Enligt FN drabbades 2,4 miljoner människor av cyklonen i större eller mindre utsträckning. Mycket har åstadkommits sedan dess, men stora utmaningar kvarstår.
Hur många som fått hjälp är osäkert. Enligt Röda Korset har omkring en miljon människor nåtts av deras katastrofbistånd. I dag stöttas 100.000 familjer av organisationen på olika sätt.
- Det rör sig om allt från psykosocialt stöd till rent vatten. Ett projekt, Cash for work, ger människor en mindre summa pengar för att delta i olika projekt i sina byar. På så vis ökar även aktiviteten, säger Lena Hansson, Röda Korsets regionala samordnare i Sydostasien.
I dag är en av de största utmaningarna just bristen på rent vatten. Problemet fanns redan före cyklonen, men är knappast mindre nu:
- Många av dammarna har blivit förorenade av saltvatten och bråte. De måste rensas. Snart inleds monsunsäsongen och då kommer de att fyllas på, men nästa torrsäsong är problemen tillbaka.
Enligt siffror från Röda Korset bor omkring 20 procent av de värst drabbade ännu i vad man kallar för ”temporära strukturer”.
- Det rör sig om bambuhyddor eller hyddor av bambu och presenningar. De klarar inte av att stå emot en storm, säger Lena Hansson.
Hon tycker det känns ”cyniskt att prata siffror” och påpekar att man hela tiden måste ha i minnet att de psykosociala behoven är enorma. Inte minst kommer det att bli tydligt när monsunsäsongen snart börjar.
- Bilden av barn som inte vågar gå ut i regnet och leka är så sorglig. Minsta lilla vindpust påminner dem om vad som hände för ett år sedan, de återupplever traumat det innebär att förlora allt de äger eller mista en anhörig.
Som om det inte vore nog finns fler problem än de rent humanitära. Karin Strandås, ordförande i Svenska Burmakommittén, beskriver den politiska situationen som jättetuff.
Ett halvår innan cyklonen svepte över landet bröt en våg av protester ut efter att juntan valt att höja bensin- och gaspriserna med närmare 50 procent. I spetsen för demonstrationerna gick buddhistiska munkar och nunnor, vilka kom att möta kraftigt motstånd från de styrande.
Enligt uppgifter från Amnesty dödades minst hundra personer och långt fler arresterades.
- Antalet politiska fångar fördubblades, nu är de över 2.100. Både demonstrationerna och cyklonen gjorde att förtrycket ökade, säger Karin Strandås.
Åtskilliga fördes bort efter demonstrationerna, men många sitter också i fängelse för att de försökte hjälpa sina landsmän efter cyklonen. Inga internationella organisationer släpptes in och regimen stöttade inte de sina – de enda som kunde hjälpa de många utsatta var civila.
Civila som sattes bakom lås och bom eftersom juntan inte tolererade att de försökte göra en insats.
- Det är otroligt viktigt att ta upp – för det är så otroligt provocerande. En del av dem har fortfarande inte fått någon rättegång, andra fick väldigt hårda straff. Många av dem som försökte hjälpa cyklonens offer dömdes till 35 år i fängelse. De som var aktiva i demonstrationerna 2007 fick upp till 65 år vilket är mer än medellivslängden i landet, säger Karin Strandås.
Hon beskriver den politiska oppositionen i Burma som kraftigt försvagad. Trots att den internationella åtkomsten är begränsad vet man ganska väl vad som händer inne i landet. Rapporterna finns där, men omvärlden väljer att blunda.
Karin Strandås påminner om att katastroferna är fler än den som uppstod efter Nargis. Något som ofta glöms bort.
- I Chin i de nordvästra delarna av landet pågår en stor svältkatastrof. I östra Burma för regimen krig mot vissa etniska minoriteter, vilket inte är så känt. Det är viktigt att nå fram med bistånd till cyklonoffren – men det handlar om fler än dem som bor i deltat.
Fotnot: Lena Hansson tipsar om en film - klicka här.