Anders Behring Breiviks kallblodiga terrorhandlingar var utan liknelse, och fördöms även av grupper på yttersta högerkanten. Men hans tankar om att försvara Europa mot en upplevd ”islamisering” är något som delas av flera andra grupper, till och med av etablerade politiker.
– Bristen på tabu mot antimuslimska idéer är farlig. Det finns ett motstånd i Europa att erkänna islamofobi som rasism, som farlig rasism, säger Lisa Bjurwald till DN.se.
Lisa Bjurwald har i många år studerat och skrivit om extremhögern, bland annat för den antirasistiska tidskriften Expo. Hon har också arbetat på Dagens Nyheters ledarredaktion. I hennes nya bok ”Europas skam. Rasister på frammarsch” kartläggs hur rasismen vinner mark runt om i Europa. En av de organisationer hon följt är English Defence League (EDL), som Anders Behring Breivik har haft utbyte med.
– De bildades sommaren 2009 och har vuxit explosionsartat sedan dess. Nu samlas hundratals anhängare till deras demonstrationer som helt tar över städer, berättar hon.
Lisa Bjurwald beskriver EDL som en väpnad gren av den europeiska antimuslimska rörelsen. De är uttalat militanta och består till stor del av gamla fotbollshuliganer som tar sig till städer i England med stor muslimsk befolkning för att provocera fram våld.
– EDL skapar krigsstämning på gatorna. De använder sig också av tempelriddarsymboliken. Det är inte alls konstigt att Breivik drogs till dem.
Hur har de lyckats växa så snabbt?
– De har lyckats återupprätta den insomnade huliganscenen. Dessutom utgjorde bombdåden i London juli 2005 en bra rekryteringsbas, det var i färskt minne när EDL arrangerade sin första demonstration i Luton fyra år senare. För den antimuslimska rörelsen globalt var 11 september ett startskott. Det är också därefter som förbud mot symboler för det muslimska, som burkor, minareter och slöjor hamnar högt på den politiska agendan.
Har de någon motsvarighet i Sverige?
– De har en underavdelning i Sverige, liksom i många andra länder. Men det rör sig bara om en handfull personer i Sverige. Ett klassiskt högerextremt hot i Sverige är i stället Svenska motståndsrörelsen. De är helt enkelt nazister.
Hur skiljer sig islamofoba grupper och nazister åt?
– Lite förenklat har de olika måltavlor. De ena hatar muslimer, de andra judarna. I nazisternas idévärld ligger judarna bakom allt ont. På samma sätt skyller islamofoberna allt på muslimerna – och på de politiker som öppnat upp för det multikulturella samhället. Båda ser etablissemanget som förrädare.
Hur är förhållandet mellan de två grupperna?
– På individnivå finns det folk som går över gränserna mellan rörelserna. Men det finns också frustration bland nazister över hur antimuslimska grupper växer. ”Folk i Europa är hjärntvättade och ser inte den riktiga fienden – judarna”, resonerar de. Tittar man på deras olika forum på nätet efter det som hänt i Norge så sitter nu islamofoberna och skriker ”han är nazist!”. På naziforum säger man att Anders Behring Breivik är en galen antimuslim. Ingen vill förknippas med Breivik.
Finns det några kopplingar mellan Sverigedemokraterna och antimuslimska grupper?
– Man kan se att de rör sig i samma idévärld. Man hämtar inspiration från Eurabia-litteraturen som går ut på att muslimerna håller på att ta över Europa. SD utgår från samma argument om islam. Se på SD:s Kent Ekeroth som ligger bakom anti-islamiseringsfonden. Partiet hade ju också seminarium med den kände islamkritikern Robert Spencer i Almedalen förra året.
Vilken betydelse har extremhögern i samhället i dag?
– Naziströrelsen är så marginaliserad och står så långt utanför samhället i dag. Det är väl bara pedofiler som har lika dåligt rykte. I Europa i dag är det lättare att tala om ett muslimskt hot än om ett judiskt hot. Bristen på tabu mot antimuslimska idéer är farlig. Det finns ett motstånd i Europa att erkänna islamofobi som rasism, som farlig rasism.
Hur bör samhället bemöta de antimuslimska grupperna?
– Det är ju tiotusenkronorsfrågan. Om jag vore politiker så skulle jag titta på vad likasinnade partier i Europa säger. Om du hör utspel från någon i din egen partigrupp så säg ifrån. De svenska partierna, förutom SD, har varit bra på att visa tydlighet. Ett exempel är deporteringen av romer från Frankrike där Birgitta Ohlsson var väldigt bra på att reagera. Men i Sverige har vi ju SD i riksdagen så vi ska verkligen inte slappna av.