Många av argumenten för detta har samlats på sajten 911Truth.org som med tiden utvecklats till en plats för allehanda konspirationer kring de amerikanska myndigheterna, inte minst underrättelseorganisationen CIA. Men här finns också plats för en rad olika gruppers krav på ”en ny och öppnare utredning” kring händelserna och många ifrågasätter hur oberoende den officiella undersökningen verkligen har varit. Och det finns givetvis även sajter som tagit som sin uppgift att vederlägga konspirationsteoretikernas idéer, som 911myths.com.
De flesta av kritikerna pekar på det i deras ögon ”orättfärdiga krig” som startades i Afghanistan som en direkt följd av 11 septemberattackerna. En grupp som kallar sig ”Religiösa ledare för sanningen bakom den 11 september” skriver typiskt att kriget mot terrorn startades på ”falska grunder” och att miljoner människor dött på grund av detta.
Här följer några av de viktigaste teorierna och de förklaringar som myndigheter och undersökande journalister besvarat dem med:
Påstående: Kaparna på de fyra planen var inte utbildade piloter och borde inte ha kunnat flyga planen in i sina mål.
Förklaring: En kapare på varje plan hade gått en begränsad pilotutbildning och tränat att flyga passagerarplan i simulatorer. Samtliga fyra hade lärt sig att ändra höjd och riktning då planet redan var i luften, något de bevisligen hade tränat på. I sin nyutkomna bok ”11 september och andra terrordåd genom historien” beskriver författaren Gunnar Wall hur två av kaparna, Nawaf Hazmi och Khalid Mihdhar, försöker lära sig att flyga men misslyckas och istället fick agera muskler under kapningen. Bättre gick det för Mohammed Atta, Marwan Shehhi, Ziad Jarrah och Hani Hanjour som alla gick igenom sina flygskolor. Hanjour var den ende av de fyra som tidigare hade en pilotutbildning men den flygning de skulle utföra krävde bara enklare kunskaper. Start och landning var heller inget som de fyra intresserade sig för vilket fick flera av deras instruktörer på flygskolorna att bli misstänksamma. 9/11-kommissionen diskuterade detta i detalj.
Påstående: Det amerikanska flygvapnet skickade aldrig upp några stridsflygplan för att tvinga ned de kapade planen eftersom president Bush ville att kaparna skulle nå sina mål.
Förklaring: De stridsflygplan som skickades upp lyfte sju minuter efter det att Flight 11 träffat det norra tornet. Men flygledningen visste sedan inte hur många plan som var kapade eftersom kaparna stängt av identifikationssystemen (transpondrarna) på trafikplanen, vilket gjorde att ledningen på marken inte såg var planen befann sig. Det tog också mycket lång tid att slå larm om en misstänkt kapning eftersom den radaroperatör som först anat att något inte stod rätt till måste skicka sin misstanke vidare via en rad olika chefer innan misstanken nådde den federala flygmyndigheten i Washington. Om man sedan beslutade sig för att sätta in militärflyg återstod ännu en lång väg med olika beslutsfattare innan en rote jaktplan kunde lyfta från den närmaste flygbasen. Dessa rutiner har sedan kommit att ändras. Man ska också ha klart för sig att inga flygkapare i världen fram till dess hade valt att flyga sina kapade plan in i byggnader utan haft helt andra motiv. Det som hände den 11 september var något helt oväntat. Flight 93, som kraschade i Shanksville, identifierades inte som kapat av flygledningen i Cleveland förrän klockan 10.07, då hade United Airlines-planet redan störtat fyra minuter tidigare. Ordern om att skydda Washington vidarebefordrades till jaktpiloterna klockan 10.42. Ingen av piloterna visste då att de letade efter passagerarplan utan trodde att det rörde sig om ett ryskt angrepp med kryssningsmissiler. När ordern kom hade de kapade planen alla redan kraschat.
Påstående: Trots att USA har ett av världens mest sofistikerade radarsystem upptäcktes inte de kapade planen. Detta visar att höga beslutsfattare valde att bortse från det de såg på sina radarskärmar så att de skulle kunna nå fram till sina mål.
Förklaring: USA:s militära radarsystem är riktat ut från landets gränser och ser betydligt sämre in i landet. När kaparna stängde av planens identifikationssystem, de så kallade transpondrarna, blev de till en början mycket svåra att upptäcka bland övrig trafik. Transpondern gör det möjligt för radarpersonalen att direkt på skärmen se olika uppgifter om de plan som de flygleder. När dessa uppgifter försvann blev radaroperatörerna tvungna att börja söka efter de fyra försvunna planen bland de 4.500 andra plan som just då befann sig i luften över USA. En av de radaroperatörer som följt ett av de kapade planen (Flight 93) var till och med tvungen att gå till en annan våning för att kunna börja sökandet eftersom primärradarutslagen inte syntes på den station han normalt arbetade vid.
Påstående: Det är helt omöjligt att byggnader som World Trade Centers båda torn skulle kunna falla som korthus efter att ha träffats av var sitt flygplan. Det krävdes ytterligare kraft för att få husen att falla. Allting tyder på att någon sprängde dem efter att ha placerat bomber i skyskraporna.
Förklaring: När flygplanen träffade husen orsakade detta inte bara en enorm explosion i själva kollisionsögonblicket, brinnande flygbränsle strömmade också genom hissar och ventilation och spred elden snabbt vilket försvagade strukturen. När en våning väl rasade rörde sig hela tyngden av våningarna ovanför ned på den vilket utlöste en kedjereaktion. Tusentals ton föll ned på redan försvagade våningar under.
Påstående: Såväl WTC 1 och WTC 2 som WTC 7 föll alla på samma sätt som när man förstör en byggnad i en kontrollerad sprängning.
Förklaring: När en hög byggnad väl börjar falla sker det just på detta sätt, oavsett orsak. Det karaktäristiska ljudet från en sprängning hördes heller inte när byggnaderna började falla.
Påstående: Den officiella rapporten om attacken mot World Trade Center och Pentagon, den så kallade NIST-rapporten, är förvanskad och tillrättalagd av regeringen för att ge den bild som Bushadministrationen vill ge av händelserna.
Förklaring: NIST-rapporten (National Institute of Standards and Technology) är resultatet av utredningar gjorda av flera hundra experter från den privata industrin och universitet runt om i USA. Om den innehåller hela sanningen vet ju ingen men den är långt ifrån en regeringsrapport.
Påstående: Brandmannen Louie Cacchioli var nära att dö när Södra tornet kollapsade. Minuter senare sa han till People Magazine att han ”trodde att bomber detonerat” i byggnaden. Detta uttalande visar att byggnaderna sprängdes.
Förklaring: Cacchioli säger i dag att han inte tror att byggnaderna sprängdes eller att det fanns bomber i dem. ”Jag blev felciterad, allt jag sa var att det lät som en bomb”, säger han i en intervju med tidskriften Popular Mechanics.
Påstående: Hela attacken styrdes från WTC 7 som rasade sju timmar efter de båda tornen då byggnaden (med kontor för bland andra CIA i sig) sprängdes av myndigheterna för att dölja bevisen.
Förklaring: Bilder och filmer visar att omfattande bränder rasade i WTC 7 under sju timmar sedan den träffats av delar från det Norra tornet då detta föll och då skadade tio av de lägre våningarna. När delar av taket väl började rasa orkade de av eld redan försvagade pelarna inne i WTC 7 inte stå emot utan byggnaden föll samman på ett par sekunder. Bilder tagna på en rad andra byggnader runt de båda tornen visar hur också dessa fått mycket omfattande skador när tornen föll. WTC 7 låg lite drygt 100 meter från Norra tornet och på filmer tagna när tornet faller syns hur delar av byggnaden kastas ut i en kaskad mot bland andra WTC 7 och trängde djupt in i den. Efter att ha hört knakningar från byggnaden drog sig brandmännen tillbaka vid 15-tiden eftersom man fruktade att den skulle kollapsa. Ingen av de många brandmän och poliser som befann sig omkring WTC 7 hörde någon explosion.
Påstående: Uppgifterna om att människor ringt till vänner på marken från sina mobiltelefoner från de kapade planen kan inte stämma eftersom det inte går att ringa på höjder över 2.500 meter och i den höga fart planen höll. I själva verket var flygplanen tomma på passagerare och styrdes från marken.
Förklaring: Redan 2001 gick det att ringa från höjder på omkring 12.000 meter, men det var svårt. Orsaken var planens hastighet som gjorde att signalen tvingades byta till en ny mottagarmast efter en relativt kort tid och då inte alltid lyckades etablera kontakt. De som lyckades ringa från Flight 93 fick i fler fall ringa upp sina kära upprepade gånger sedan samtalen tappat kontakten, något flera av de efterlevande har berättat. Andra ringde från telefoner i planets säten. Hur många samtal som inte kom fram är omöjligt att veta.
Påstående: Flight 93 störtade aldrig utan sköts ned av en missil från ett amerikanskt jaktflygplan över Shanksvilleområdet. Bevisen på detta är att delar från planet hittades flera kilometer från nedslagsplatsen vilket visar att det sprängts redan i luften och inte vid nedslaget. Dessutom talade en av de ombordvarande, Edward Felt, om att han sett vit rök och hört en explosion ombord strax innan planet kraschade.
Förklaring: De delar som hittades längst från nedslagsplatsen var en del av turbinbladen till motorn som låg 300 meter bort. Papper och annat som kunde blåsa i vinden hittades faktiskt betydligt längre bort, tio kilometer från nedslaget. Men dessa föremål var alla lätta nog att kunna kastas upp i luften och av explosionen vid nedslaget föras upp och bort med vinden som vid tillfället blåste i precis den riktningen. Inga tunga föremål hittades på så stora avstånd utan 99 procent av planets kropp slog ned på ett ställe. Att ändå vissa delar av flygplanet kastades framåt i kraschriktningen berodde på att Flight 93 slog i marken i hög fart och i 40 graders vinkel. Samtalet från Edward Felt hördes av hans bror som säger att ”det inte fanns något i samtalet som handlade om en explosion eller vit rök”. Hade planet träffats av en missil skulle delar ha kastats mycket stora sträckor i den riktning som missilen flög åt. En explosion i luften hade också synts vida omkring. Men inga vittnen har sett en explosion i luften, sett eller hört ljudet från en missil utan bara det visslande ljud som uppstod när planet med hög fart dök mot sitt öde.
Påstående: Inga vrakdelar från Flight 93 hittades efter kraschen.
Förklaring: Detta är helt enkelt inte sant. Det finns en lång rad bilder där vrakdelar från planet syns. Enligt myndigheterna hittades omkring 95 procent av planet, de flesta delar mycket små. Eftersom jag själv sett resultatet av en flygolycka där två svenska Viggenplan kraschade rakt ned i marken under en mörkerflygning i januari 1979 kan jag gå i god för att mycket lite blir kvar av de från början stora metallkonstruktionerna. När jag kom fram till olycksplatsen på berget Billingen söder om Skövde några timmar efter händelsen hittade jag först inte det minsta spår av flygplanen utan bara två stora gropar i marken. Först efter en stund såg jag ett stort antal centimeterstora grönmålade metallflisor som låg spridda kring kratrarna. Av piloterna ombord fanns inte ett spår.
Påstående: Ingen av de omkring 4.000 israeler (ibland står det judar) som arbetade i byggnaderna den 11 september omkom eftersom de hade varnats av den israeliska underrättelsetjänsten som i sin tur varnats av de amerikanska myndigheterna. Eftersom USA och Israel står varandra nära ville den amerikanska regeringen varna sin allierade före attacken.
Förklaring: Att 4.000 israeler skulle ha uteblivit från sina arbeten påstods först i ett inslag i den hizbollahstyrda tevekanalen al-Manar den 17 september 2001 där det hävdades att 4.000 israeler som arbetade i World Trade Center ”märkligt nog inte kom till sina arbeten” den 11 september. Siffran 4.000 verkar tevekanalen i sin tur ha hämtat från Jerusalem Post den 12 september som då skrev att ”det israeliska utrikesdepartementet dittills hade namnen på 4.000 israeler som tros ha befunnit sig i närheten av World Trade Center och Pentagon vid tiden för attentaten”. Den informationen förvanskades sedan av al-Manar. Procentuellt sett omkom det lika många män och kvinnor med judisk tro som av vilken annan grupp som helst. Omkring 400 judiskt troende dog i attackerna. 76 namn och kortare biografier på offer med judisk bakgrund finns publicerade här.
Påstående: Hålet i försvarshögkvarteret Pentagon var bara fem meter stort, alltså alldeles för litet för att ha kunna orsakats av ett trafikflygplan med en vingbredd av 38 meter. Det visar att planet var ett mindre militärflygplan eller en missil som medvetet styrts in i byggnaden av myndigheterna.
Förklaring: Hålet i den yttre väggen uppskattades till 27 meter innan väggen rasade och inte till fem meter. Ett flygplan som träffar en byggnad gör inte ett siluettliknande hål i den. Och dess skrov förintas i stort sett tillsammans med vingarna. Mera solida föremål, som den svarta lådan och landningsställen, fortsatte dock in i Pentagon där de hittades. Det finns också en rad ögonvittnen som har sett ett stort passagerarplan flyga in i Pentagon. Ett av dem, Frank Probst, har berättat hur han sett planet komma så lågt att han själv kastade sig till marken av rädsla för att träffas av det. Också en annan man, Don Mason, kunde se hur trafikflygplanet kom in så lågt att det klippte av tre gatlampor. Båda vingarna träffade föremål på sin väg mot Pentagon och delar av dem förstördes innan flygkroppen slog i byggnaden.
Påstående: Stålkonstruktionen i byggnaderna kan aldrig ha bränts sönder av elden utan måste ha sprängts sönder för att sedan få byggnaderna att rasa.
Förklaring: Värmen från en omfattande brand försvagar stål och kan få en sådan konstruktion att ge vika, men den bränner inte sönder själva balkarna. När flygplanen träffade byggnaderna blåstes lagret av brandskyddsisolering bort och hettan från bränderna fick fritt tillträde till stålkonstruktionen. Bränderna i de båda tornen nådde som mest närmare 1.000 grader och stål smälter vid 1.500 grader Celsius men eftersom stål tappar 50 procent av sin styrka redan vid 600 grader försvagades konstruktionen snabbt kring de våningar där flygplanen hade träffat. Med den enorma tyngd som befann sig ovanför gav balkarna till slut vika.
Påstående: Det var den amerikanska regeringen med George W. Bush som planerade och lät utföra attacken mot USA. Detta för att sedan kunna peka på al-Qaida som ett yttre hot som måste bekämpas och därmed kunna få det amerikanska folket med sig för att starta ett kring i Afghanistan.
Förklaring: Redan i november 2001 framträdde al-Qaidaledaren Usama bin Ladin i en videoinspelning, som de amerikanska trupperna i Afghanistan kommit över, där han berättar hur han från början hoppats att tre eller fyra våningar skulle träffas av flygplanen. Bin Ladin säger också att han fått besked om att attacken skulle utföras torsdagen veckan före och att han på förhand beräknat hur många ”fiender” som skulle dödas ”baserat på hur tornet stod”. En oidentifierad shejk som befann sig tillsammans med bin Ladin säger på bandet: ”Vi har gett henne (USA) ett första slag och nästa kommer att utföras med de troendes händer, de goda troende, de starka troende.”
Den 30 oktober 2004 uttalade sig bin Ladin igen, även denna gång i en videoinspelning. Där slog han fast att han och andra i al-Qaidaledningen hade ”kommit överens med generalkommendören Muhammad Atta (den kanske viktigaste av kaparna) att alla operationerna skulle utföras inom tjugo minuter, före det att Bush och hans regering hunnit märka det”.
Källor och mera läsning: Popular Mechanics: ”Debunking 9/11 myths” (Hearst Books 2006); ”11 septemberrapporten” (Prisma 2005); Skeptical Inquier: ”9/11 conspiraytheories ten years later”, July/August 2011; www.wtc.nist.gov; 911truth.org; Gunnar Wall: “11 september och andra terrordåd i historien” (Semic 2011); Wolfgang Hansson: ”Dagen då terrorn förändrade världen” (Norstedts 2011); Lawrence Wright: ”The looming tower. Al-Qaeda’s road to 9/11” (Allen Lane/Penguin 2006); Eric Laurent: ”Gåtorna kring den 11 september” (Alhambra 2005).