– Två av de fyra partierna som suttit i regeringen, Centern och de Gröna, har redan deklarerat att de går i opposition. Och även om det kan vara taktik inför regeringsförhandlingarna har de backat så mycket i valet att det skulle bli svårt för dem att sitta kvar, säger Henrik Brors.

Därför tror han att det troligaste är att det blir de tre största i valet – Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna - som försöker komma överens. Tillsammans skulle de få en rejäl majoritet i riksdagen.

– Men de flesta experter här räknar också med att regeringsbildaren, Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen, vill ha kvar det lilla Svenska folkpartiet i regeringen. De två partierna har stått nära varandra i den ekonomiska politiken i den avgående regeringen. Och genom att ta med SFP får Katainen en motvikt mot Sannfinländarna i regeringen och skickar en signal till omvärlden att det finns en internationalistisk inriktning i regeringen fortfarande.

Vilka framtidsutsikter finns för Sannfinländarna?

– Det kan bli en vådlig resa när ett parti med så många disparata åsikter kommer in med många nya riksdagsledamöter och samtidigt ska ta ansvar för en regeringspolitik. Från svensk horisont påminner det om när Ny demokrati med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson kom i riksdagen 1991. Det blev en kort resa, partiet splittrades och åkte ur redan -94.

Henrik Brors säger att Sannfinländarna redan haft interna bråk, där de mest uttalade rasisterna protesterat mot att partiledaren Timo Soini sagt positiva saker om regeringens invandringspolitik.

– Men skillnaden mot Ny demokrati är att Timo Soini har lång politisk erfarenhet och har suttit både i riksdagen och EU-parlamentet. Hur det går för partiet kommer att bero på hans förmåga att hålla ihop partiet och få acceptans för de många kompromisser han måste göra för att det ska gå att få ihop en regeringspolitik.

Henrik Brors beskriver Finland som ett land bland ”A-eleverna i EU-klassen”, men säger att den positionen nu ändas. Regeringen kommer att hamna i komplicerade interna bråk om och om igen varje gång det ska tas EU-beslut.

– Det kommer att märkas omedelbart, eftersom EU i juni ska fatta beslut om ett stödpaket till Portugal och om att att höja lånegarantierna till räddningsfonden med flera hundra miljarder. Det finns ju uppgifter om att EU redan håller på att diskutera hur man skulle kunna klara stödet till Portugal utan Finland.

Sannfinländarna gjorde ett nej till båda dessa till sina huvudfrågor i valet och, som Brors påpekar, talade också Socialdemokraterna om att kräva omförhandling.

– De här knäckfrågorna måste lösas i regeringsförhandlingarna de kommande veckorna. De flesta tror att Socialdemokraterna backar omedelbart; de finländska sossarna är knappast beredda att stoppa stöden till socialdemokratiska regeringar i Portugal och Grekland. Men det är mer ovisst hur Sannfinländarna ska kunna backa ifrån sina entydiga vallöften.

Vad är huvudorsakerna till Sannfinländarnas framgång?

– I första hand är det nog en massiv proteströst från de grupper som blivit förlorare i det finländska samhället. Inkomstklyftorna har ökat mer än i något annat industriland sedan 90-talet, och krisen 2008-09 slog oerhört hårt i Finland med en ekonomisk nedgång på över 8 procent, säger Henrik Brors.

– De olika finländska regeringar som suttit sedan Finland gick med i EU, oavsett vilka partier som suttit i dem, har fört en politik som varit entydigt inriktad på snabb ekonomisk tillväxt utan att de sociala skyddsnäten byggts ut. Därför har företagsnedläggningar och arbetslöshet slagit hårdare än i många andra länder.