern, säger han till NRK.
– Det verkar som att han tagit en helt annan riktning mot vad vi kände till i ungdomen.
Efter avslutad grundskola gick Breivik på Oslo handelsgymnasium. Därefter har han enligt VG tagit en del nätbaserade kurser i företagsekonomi på universitetsnivå. Enligt Behring Breivik själv har han studerat statsvetenskap, ekonomi och management.
Åren efter millennieskiftet jobbade han på kundtjänsten på ett företag. En flerårig kollega från den tiden, som vill vara anonym säger till NRK:
– På vår arbetsplats jobbade folk från alla länder och med alla läggningar, och Anders var vänlig mot alla. Därför kom det här som en chock. Det är helt obegripligt.
Ändå fanns tydliga tecken på att det rörde sig tankar i Breiviks huvud som folk i hans omgivning inte uppfattade. Som tonåring gick han med i invandringskritiska Fremskrittspartiets ungdomsorganisation. 2003 ställde han upp i Oslos kommunalval för partiet utan att bli invald. I sitt manifest beskriver han det som ”ett vägskäl”, där han började tvivla på konventionell politik som en väg att uppnå sina mål.
2002 började han skriva på sitt drygt 1.500 sidor långa manifest, ”2083 – A European Declaration of Independence”. Där beskriver han hur han ser sig som en tempelriddare med uppdrag att försvara Europa och kristna värderingar mot vad han uppfattar som en pågående islamisering av kontinenten, stödd av ”kulturmarxister”. Manifestet mejlades ut till ”vänner och vänners vänner” fredagen 22 juli, innan han gav sig iväg till regeringskvarteret och sedan Utöya.
Han skriver i sitt manifest att han lagt ner nio år på sitt ”projekt”. De första fem åren samlade han in information och pengar – enligt sitt eget manifest jobbade han med aktiehandel och var sedan chef för ett företag som sålde programvara. Åren därefter har ägnats åt ”efterforskningar, sammanställning och skrivande”. Enligt Anders Behring Breivik har arbetet kostat honom 317.000 euro – ”130.000 ur egen ficka och 187.500 euro i utebliven inkomst under tre år.” För att spara pengar flyttade han hem till sin mamma i Sköyen igen för två år sedan.
2009 startade han företaget Breivik Geofarm, som skulle producera frukt och grönsaker. Men han redovisade ingen inkomst alls under det året. Sammanlagt har han haft en deklarerad inkomst på 7.842 norska kronor åren 2006-2009. Precis som 2009 var inkomsten noll 2006. Däremot har han haft en förmögenhet som 2007 var på drygt 630.000 kronor och 2009 på drygt 390.000 kronor, visar norska skatteverkets siffror.