De begär bara att få hylla Dalai lama

Vi träffas i ett öde tehus i centrala Lhasa sedan Tsewang, som egentligen heter något annat, har åkt buss i över ett dygn. Han är en av Tibets 45.000 munkar i 1.700 kloster, han tillhör ett av de mindre, men i Lhasa har han goda kontakter med and­ra munkar och vet därför vad som sker i stadens kloster.

- Vi brukar inte våga säga sanningen. Varje munk har tankar i huvudet, men vi vågar inte säga något för då kan alla munkar drabbas. Fast om jag inte kan säga hur det verkligen ligger till så kommer tibetaner aldrig att få reli­gions­frihet.

Han talar om de kinesiska myndigheternas styre över Tibets munkar, och beskriver den starka tron hos tibetaner, som han säger gör att inget kan radera Dalai lama ur deras hjärtan.

- I Tibet visas uppskattning för Dalai lama överallt, även om det kan vara svårt att upptäcka. När tibetaner sjunger om solen och månen är det en antydan om Dalai lama, men de som inte kan tibetanska eller känner den tibetans­ka kulturen förstår inte, förklarar munken.

Tibets andlige ledare Dalai lama flydde till Indien 1959 efter ett misslyckat uppror mot det kinesiska styret (som hade startat 1950) och har sedan dess levt i exil.

Enligt Kina skedde "Tibets frigörelse på ett fredligt sätt" (trots att mer än en miljon tibetaner dog). Enligt den kinesiska ledningen är Dalai lama en man som söker självständighet för Tibet och försöker splittra landet. Kina anser även att religionsfrihet råder i Tibet.

Kinas högsta ledning ilsknade till i höstas när Dalai lama tilldelades den amerikanska kongressens guldmedalj. Tibet är redan en autonom region, så vad är det Dalai lama är ute efter om inte självständighet? Så lyder logiken från Peking.

Trots att myndigheter försökte censurera nyheten om utmärkelsen spreds den snabbt till klostren i Tibet. Munkarna förbjöds att hålla hyllningsceremonier. I klost­ren Sera och Drepung i Lhasa, där munkarna brukar måla nya lager vit färg på väggarna varje höst, fick de order om att någon ommålning inte fick ske.

Tusen munkar målade ändå vitt i Drepung och efter det kom flera tusen poliser och militärer som omringade klostret. Munkarna fick inte komma ut, och turisterna fick inte komma in.

På torget utanför Jokhangtemplet i centrum av staden genomförde andra munkar ceremonier till Dalai lamas ära.

- Några munkar fotograferade vad som hände och blev gripna, trots att det inte är självständighet vi vill ha, utan bara rättigheten att fritt få utöva vår religion, säger munken i tehuset.

Tibetanska munkar äter sällan eller aldrig kött, och i Seraklostret är den regeln hårdare än i många andra kloster. Men dagen när nyheten om Dalai lamas utmärkelse nått munkarna tvingade myndigheterna munkarna i Seraklostret att laga mat som innehöll kött.

Kina har trappat upp retoriken mot Dalai lama sedan i höstas. Kontrollen av munkarna har successivt blivit hårdare under lång tid. Sedan tolv år har en kampanj i "patriotisk omskolning" pågått i Tibets kloster, enligt människorättsorganisationer.

Internationella beräkningar har kommit fram till att 70 procent av Tibets politiska fångar är munkar. Numera tvingas munkarna läsa om hur dålig Dalai lama är som människa.

- Vi vill studera de böcker som Dalai lama skrivit, men de är förbjudna. Om de upptäcker att någon äger sådana böcker blir han gripen. I stället måste vi läsa böcker som beskriver Dalai lamas fem största svagheter. Sedan måste vi skriva ned en sammanfattning av böckernas innehåll. Men efteråt bränner vi böckerna eller kastar bort dem, berättar Tsewang.

I Lhasa byter munkar från staden och från andra regioner förbjudna tidskrifter med varandra. Alla har sina tankar i huvudet, även om det är förbjudet att yttra dem.

Tjugo procent av tibetanerna tycker som kommunistpartiet, säger munken i tehuset. Resterande 80 procent tycker att de blir orättvist behandlade. De vågar sällan säga sanningen, för då vet de att centralregeringen tror att de vill ha självständighet, och då kommer de att drabbas hårt efteråt.

Många tibetaner vill ha ett porträtt av Dalai lama hemma, och några har en bild trots att det är förbjudet. Andra går omkring med en medaljong under kläderna. Om de blir upptäckta tar polisen, enligt uppgift till DN, av dem medaljongen och kastar den i marken. Sedan tvingar de tibetanen att trampa på bilden av Dalai lama.

Tsewang har varit munk i 15 år och känner hur myndigheterna skruvat åt greppet. Tidigare kunde klostren ta emot många nya munkar. På 80-talet fanns ingen kontroll. Nu är det svårare för munkar att vandra fritt omkring. Myndigheterna är rädda för protester om munkarna blir fler. Om de vill studera vid ett kloster måste de ansöka hos lokala myndigheter om tillstånd.

- Men när vi gör det vill myndigheterna inte ge oss tillstånd, och vi munkar har inga pengar till mutor på flera tiotusentals yuan (nästan lika många kronor).

Enligt reglerna är det tillåtet för klostren att då och då ta in ett fåtal nya munkar, men i varje kloster finns även ett religionskontor (med kopplingar till den statliga kinesiska byrån för religion) som består av kineser och tibetaner, men inga munkar. Religionskontoret kan när som helst kräva att få kontrollera att varje munk har tillstånd. I klost­ren kan också finnas munkar som arbetar som förtäckta angivare.

- Jag vet inte om det finns angivare i mitt kloster, men om vi skulle upptäcka någon så skulle vi sluta tala med honom, säger Tsewang.

Redan innan Kina öppnade sig mot omvärlden 1978 genomfördes en årlig ceremoni för religionsfrihet. Ceremonin finns kvar, men de två stora klostren Sera och Drepung är förbjudna att delta. Bara ett fåtal representanter utses.

Kinas kommunistparti utsåg självt för drygt tolv år sedan den nu 18-årige Gyaltsen Norbu till posten som Panchen lama, det andliga Tibets näst högsta ledare. Det skedde efter det att den pojke Dalai lama utsett till reinkarnationen av Panchen lama, Gedhun Choekyi Nyima, förts bort av kinesiska myndigheter vid sex års ålder.

Han och hans familj är fortfarande försvunna.

- De flesta tibetaner erkänner inte den falske Panchen lama, som myndigheterna utsett. Jag vet inte hur han är som person. Om han kan göra stora saker för Tibet så är det bra, men vi kommer aldrig att erkänna honom, säger en annan munk som brukar komma till Lhasa ett par gånger om året när vi träffas på en takterrass.

Förra året när den statligt utsedde Panchen lama åkte runt i tibetanska områden var det få invånare som gick ut för att hylla honom.

Tibetaner anställda vid myndigheterna tvingades ut i festkläder för att få det att se bättre ut. För att visa vördnad bockade de tills de slog pannan mot marken när kommunistpartiets Panchen lama passerade.

- Om Dalai lama ska kunna återvända till Tibet beror bara på centralregeringen, men om han gör det så vore det som en sol i hjärtat på oss tibetaner, säger den andre munken.

Han ger ett exempel på vad som hade hänt om Dalai lama hade suttit på en pall i ett tehus och talat.

Då hade ingen tibetan vågat sitta på samma pall ens långt efteråt.

- Det finns ingen person, som kan radera Dalai lama ur våra hjärtan. De flesta tibetaner är rädda för att säga vad de tycker, men vi kommer alltid att leva och dö med Dalai lama. Det finns inget som kan ändra på det.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut