DDR-diktatorn minns dagen då muren föll

Den sista tyska diktatorn Egon Krenz är sig lik. Tjugo år har gått sedan han gjorde sorti ur politiken tillsammans med Berlinmuren, men tordönsrösten har han kvar liksom det breda leendet.

Denna torsdagskväll är han bland de sina på den marxistiska tidningen Junge Welts bokhandel i det forna Östberlin. Det är absolut fullsatt, medelåldern är hög. Det är den gamla partikadern som kommit för att höra Krenz berätta om DDR:s sista dagar.

– Det var inte detaljfrågor som gjorde att DDR gick under. Det var en del av en helhet, från Stilla havet till Elbe. Det var Sovjetmodellen, inte den socialistiska idén som försvann, säger han.

Hans bok om hösten 1989 har precis kommit ut i en nyutgåva, Krenz skildrar skeendet dag för dag.

Den 9 november gick han som vanligt upp fem på morgonen för att ta en löprunda. Då visste han inte att denna torsdag skulle gå till historien som dagen då muren föll. Han kom tidigt till sitt kontor och läste partiorganet Neues Deutschland. En rad kända intellektuella hade skrivit ett upprop tillsammans med de mest framträdande medborgarrättskämparna.

De uppmanade sina landsmän att stanna i DDR: ”Vad kan vi lova er? Inget lättsamt, men ett nyttigt och intressant liv. Inget snabbt välstånd, men medverkan i stora förändringar.”

Egon Krenz blev djupt berörd. ”Varför, frågade jag mig, har vi inte hittat något gemensamt språk med dessa kritiker som ju inte är fiender till DDR”, skriver han i sin bok.

Nästan tre veckor hade gått sedan Krenz tillsammans med några medsvurna störtat partiledaren Erich Honecker.

Egon Krenz, 52 år, var det unga hoppet som skulle vända utvecklingen och blidka oppositionen. Men det var för sent, han hade varit lojal för länge. De politiska vitsarna visade inget förbarmande. ”Vad är det för skillnad mellan Honecker och Krenz? Svar: Krenz har gallblåsan kvar.” Det var en anspelning på att Honecker operererats för gallbesvär tidigare under hösten.

Tillbaka från sjuksängen hade Hon­ecker velat kväsa upproret medan Krenz ville gå folket till mötes. Hans linje segrade i partiet.

DDR-medborgarna hade under hösten flytt landet via Tjeckoslovakien och Ungern. Den 6 november hade den nya partiledningen därför lagt fram ett förslag till reselag som dock omedelbart stötte på hård kritik. Det var för mycket byråkrati, för många om och men. Denna torsdag den 9 november hade därför några tjänstemän arbetat om lagen till en förordning som skulle kunna gälla omedelbart efter ett partibeslut. Reglerna var enkla: den DDR-medborgare som hade ett pass kunde resa utomlands.

– Folk ville resa utan att fråga någon. Jag tyckte beslutet var så viktigt att jag läste upp det högt för centralkommittén, säger Egon Krenz.

Det som hände sedan är en klassiker i den moderna historien. På kvällen hölls i vanlig ordning en presskonferens klockan 18. Politbyråmedlemmen Günter Schabowski var partiets talesman, men han hade inte varit med på mötet. Krenz tryckte reseförordningen i händerna på honom och sade att det var en ”världsnyhet”.

Schabowski noterade inte att förordningen skulle träda i kraft först klockan fyra på morgonen nästa dag. När någon frågade svarade han i stället ”sofort” – direkt. Krenz säger att Schabowski tog fel papper och läste ur det pressmeddelande som skulle kablas ut på morgonen.

Tusentals såg presskonferensen på teve och begav sig till gränskontrollerna, framför allt till Bornholmer Strasse. Till slut gav vakterna vika inför folkmassan, jublande människor gick över järnvägsbron till Västberlin. Muren hade fallit.

Krenz säger att situationen var riskabel, gränsvakterna hade inte fått något besked, någon hade kunnat blivit provocerad att tillgripa våld.

– En endaste droppe blod hade förintat hoppet om förnyelse av DDR, säger mannen som dock snabbt blev varse att DDR inte lät sig förnyas.

Den västtyske förbundskanslern Helmut Kohl befann sig i Polen. Det dröjde innan han tillsammans med USA-presidenten George Bush och Sovjetledaren Michail Gorbatjov tog kommandot över händelseutvecklingen. Mindre än ett år senare, den 3 oktober 1990, var Tyskland återförenat.

För Krenz blev tiden vid makten kort, han styrde DDR i 46 dagar. I december avgick han, i januari blev han utesluten ur partiet som bytte namn inför de stundande fria valen.
Sju år senare dömdes han till sex års fängelse som ansvarig för dödsskjutningarna vid gränsen, men blev villkorligt frigiven efter fyra år.

– Uteslutningen ur partiet smärtade mig mer än domen, säger han.

Denna kväll medger Egon Krenz ett misstag: ”Jag litade på Gorbatjov för länge.”

Honecker var från första början skeptisk när Michail Gorbatjov blev partiledare 1985. Krenz var däremot tilltalad av de nya idéerna om öppenhet och reformer.

Den 1 november 1989 åkte den nytillträdde Krenz till Moskva. På bokhandelsmötet nämner han ingenting om hur han då rapporterade om DDR:s dåliga ekonomi, det står dock att läsa i historieböckerna. DDR var i det närmaste bankrutt, för att få ekonomin i balans hade det varit nödvändigt att sänka medborgarnas levnadsstandard med 30 procent – en politisk omöjlighet. Sovjetunionen hade dock nog med egna problem, denna gång fick DDR reda upp situationen på egen hand.

Egon Krenz berättar:

– Jag satt fyra timmar hos Gorbatjov, han sade att han ville avsluta det kalla kriget. Jag frågade vad som skulle hända med DDR. Han sade att DDR var en följd av andra världskriget, men att en tysk återförening inte stod på dagordningen.

Krenz anklagar Gorbatjov för dubbelspel:

– Han gick bakom ryggen på oss och förberedde återföreningen tillsammans med Västtyskland. Om det varit ett ärligt spel hade vi kunna förhandla med Förbundsrepubliken på jämbördiga villkor och inte behövt kapitulera, säger Krenz och tillägger att han skulle ha lyssnat när Honecker varnade för Gorbatjov.

Som för att uppmuntra sina åhörare säger han:

– Det första försöket misslyckades, men det kommer en ny socialism som ser annorlunda ut. Vi måste se våra fel så att vi inte upprepar dem, säger han och får blommor, varma applåder och hjärtliga kramar av de gamla kamraterna.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut