Just denna dag vajade extra många Kubaflaggor i grannskapet, särskilt kring Café Versailles, det anrika restaurang- och kaféetablissemang som är särskilt de äldre exilkubananernas traditionella mötesplats.
Men trots att det var uppenbart för alla och envar som passerade att något särskilt var på gång rådde det inte precis karnevalsstämning. Även om journalisterna flockades kring Santiago Portal, en äldre man som dagen till ära klätt ut sig till Onkel Sam.
- Nej, det var nog mera folk och mera glädje för ett och ett halvt år sedan, när de första beskeden om Castros sjukdom kom, säger Andrejo Leon, en taxichaufför som tillfälligt parkerat bilen för att följa skeendet.
- Varför? Det var sommar och varmt då.
Ja, i det stora hela var tisdagens glädjeyttringar på Calle Ocho ganska stillsamma, men med inslag av eftertänksamhet. Kanske var det som Pedro Leon sade, att det småregniga vädret spelade in.
- Jag är glad att han (Fidel Castro) stiger åt sidan, men skulle vara ännu gladare om han äntligen dog, sade Barillio Hernandez, en man i sextioåren med tunga drag och markerad spansk accent som visade de förbipasserade bilisterna en handmålad rosa skylt med texten "The time is now" ("Tiden är inne"). Hernandez är en av Miamis "marielitos", de över hundra tusen kubaner som kom hit under Castros stora amnesti i början av 1980-talet.
- Han förstörde min framtid på Kuba och det förlåter jag honom aldrig. Men nu är det tid att äntligen vrida vapnet ur händerna på diktatorn. Ställ honom inför internationell krigsrätt!
Men de flesta som samlats vid Café Versailles var betydligt mindre stridslystna. Roberta Castaneda stod i regnskydd under restaurangens balustrad och skålade lekfullt i kaffe med sin väninna Silvia.
Men hon ville samtidigt tona ned betydelsen av 81-årige Castros beslut att stiga åt sidan:
- Jag tror inte att det kommer att betyda så mycket egentligen. Raúl (Fidel Castros bror) har ju haft makten de senaste åren, och han har ju inte visat några tecken på att vilja införa demokrati. Dessutom tror jag att kubanerna blivit alltför kuvade för att ta saken i egna händer, som östeuropeerna gjorde.
Av de omkring 1,7 miljoner kubaner som lever i exil i USA bor cirka en miljon i Florida, varav ungefär 800.000 i Miami. Men de flyktingar som kommit på senare år har snarare haft ekonomiska än politiska skäl att söka sig från ön. Och även de ledande kubansk-amerikanerna i den äldre generationen är mindre oförsonliga i dag än de var tidigare. Kraven på att luckra upp det amerikanska handelsembargot, som varit i kraft i över 40 år, kommer numera även från exilorganisationer.
Men några omedelbara planer på att lyfta embargot finns inte, det signalerade president George W Bush. President Bush kommenterade den kubanska maktrockaden från Rwanda, där han befinner sig på en afrikansk rundresa.
Bush hoppades att Castros avgång skulle leda till "en demokratisk övergång" på Kuba och uppmanade omvärlden att hjälpa till med detta. Men en av hans närmsta medarbetare på utrikesdepartementet, biträdande utrikesminister John Negroponte, talade klarspråk om det omdiskuterade embargot:
- Jag kan inte tänka mig att den amerikanska politiken (gentemot Kuba) kommer att förändras den närmaste tiden, sade Negroponte till CNN.