Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

De är Putins soldater på nätet

I utkanten av S:t Petersburg sitter 250 inhyrda ”nättroll” och producerar fejkade bloggar och nätkommentarer dygnet runt. De är soldater i ett globalt informationskrig, med uppdraget att hylla Putin, såga Obama och håna Ukrainas president Porosjenko. DN har träffat två av trollen.

Det ser inte mycket ut för världen, ett grått fyravåningshus i betong inte långt från tunnelbane­stationen Staraja Derevnja i norra delen av S:t Petersburg. Ändå är detta ett frontavsnitt i det globala informationskrig som pågår mot bakgrund av det verkliga kriget i Ukraina – ett nygammalt kallt krig mellan öst och väst.

Jag går snabbt förbi på den snötäckta trottoaren mittemot och tar ett par bilder. Journalister är inte välkomna här, och inne i foajén finns gott om vakter.

Hit, till Savusjkingatan 55, kom Darja en dag för snart ett år sedan. Hon hade fått tips om ett välbetalt och bekvämt jobb.

– Jag hade hört det av bekantas bekanta, men jag visste egentligen inte vad det handlar om, berättar hon för DN.

Jag träffar henne och pojkvännen Michail i en enrummare som Darja hyr i en annan förort till S:t Petersburg. Även Michail har arbetat i trollfabriken, det var där de två blev ett par. De är båda i 25-årsåldern och heter egentligen något annat.

– Det som stämde var pengarna. Man tjänar runt 40.000 rubel i månaden (drygt 5.000 kronor med dagens valutakurs) och det är långt över snittlönen här, säger Darja.

Vad jobbet gick ut på fick hon snart klart för sig: att sprida propaganda på internet, via kommentarsfält och fejkade konton på bloggportaler och i sociala medier.

– Jag var tre olika bloggare, två av dem var män och en var en hemmafru. Vi jobbade i tolvtimmarspass. Minst tio blogginlägg måste man prestera, och så kommentarer till de andras bloggar, berättar Darja.

– Jag var anställd bara för att kommentera. Man skulle få till minst 126 kommentarer per pass, sådan var normen, säger Michail.

Syftet var i grunden politiskt, och vid flera tillfällen kom en ”expert” och föreläste för trollen. Men det handlade inte om några särskilt sofistikerade tankegångar. Michail sammanfattar grundkonceptet som alla hade att hålla sig till:

– Putin bra, Obama dålig, Porosjenko dålig. Vad Putin hade gjort eller sagt spelade ingen roll, det var bra helt enkelt.

Samtidigt var cheferna noga med att allt skulle se naturligt ut, att inga misstankar skulle väckas. Enligt Michail arbetade alla genom en proxyserver, vilket gjorde att det såg ut som om inläggen och bloggarna skrevs i landsortsstaden Rjazan söder om Moskva. Bloggare och kommentatorer uppmanades dessutom att till en början inte skriva om politik utan satsa på att etablera sig i olika nätverk. Först efter några veckor kunde man börja ta upp ämnen som Putin, Ukraina och USA.

– Man skulle hela tiden ta saker ur verkliga livet, typ berätta att man hade bakat bröd i morse, säger Darja.

– Sen kunde man glida in i politiken. För många blev det väldigt konstlat.

Darja och Michail uppskattar att 250 personer arbetade i huset under den tid i fjol då de var där. De säger att det fanns flera olika yrkes­kategorier, bland annat karikatyrtecknare och videooperatörer. Baserat på löner och andra kostnader handlar det om en mångmiljonverksamhet.

Vem betalar trollen på Savusjkin­gatan? Darja och Michail berättar att de fick sin lön kontant i handen varje vecka. Sina närmaste chefer, så kallade teamleaders, kände de bara till förnamnet, och de högre cheferna sågs aldrig till.

Verksamheten i S:t Petersburg drivs av ett företag som heter Internet issledovanija. Företaget har cirka 600 anställda, sysslar med ”informationsteknologi, system­integration och internet” och söker öppet medarbetare på olika jobbsökarsajter. Det handlar bland annat om ”content manager på dag- eller nattskift”, illustratörer och copywriter.

DN har kontaktat tre olika chefer inom företaget per telefon. En av dem lägger på luren när jag presenterar mig som svensk journalist. En annan – med ett relativt ovanligt namn – bekräftar först att han arbetar för Internet issledovanija, men när jag ställer en fråga om ”trollverksamheten” ändrar han sig och säger att jag troligen söker någon annan person med samma namn. En tredje vägrar kommentera men är angelägen att veta hur jag har fått tag på hennes nummer.

Flera ryska oberoende medier har undersökt Internet issledovanija. Den lokala affärstidningen Delovoj Peterburg har avslöjat att företaget förutom trollfabriken även ligger bakom ett antal fejkade ukrainska nyhetssajter som pumpar ut proryskt vinklade nyheter utan egna journalister på plats i Ukraina.

Och oppositionstidningen Novaja Gazeta lät i fjol ett par journalister söka jobb hos företaget, som då hade sina lokaler i Olgino, en annan förort till S:t Petersburg. De kunde då avslöja band mellan verksamheten och den nu avsomnade patriotiska rörelsen Nasji, ibland kallad ”Putin-Jugend”.

Novaja Gazeta har också hittat länkar mellan Internet issledovanija och Concord, en företagsgrupp ägd av cateringkungen Jevgenij Prigozjin.

Denne Prigozjins karriär är närmast osannolik, men inte otypisk för Putins Ryssland. I ungdomen dömdes han till fängelse för stöld, men var sedan tillsammans med sin styvfar först med att sälja varmkorv i hemstaden Leningrad, nuvarande S:t Petersburg. Det var på 80-talet.

I dag äger samme man ett imperium av lyxrestauranger i de ryska storstäderna. Han sköter maten i såväl Vita huset, den ryska regeringens byggnad i Moskva, som duman, parlamentets underhus.

Inte för inte kallas Prigozjin för ”Putins kock”. Han uppges ha nära personliga förbindelser med presidenten, även om detta aldrig har bekräftats.

Under sin tid i trollfabriken sysslade Darja och Michail uteslutande med ryskspråkiga sajter och bloggar. Det handlade om att påverka opinionen inom landet i Kremlvänlig riktning. Men verksamheten är också riktad mot utlandet.

– Jag vet minst en kvinna som skrev på engelska. Och en som skrev på ukrainska, säger Darja.

I våras dök det upp tydliga tecken på att tyngdpunkten i internetoffensiven har flyttat utomlands. I maj förra året varnade den brittiska tidningen The Guardian sina läsare för en ”orkestrerad pro-Kremlkampanj” i kommentarsfälten.

Några veckor senare publicerade den ryska hackergrupp som är känd under kodnamndet Sjaltaj Boltaj ett omfattande material som antyder vidden av projektet. Hacker­gruppen har tidigare bland annat släppt ett par av Putins tal innan de har hållits, och har aldrig bevisats ha fel annat än i detaljer.

Materialet på flera tusen sidor har sedan dess tagits bort från nätet. Den 23 juli hamnade Sjaltaj Boltajs blogg på det statliga övervakningsorganet Rozkomnadzors svarta lista. Detta skedde efter ett domstolsbeslut i S:t Petersburg, sedan en stämningsansökan lämnats in av en viss Igor Osadtjij. Denne Osadtjij pekas ut som en ledande person inom Internet issledovanija, företaget som driver verksamheten på Savusjkingatan i S:t Petersburg.

DN har genom andra kanaler kommit över delar av det nu borttagna materialet. Här finns omfattande mejlväxling mellan olika personer knutna till Internet issledovanija – bland andra Igor Osadtjij.

Här finns också inskickade cv, ibland skrivna på klumpig engels­ka, från personer som söker jobb på trollfabriken, här finns fakturor på alltifrån möbelinköp till städtjänster. Och här finns framför allt en hel strategi för hur verksamheten ska kunna utvidgas på det globala planet, främst till Facebook, Twitter och kommentarsfälten i amerikans­ka medier.

I en sorts förstudier slås fast hur mediesajter som Huffington Post och Politico fungerar, och i skärmdumpar visas hur ett test-troll under namnet Katarina har klarat sig i kommentarsfältsdebatten.

”Är du emot Putin? Vet du vad han har gjort för sitt land och sitt folk? Faktum är att Obama håller på att tappa fotfästet”, skriver hon och får genast mothugg av amerikanska kommentatorer.

Rapportens slutsats är i flera fall att de ryska trollens kommentarer på de amerikanska sajterna i framtiden måste bli ”mer provocerande, mer negativa”.

I en detaljerad plan för agerandet i sociala medier föreslås att varje troll ska skapa tio Twitterkonton, varav ett med ”ett själlöst ting som en katt eller blomma” som avatar. Tre av kontona ska vara ”huvudkonton”, övriga ”understödjande”.

”Till varje konto inköps upp till 1.500 följare, som socialt bevis. Detta är en oundviklig teknik när vi startar nya konton, eftersom folk ogärna interagerar med konton som har få följare”, heter det i rapporten.

Journalisten Ilja Klisjin är webbchef på den oberoende tv-kanalen Dozjd i Moskva. Han skrev i slutet av maj i tidningen Vedomosti om den internationella offensiven i sociala medier:

”Enligt källor nära president­administrationen började det förberedande arbetet redan hösten 2013. De som driver projektet är samma personer som tidigare har skött den inhemska marknaden.”

När jag kontaktar Klisjin är han fortfarande övertygad om att projektet har initierats från maktens centrum i Kreml.

– Det är ett målmedvetet försök från presidentadministrationens ut­- rikes­avdelning att ta kontroll över sociala nätverk och manipulera den allmänna meningen, säger han.

– Att de här strukturerna finns råder det inget tvivel om, och de har många underleverantörer. De ser ut som reklambyråer eller liknande, och det är de som själva anställer trollen, sådana som dem du har intervjuat. Arbetet med utländs­ka medier går till på liknande sätt, säger Klisjin.

En känd rysk nätaktivist bekräftar för DN att presidentadministrationen ligger bakom trollfabriker på flera håll i Ryssland. Han pekar också ut en person som högste ansvarig för verksamheten: Timur Prokopenko, en före detta aktivist i ungdomsrörelsen Nasji som numera är vicechef för Kremls utrikes­politiska avdelning.

Pavel Tjikov, jurist och grundare av människorättsorganisationen Agora, menar också att trollen är ett projekt initierat från högsta ort och att de läckta dokumenten från Sjaltaj Boltaj har hög trovärdighet.

– Det här är fakta som varit kända en tid, och som bekräftas av de dokumenten. Det är inte heller den första läckan vi har sett om detta, säger Tjikov.

Han menar att verksamheten måste ses i ett sammanhang. Först slog makten till mot oberoende medier, sedan mot mötesfrihet. Till sist flyttade hela samhällsdiskussionen till internet.

– Kremls troll, finansierade ur statsbudgeten, är ett sätt för makten att slå tillbaka mot kritiska synpunkter som sprider sig på nätet. Det är en sida av propagandan, den andra ser vi i de stora tv-kanalerna.

Varken Darja eller Michail är egentligen särskilt intresserade av politik. De är inga Putinsupportrar, heller inte oppositionella. Men sådant brydde sig ingen om på Savusjkingatan.

– Vår teamleader var en tjej runt 20, värsta sortens karriärist. Hon kunde inte mycket om något. Men hon var lojal med de högre cheferna, säger Darja.

– De struntade i vad du tyckte, bara det du skrev var enligt mallen, säger Michail.

Efter några månader tröttnade de båda på arbetsklimatet. Lönen sänktes utan motivering, raster drogs in. Man fick inte ens ha en ­vattenflaska stående på sitt bord.

– Vi klagade väl för mycket och till sist fick vi sparken båda två, säger Darja.

Nu hankar hon sig fram på privatlektioner i det ämne hon har utbildat sig i. Michail har fått jobb på en fabrik. På köksbordet står en dator, men det är sällan de loggar in på sociala medier.

– Nej, jag har fått nog av det för ett helt liv, säger Michail.

Ordet.

Troll

Begreppet troll kommer inte från sagoväsendet utan från fiskemetoden trolling, där ett drag släpas efter en båt. Liknelsen är att nättrollet skriver medvetet provocerande och låter sina trådar ligga ute tills någon blir provocerad och hugger till.

På senare tid har ordet börjat användas nedsättande om alla sorters näthatare och oresonliga provokatörer i diskussioner på nätet.

Sajter och medier som nämns i reportaget

Huffington Post. Amerikansk nyhetssajt med över en miljon kommentarer per månad. Grundades 2005 som en blogg.

Politico. Amerikansk politisk nyhetssajt och gratistidning grundad 2007. Över tio miljoner besökare per månad.

Dozjd. Rysk oberoende tv-kanal och sajt. En av få som har rapporterat om ryska soldater som slåss i Ukraina.

Novaja Gazeta. Rysk oppositionell tidning. Låg upplaga men hög profil bland liberala ryssar i storstäderna.

Delovoj Peterburg. Affärstidning och sajt i S:t Petersburg. Ägs av svenska Bonnier Business Press.

Vedomosti. Affärs- och nyhetstidning i Moskva med hög trovärdighet. Ägs av Dow Jones, Financial Times och finska Sanoma.

Bakgrund

Ryssland är den överlägset största internetmarknaden i Europa, med cirka 90 miljoner användare den 1 juli 2014. Den totala omfattningen av det ryskspråkiga internet – där också många användare i grannländerna ingår – är flera miljoner större.

Ryssar är flitiga användare av sociala medier och har en större andel bloggare än de flesta länder. Särskilt populär är plattformen Livejournal, från början en amerikansk uppfinning som nu har sina flesta användare i den ryska versionen Zjivoj Zjurnal.

Internet har varit en frizon för regimkritiker i Ryssland, och är det i viss mån fortfarande. Men de senaste åren har en rad restriktioner införts. Sedan november 2012 riskerar sajter att hamna på en svart lista och blockeras, vilket bland annat kan motiveras med ”extremistiskt innehåll”, ett mycket böjligt begrepp. Och bloggare med över 3 000 följare måste sedan juli 2014 registrera sig hos en statlig myndighet.

I fjol placerade organisationen Reportrar utan gränser Ryssland i kategorin ”Internets fiender”, tillsammans med länder som Kina och Saudiarabien.