Neil Armstrong är utan tvekan en av världshistoriens mest kända personer. Som den första människan att sätta sin fot på månen skrev han in sig i historieböckerna för all framtid.

Hans egen hjälte hette Charles Lindbergh, svenskättlingen som flög ensam över Atlanten 1927. Och Lindbergh var med i publiken när Armstrong gjorde sina båda starter från Cape Canaveral och själv sa han att det fanns flera likheter mellan sin resa till månen och Lindberghs soloflygning över Atlanten 42 år tidigare.

Men de båda männen var trots att de båda var piloter och älskade att flyga ganska olika. Lindbergh utåtriktad och gärna i offentlighetens ljus, Armstrong tillbakadragen och skygg för allt offentligt.

Neil Armstrongs första ord när han tog steget ned på månen blev också de mest omdiskuterade. ”One small step for [a] man, one giant leap for mankind”.  Det lilla ”a” försvann någonstans mellan månen och jorden och Nasa hävdade länge att det hela hade rört sig om ett kommunikationsproblem, en lucka i sändningen där ”a” fallit bort. Men senare visade det sig att Armstrong helt enkelt aldrig sagt det.

Enligt Neil Armstrongs biografi, som han låtit James R. Hansen skriva, hade han inte funderat ut exakt vad han skulle säga förrän i allra sista stund. Och när han så väl sa det, klockan 04.13,24 amerikansk östkusttid den 21 juli 1969, då råkade han snubbla på orden och ”a” försvann.

Men historien har gett honom möjligheten att korrigera sig. ”Ett litet steg för en människa, ett jättekliv för mänskligheten”.

Neil Armstrong var den mest private av alla månastronauterna. Han gav inga intervjuer sedan han lämnat Nasa och drog sig snabbt tillbaka till ett liv på landet. Han höll inga föredrag och berättade mycket lite om vad han själv tänkte och tyckte om att vara den kanske mest kände personen i världshistorien.

Armstrong var en relativt oerfaren astronaut när han tillsammans med svenskättlingen Buzz Aldrin och kommandomodulens pilot Michael Collins gav sig av på den resa som skulle komma att skriva in dem alla i historieböckerna. 1966 var han befälhavare på Gemini 8 där han genomförde den första dockningen mellan två farkoster i omloppsbana, men han var en pilot av det rätta virket med krigserfarenhet från Korea och en karriär som tespilot där han bland annat flög den tidens snabbflygande raketflygplan X-15 i hastigheter på upp till drygt 6.000 kilometer i timmen.

De få gånger han ställde upp offentligt efter att ha slutat hos Nasa i augusti 1970 var när något jubileum krävde hans närvaro i samband med att någon president skulle hylla de historiska månfararna. När han själv fick välja drog han sig tillbaka.

I februari 1991 drabbades han av sin första hjärtinfarkt och på lördagen avled han i sviterna av en hjärtoperation.