Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Därför är Ukraina ett splittrat land

Den djupa splittring som krisen i Ukraina har blottlagt kvarstår trots fredagens överenskommelse. Mellan ukrainare och etniska ryssar, i synen på öst och väst och den viktiga språkfrågan. DN:s Rysslandskorrespondent Ingmar Nevéus förklarar bakgrunden till klyftorna.

1 Ukraina brukar kallas ett delat land. Hur då?

Det är delat på flera ledder – språkligt, kulturellt, politiskt, religiöst. Den mest påtagliga klyftan finns mellan dem som talar ukrainska och dem som talar ryska. Knappt en tredjedel av invånarna är rysktalande, men bara cirka 17 procent betraktar sig som ryssar. En stor andel av befolkningen är tvåspråkig.

2 Är delningen av Ukraina även geografisk?

Ja, grovt sett kan man säga att de enspråkigt rysktalande bor i storstäder i öster – Charkiv, Dnepropetrovsk och Donetsk – samt på Krim och vid Svartahavskusten i söder. De enspråkigt ukrainsktalande bor i väster och på landsbygden. I centrala Ukraina, inklusive Kiev, är en stor andel tvåspråkiga men betraktar sig som ukrainare. Många talar också ett blandspråk kallat surzjyk.

3 Är det så viktigt vilket språk man talar?

Ja, språkfrågan hänger ihop med en rad andra frågor. De rysktalande i öster och söder har i allmänhet starkare band till Ryssland, kulturellt och genom släktingar. För många där är Moskva inte utomlands. I väster har stora områden historiskt legat under Habsburgska imperiet (och tidigare Polen) snarare än under Ryssland och det är naturligt för invånarna där att vända sig mot Europa.

4 Är de ukrainsktalande emot ryska språket?

Bland ukrainsktalande finns minnet av att under Sovjeteran – och även tidigare i Tsarryskland – ha blivit sedda som mindre värda. Ukrainare kallades ”lillryssar” och betraktades som okunniga bönder. Ville man komma någonstans måste man tala ryska.

Införandet av ukrainska som statsspråk (inklusive tv- och utbildningsspråk) är för väldigt många en ofrånkomlig del i byggandet av en nationell identitet. Från stora scenen på Majdan talas nästan uteslutande ukrainska under de pågående protesterna, även av folk som behärskar ryska bättre.

5 Hur syns de religiösa och politiska klyftorna?

Även de har att göra med historien. Majoriteten av befolkningen är ortodoxt kristna, men i öster är de flesta medlemmar av den gren som står under patriarken i Moskva, medan man i västra och centrala Ukraina ofta tillhör en av två ortodoxa kyrkor med egna ledare i Kiev. I väster finns också många som tillhör den grekisk-katolska kyrkan.

Politiskt har östra och södra Ukraina tenderat att stödja nuvarande presidenten Viktor Janukovytj och hans stödparti Regionernas parti. I Kiev är oppositionen stark, så även i väster där också extremhögerpartiet Svoboda har sina starkaste fästen.

6 Varför går det inte att ena landet?

Den bakomliggande trenden har trots allt varit positiv de senaste åren. Språkfrågan ger fortfarande upphov till heta känslor och många har fördömt nya lagar som ger ryska en särskild status i öst. Ändå tycks allt fler rysktalande ha accepterat att de numera måste behärska majoritetsspråket. Till och med Janukovytj och andra ryskspråkiga politiker använder nu huvudsakligen ukrainska i offentligheten.

Sansade röster pläderar ofta för att Ukraina måste vara ett land med goda förbindelser både österut och västerut. Landets historia gör att det inte är möjligt att vända ryggen varken åt Europa eller Ryssland. Men de rösterna riskerar nu att drunkna i blodet på Kievs gator.

7 Finns det några politiker som går hem i båda lägren?

Nästan alla politiker säger att de vänder sig till hela nationen. Ändå har ingen på allvar lyckats överbrygga klyftorna. Janukovytj är ett rött skynke för de allra flesta i väst, liksom den fängslade Julia Tymosjenko är det i öst.

Många hoppades länge att exboxaren Vitalij Klytjko skulle kunna bli en enande gestalt. Men han saknar politisk erfarenhet och trots modiga försök att gå emellan polis och demonstranter har Majdandemonstrationerna inte stärkt hans image.

8 Vilka roller spelar EU och Ryssland?

För dem som stöder Majdanupproret spelar EU främst rollen som symbol för ett samhälle fritt från korruption. De som stöder regimen ser ofta Ryssland en garant för att inte Ukrainas ekonomi rasar ihop totalt.

De flesta östukrainare vill säkert också bli av med korruptionen, men de ser inget samband mellan detta och ett närmande till EU.

Många har dessutom köpt den propagandabild som ryska och många ukrainska medier pumpar ut: om att alla västukrainare är nazister, om ett Europa som vill suga ut ukrainska arbetare, om västlig dekadens med droger och gay­parader.

”Om vi skriver avtal med EU måste vi införa homoäktenskap”, är ett vanligt förekommande, och felaktigt, påstående i debatten.

Viktor Janukovytj

President av en slump. Han är en före detta smågangster, bluffakademiker, valfuskare och rövarbaron. 63-åringen från Donetsk är egentligen ganska osannolik i rollen som president för ett av Europas stora länder. Och att han hamnat där är på många sätt en slump.

Få av de väljare som röstade fram honom i valet 2010 var inbitna supportrar. Men för dem som inte ville rösta på Julia Tymosjenko var han det minst dåliga alternativet. Samma sak med de oligarker som stöttar Janukovytj: de gör det utan entusiasm. Inte ens Vladimir Putin har mycket till övers för sin ukrainske kollega.

Demonstranterna refererar föraktfullt till presidenten som ”zek” – fången. De syftar på att han i sin ungdom två gånger satt inne för misshandel.

Vitalij Klytjko

Ingen tungviktare i politiken. I december ifjol drog sig Vitalij Klytjko tillbaka från en lysande karriär som proffsboxare med rader av knockoutsegrar.

Men den strid Klytjko nu utkämpar kommer han inte att vinna på knockout. Många hoppades länge att den 42-årige, 201 centimeter långe jätten skulle bli den moderata röst som kunde ena ukrainare från öst och väst. Men politiskt har Klytjko visat sig vara högst en mellanviktare. Han saknar erfarenheten och kontakterna man måste ha för att nå framgång i ukrainsk politik.

Klytjko är ingen dumbom. Tvärtom, han är den första boxningsmästaren med en alldeles äkta doktorshatt. Ändå har han en benägenhet att använda klyschor. Som bäst gör han sig när han får visa sitt fysiska mod, som när han iförd pälsmässa har gått emellan poliser och demonstranter.

Julia Tymosjenko

Älskad och hatad, och snart kanske fri. På fredagen kom besked om att hon snart kan komma att släppas. Men även från en sjukhussal med galler för fönstren fortsätter Julia Tymosjenko att vara högst närvarande i ukrainsk politik. Under det pågående upproret har hon varit en röst för total konfrontation med regimen.

Hon började i unga år med att göra sig en förmögenhet på gasaffärer i kaoset efter 1991. I början av 2000-talet dök hon upp som nationalistisk politiker, i ny ikonisk frisyr och med nytt språk. För tio år sedan var hon galjonsfigur i den orangefärgade revolutionen, sen följde misslyckade perioder som premiärminister.

Fängelsedomen mot Tymosjenko var en hämnd från Janukovytjs sida. Frågan är vilken roll hon kan spela om presidenten tvingas bort från makten. I Ukraina är hon en person man antingen älskar eller hatar.

Arsenij Jatsenjuk

Ett politiskt underbarn. Arsenij Jatsenjuk har lett Ukrainas största oppositionsparti i Julia Tymosjenkos frånvaro. Han är till skillnad från boxaren Klytjko politiker ut i fingerspetsarna.

Är han hoppet om en ny framtid för det sargade och delade landet? Inte nödvändigtvis. 39-årige Jatsenjuk är ett politiskt underbarn som redan hunnit med två tunga ministerposter och varit talman i parlamentet. Men han ses samtidigt av många som en streber och kappvändare. Ingen vet riktigt vad som döljer sig under hans välputsade, liberala image.

Under det pågående upproret har han talat dagligen från stora scenen på Majdan och i mångas ögon flörtat med högerkrafter som EU inte vill ta i med tång – som nationalistpartiet Svoboda och andra ännu mer extrema grupper.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.