WASHINGTON.
När den amerikanske utrikesministern Hillary Clinton för en dryg vecka sedan mötte sin ryske kollega Sergej Lavrov i Genève hade hon med sin en besynnerlig present. Det var en röd larmknapp som skulle symbolisera vicepresidenten Joe Bidens uttryck att USA vill ”trycka på omstartsknappen” i förhållandet till Ryssland.
Tråkigt nog hade amerikanerna missat det ryska uttrycket för omstart, så under den röda knapp som Clinton gav till Lavrov stod det i stället ”överbelastning”. Episoden kan tyckas banal, men säger ändå en del om den nytillträdda Vita huset-administrationens förhållande till Ryssland hittills: välvilligt men oövertänkt.
President Barack Obama sände nyligen upp en diplomatisk försöksballong där innebörden var att USA kan tänka sig att avstå från att bygga ut sitt antimissilförsvar i Polen och Tjeckien. Den ryska motprestationen skulle bestå i att Moskva hjälper Vita huset med att stoppa Irans påstådda planer på att skaffa kärnvapen.
Utspelet ignorerades av ryssarna, som nog inte tänkt sig att en nedmontering av den amerikanska missilskölden ska villkoras. Ur amerikansk synvinkel finns det flera tunga utrikespolitiska frågor som skulle bli lättare att hantera med rysk uppbackning: den amerikanska offensiven i Afghanistan och förhållandet till Iran samt Nordkorea är några exempel.
Ett första test på vad talet om ”omstart” är värt sker den 1 april i London, då Barack Obama för första gången möter sin ryska kollega Dmitrij Medvedev.