Konstantin och Anne-Marie, Metropolis-katedralen, Aten, 18 september 1964.

Dansk prinsessa gifte sig med nybliven grekisk kung. Bruden var knappt fyllda 18 år och den grekisk-ortodoxa ceremonin där två kungakronor hölls med pinnar över parets huvuden gjorde starkt intryck. Kortege med Akropolis i fonden. Ingen kunde veta att de kungliga snart skulle kastas ut ur Grekland.

Charles och Diana, S:t Paul’s-katedralen, London, 29 juli 1981.

Det maffigaste av alla kungliga bröllop. Storbritannien var i kris, klänningen var värsta gräddbakelsen och rivalen Camilla satt och log segervisst bland gästerna i kyrkan – ett fulländat drama.

Frederik och Mary, Vor Frue Kirke, Köpenhamn, den 14 maj 2004.

Som vanligt när den danska kungafamiljen är inblandad var det vackert, vänligt och värdigt. Underbart att se Frederiks ögon fyllas av tårar när hans brud kommer in i kyrkan vid sin kiltklädde pappas arm.

Charles och Camilla, Windsor, 9 maj 2005.

Bröllopet sköts upp en dag eftersom påven dog – katastrof för alla souvenirtillverkare som trodde att bröllopet skulle äga rum den 8 maj. Två ceremonier, en borgerlig och en i kyrkan, båda i Windsor med klädbyte emellan. Paret knäböjde och bad om syndernas förlåtelse – bara en sådan sak!

Victoria och Daniel, Slottskyrkan, Stockholm, 19 juni 2010.

Vackert par, vacker kyrka, vacker stad. Känslosamma tal på slottet. En dag fylld av höjdpunkter.

Och ett bonusbröllop:

Haakon och Mette-Marit, Oslo, 25 augusti 2001.

Bruden hade ett stökigt förflutet, men klänningen (och framför allt slöjan) var elegant och de kungliga herrarna höll så fina tal att allt var förlåtet. Utom den knasiga brudbuketten.

PS. Jag hör redan protesterna: men kungen och Silvia då? Var inte deras bröllop storslaget? Jovisst, men då var det 70-tal och vem brydde sig om kungliga bröllop på 70-talet?

Rainier och Grace lär ju också ha varit någonting alldeles extra, men hemma hos oss hade vi inte tv förrän 1961.