Chávez erkänner sig besegrad

När de första resultaten från folkomröstningen slutligen kom klockan halv två på måndagsmorgonen hade båda lägren börjat läcka ut motstridiga uppgifter om vem som segrat, spekulationerna om valfusk tilltagit och ett smärre tumult utbrutit utanför valmyndighetens kontor.

Men nej-sidans frustration byttes snabbt till glädje. Med liten marginal - bara en dryg procentenhet - hade de besegrat Hugo Chávez ja-linje i folkomröstningen. Vrål av glädje ekade över Caracas, fyrverkerier smattrade och människor kramade om varandra på gatorna.

- Nu öppnas en väg mot dialog i Venezuela. Det är dags att inleda en försoningsprocess som kan hela landet, sade studenten Stalin González, en av ledarna för den proteströrelse som den senaste månaden växt fram på landets universitet.

Och det var en dämpad Hugo Chávez som framträdde i venezuelansk TV.

- Alla venezuelaner har visat demokratisk mognad i dag. Ärligt talat så föredrar jag det här valresultatet framför en vinst för oss med knapp marginal. Vi erkänner oss besegrade, sade Chávez.

Veckan före folkomröstningen har ihärdiga rykten gjort gällande att de mest konservativa delarna av landets elit förberett en statskupp. Chávez regering hävdade också att en beslagtagen CIA-rapport listade åtgärder för att "destabilisera" Venezuela om ja-sidan skulle segra.

Men orsaken till nederlaget - det första sedan Chávez kom till makten 1999 - är främst att hans annars så effektiva valmaskin inte fungerat.

Många av presidentens kärnväljare i städernas fattiga förorter och på landsbygden gick inte och röstade på söndagen. Och det trots att Chávez framställt det som ett ödesval för honom själv.

Nu fick hans ja-linje bara fyra miljoner röster, mot de sju miljoner som gav honom förnyat förtroende som president i december förra året.

Det kan delvis förklaras med att Chávez retorik blivit allt mer renlärigt socialistisk det senaste året och att hyllningarna av den kubanska samhällsmodellen gjort en del av Chávez anhängare osäkra på vart deras president är på väg.

Chávez får nu finna sig i att lansera en efterträdare till presidentvalet 2012, i stället för att sitta kvar till 2050, som han sagt sig vilja. Ja, om han nu inte försöker få igenom grundlagen på nytt, det vill säga.

- Den här förslaget lever vidare, det är inte dött, sade presidenten med den röda boken med ändringsförslagen i sin hand.

Den närmaste framtiden får han dock antagligen fullt upp med att reparera de kyliga relationerna till Spanien och Colombia, efter flera ordkrig som tagit mycket av hans tid under valrörelsen.

Särskilt relationen till Spaniens premiärminister Zapatero är viktig för Chávez, då denne har inflytande över de mer moderata vänsterledarna i Latinamerika.

Den splittrade oppositionen i Venezuela har också fått förnyat självförtroende efter valsegern och inte minst studentrörelsen på universiteten lär växa ytterligare.

Det kan på sikt göra att Chávez får mindre handlingsutrymme och att han tvingas fokusera mer på situationen i på hemmplan, i stället för att åka runt i Sydamerika och missionera om sitt bolivariska integrationsprojekt.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut