Strax före halv sju på kvällarna kommer demonstranterna från alla håll. "Befria Tibet" står det på nunnornas plakat. Många munkar har bilder på förra månadens dödsoffer i Tibets huvudstad Lhasa i snören runt halsen. Skolbarn och deras föräldrar viftar med den blå-röd-gula flaggan med snöleoparder.
På väg till Namgyalklostret går de drygt tusen deltagarna med tända ljus och reciterar böner varvat med slagord riktade till den kinesiska ledningen: "Hu Jintao, respektera tibetanernas rättigheter".
På förmiddagarna händer samma sak. Munkarna och nunnor med rakade huvuden och vinröda dräkter och äldre kvinnor i långa mörka kjolar och randiga förkläden går nedför den branta bergssidan till den indiska delen av Dharamsala för en kort manifestation. De ber för offren men också för deras banemän. Enligt bönen får de förlåtelse när de insett vad de har gjort.
Det går inte att ta miste på kämpaglöden i Dharamsala i norra Indien, där Dalai lama och den tibetanska exilregeringen har sitt säte sedan snart femtio år. Den protestvåg som svept över världen efter den kinesiska brutaliteten i Lhasa den 10 mars har väckt hopp hos exiltibetanerna.
- Jag blir så glad varje gång jag ser tevebilder med tibetanska flaggor och banderoller som kräver frihet. Jag hoppas att omvärldens sympatier övergår i konkreta politiska handlingar, säger Sherab Wosen som är engagerad i Befria Tibet-rörelsen.
- Det som hände i Lhasa var fruktansvärt. Det positiva är att hela världen fick se hur Kina behandlar tibetaner. Det här kan vara avgörande för Tibets framtid.
Sherab Wosen är född i Indien, hans föräldrar flydde hit i början på 1960-talet. Den senaste månadens händelser har ökat hans hopp om att kunna återvända till det hemland han aldrig har sett.
Samtidigt som optimismen växer bland tibetanerna i Indien blir det tydligt att deras åsikter om Tibets framtid går isär. Dalai lama strävar efter att göra Tibet till en autonom region i Kina och vill nå dit genom förhandlingar. Radikala unga män och kvinnor vill gå längre och kräver självständighet. Den alltmer högljudda organisationen Tibetan Youth Congress ser det som en medfödd rättighet att leva i ett fritt Tibet. Många av medlemmarna är andra generationens flyktingar, födda i Indien. De utesluter inte att möta våld med våld.
33-årige Tenzin Tsundue är en av de mest välkända kämparna för självständighet. När kinesiska ledare besökt Indien har han vid två tillfällen klättrat upp på höga byggnader med den tibetanska flaggan och vrålat ut sina krav. Förra veckan var han en av ledarna bakom demonstrationen mot OS-facklan i New Delhi.
- När Dalai lama för samtal med kineserna är hans utgångspunkt att ingen ska ta skada av förhandlingarna. Det är en vacker tanke, men den leder ingenstans. Kineserna utnyttjar Dalai lamas vänlighet. Dalai lama skulle aldrig komma på tanken att pressa kineserna, han kompromissar hellre. Jag anser inte att det är rätt väg, säger Tenzin Tsundue som leder organisationen Friends of Tibet.
Tenzin Tsundue har ett brett rött band i pannan. Det har suttit där i fem år. Han ska skära av bandet först när Tibet blir fritt, säger han.
- När jag träffar Dalai lama skämtar han alltid om bandet. Han skrattar och säger att jag ser svettig ut i pannan.
Även om Tenzin Tsundue inte delar Dalai lamas vision för Tibet känner han djup respekt för den tibetanske ledaren. I Dharamsala går det inte att hitta någon som har ett ont ord att säga om Dalai lama.
- Dalai lama är en enormt klok man och en fantastisk ledare. Han har jobbat för Tibets sak i hela sitt liv. Utan honom skulle ingen lyssna på vad jag har att säga i dag, säger Tenzin Tsundue.
Han tycker inte att Tibetfrågan är en intern kinesisk angelägenhet. Han vill se internationell inblandning.
- Kraftfulla påtryckningar, helt enkelt. Kinas ekonomi är kopplad till resten av världen. Kineserna är inte okänsliga för kritik och uteblivna affärer. Ledarna i väst borde inse att snabba pengar inte är allt. Tänk på att kineserna använder sitt välstånd till att förtrycka både Tibet och sitt eget folk.
Dalai lama har inga invändningar mot att OS hålls i Peking. Tenzin Tsundue däremot förespråkar en bojkott.
- En bojkott skulle visa det kinesiska folket att världen inte accepterar att deras ledare bortser från grundläggande mänskliga rättigheter. Det skulle förhoppningsvis ge den egna befolkningen mod att reagera. Kina tvingar sitt folk att titta på världen genom en spegel. Jag hoppas att den spegeln är på väg att spricka, säger Tenzin Tsundue.
53-åriga Dolma Tsering ingår i den tibetanska exilregeringen sedan sju år. Hon förstår den unga generationens frustration.
- Jag drömmer naturligtvis också om ett fritt Tibet, men det gäller att vara realistisk. Sympatiyttringar är en sak, men efter den kinesiska ockupationen 1950 har det aldrig funnits något internationellt stöd för ett fritt Tibet, säger Dolma Tsering.
Hon är en varm anhängare av Dalai lamas medelväg och hoppas att samtalen med Kina så småningom kommer att resultera i en autonom region.
- Vi har rätten på vår sida, det är avgörande. Vem trodde att Berlinmuren och Sovjetunionen skulle falla?
Om Tibet får självstyre innebär det att de mer än 150.000 tibetaner som lever i exil kan återvända hem. Enligt Dolma Tsering betyder det också att de flesta av de miljontals kineser som lever i Tibet måste flytta därifrån.
Dolma Tsering var bara fyra år när hon flydde över Himalaya med sin familj 1959. Hennes enda minne från Tibet är att hon snabbt var tvungen att gömma sig under en filt när det kom kinesiska soldater till familjens gård.
- Mina föräldrar var oroliga för att de skulle ta barnen med sig. Jag var så rädd, det är väl därför minnet har etsat sig fast. Jag kommer ihåg soldaternas gröna kepsar.
Dolma Tsering arbetade som lärare innan hon blev parlamentariker med utbildningsfrågor som sitt ansvar. En av de viktigaste frågorna för exilregeringen har varit att bevara den tibetanska kulturen hos flyktingarna. Det finns i dag mer än hundra tibetanska skolor i Indien.
- Vi har lyckats med skolorna. De ungdomar som föds i exil blir väl medvetna om sitt ursprung. I Tibet utbildas tibetaner till att bli kineser. Det blir allt vanligare att föräldrar i Tibet skickar sina barn till Indien för att de ska få en bra utbildning.
Dalai lama är ingen ungdom längre och det finns farhågor om våldsamheter och en upptrappning av konflikten när han dör. Dolma Tsering utesluter inte att de olika åsikterna bland tibetanerna leder till att politiska partier skapas och att regeringen ändrar karaktär. I dag är parlamentarikerna valda utifrån sina geografiska regioner i Tibet.
- Det kanske är ett naturligt steg med en mer intensiv debatt bland tibetanerna, jag vet inte. I dag stöder 60 procent Dalai lamas medelväg, det visar undersökningar som vi har gjort.
På torget utanför Dolma Tserings kontor hänger förstoringar av bilder på sargade kroppar från upproret i Lhasa på ett långt band. Kontrasten är total mot den grönskande dalgången och de snöklädda Himalayatopparna runt Dharamsala. Även om Dolma Tsering är optimistisk medger hon att framtiden är osäker.
- Dalai lama säger alltid åt oss att hoppas på det bästa men förbereda oss på det värsta. Det är så jag försöker tänka.