– Att erkänna hans seger som hederlig vore att ge Lukasjenko 15 år till vid makten. Och blir det inte han så tar sonen över.
Vi sitter i en minibuss på väg genom skogarna nordost om Minsk. Vladimir Nekljajev intervjuas av en journalist från den ryska tv-kanalen Pervyj Kanal, och hans budskap är tydligt riktat till Moskva.
Det senaste året har präglats av ett högljutt gräl mellan Vitrysslands auktoritäre president och hans tidigare välgörare i Kreml. Förolämpningar har utväxlats nästan dagligen, och i rysk tv har en dokumentär i flera delar pekat ut Lukasjenko som en grym diktator.
Och även om grälet nu tillfälligt verkar lagt till handlingarna så har en märklig situation uppstått. För det första kan ryska medier nu arbeta ”normalt” här, ungefär som svenska. Den ryska tv-reportern Jekaterina Kibaltjitj förbereder ett timslångt program om den vitryska oppositionen, något som aldrig förekommit vid tidigare val (och som vore otänkbart i vitrysk tv).
För det andra har Nekljajev föraktfullt pekats ut som ”Moskvas betalde kandidat” av presidenten.
– Visst får jag pengar från Ryssland, från privatpersoner. Jag har också fått pengar till kampanjen av till exempel skandinaver och förstås av vitryssar, säger han till DN.
– Oavsett om vi gillar det eller ej så hänger vårt lands framtid på förhållandet till Ryssland. Det är därifrån vi får råvaror, det är dit vi exporterar våra varor.
Nekljajev är en politiker av det slag som var vanligt i östländer vid tiden för murens fall, en intellektuell. För de flesta vitryssar är han känd främst som poet, men han har också varit journalist. Till utseendet påminner han lite om Vladimir Putin, fast tio år äldre.
Opinionsmätningar i ett land som Vitryssland är notoriskt opålitliga, men mycket tyder på att Nekljajev är den av de nio oppositionskandidaterna som har störst stöd, kanske 10–15 procent. Lukasjenko ligger kring 35–40 procent och övriga utmanare från 8 procent och nedåt.
Vi kör in i Borisov, en halvstor stad som är mest känd för militära övningsfält och landets bästa fotbollsklubb, Bate. Här har Nekljajev stämt möte med Vasilij Barannik, ordförande i den regionala valkommissionen och med lokalpampens alla attribut: svart pälskrage, rejäl kagge och Lukasjenkomustasch.
– Varför har ni inga representanter för oppositionen i er valnämnd? frågar Nekljajev. Barannik mumlar något obegripligt till svar. Alla vet att denna och alla andra valnämnder består av regimens folk.
– En typisk nomenklaturafigur, säger kandidaten efteråt. Han vet att han förlorar jobbet om han levererar fel valresultat.
Senare på kvällen talar Nekljajev för cirka 250 Borisovbor i en nästan full biosalong. Han får välvilliga frågor om vodkapriser och barnbidrag, men återvänder hela tiden till sitt huvudbudskap: ”Rösta på mig eller någon annan, bara inte på Lukasjenko. Sedan när vi har förlorat ska ni komma till Oktobertorget i Minsk och protestera.”
– Okej, men vad gör vi sedan då? Hur många dagar ska vi stanna där i kylan? undrar en kvinna.
Det har Nekljajev inget riktigt svar på.