De kom i gryningen, berättar Dana. Hon väcktes av hårda bultningar på dörren till det skjul under motorvägen i Parisförorten Choisy-le-Roi där hon bodde med sin man och sina två döttrar. Utanför stod ett par hundra poliser, helt klädda i svart. Dana och hennes familj fick några minuter på sig att ta sig ut och få med sig sina fattiga tillhörigheter. Barnen grät, yrvakna och vettskrämda, när de kördes ut ur det enda hem de haft och såg det förstöras.
– De behandlade oss som djur, säger Dana bittert. Och just de orden, ”vi behandlas som djur”, får DN höra många gånger under ett par dagars möten med rumänska och bulgariska romer utanför Paris.
Tre veckor har gått sedan rivningen av lägret under motorvägen A 86 som bokstavligt ställde 35 vuxna och 23 barn på gatan. Stödorganisationen Romeurope fick kommunen att förbarma sig och upplåta en sommarlovstom gymnastiksal åt de vräkta. Där lever de nu, sover på madrasser på golvet med allt de äger och har i plastkassar och shoppingvagnar.
De har fått order om att lämna Frankrike, men Romeurope har hjälpt dem att överklaga. Nu väntar de på besked från domstolen.
Dana, som inte vill säga sitt efternamn, bjuder DN att slå sig ned på hennes madrass tillsammans med döttrarnas nallar och leksaker. Dana är 30 år och kom till Frankrike från Rumänien för tio år sedan.
– Jag var fattig, säger hon, jag hade inget att äta. Här i Frankrike kan jag hanka mig fram.
Det är svårt att föreställa sig en misär som är värre än att leva i ett skjul utan el och vatten under en motorväg utanför Paris, men så ter sig livet för Dana. Hon berättar att hon brukar sälja blommor på gatan. Cosmin, hennes man, spelar dragspel i tunnelbanan.
Omkring 15.000 utländska romer tros leva i Frankrike. Som EU-medborgare från Rumänien och Bulgarien kan de fritt resa in och vistas här i tre månader men inte fritt söka jobb eftersom Frankrike fram till 2014 har undantag för dessa länder. I flera år har Frankrike skickat ut tusentals utländska romer i all tysthet.
Men i slutet av juli, sedan frans-ka infödda romer stormat en polisstation efter en dödsskjutning, gick president Sarkozy ut och lovade hårda tag ”mot uppförandeproblemen hos vissa av resandefolken och romerna”. En växande skara kritiker anser att Frankrike därmed stigmatiserat en redan sårbar och diskriminerad folkgrupp som kriminella.
– Den franska staten skämmer ut sig, säger Gérard Chambon, viceborgmästare i Choisy-le-Roi som är på besök i gymnastiksalen.
Michel Fèvre från Romeurope har i tio år försökt hjälpa utländska romer. Det finns framgångssagor, säger han, familjer som lever som ”vanligt folk”. Men de flesta hankar sig fram som gatumusikanter, blomsterförsäljare eller svartjobbare på byggen. De som begår brott tillhör undantagen, säger han. Och alla blir glada om deras barn får börja skolan, allt annat är en myt.
Danas man Cosmin och hans musikantpartner, saxofonisten Bos, kommer tillbaka från dagens jobb, snitsigt klädda i svart och bländvitt, och river av ett potpurri på gamla örhängen. De tar in mellan 10 och 15 euro om dagen, berättar Bos. Fyraåriga Nathalie, Cosmins och Danas dotter, ser beundrande på sin pappa.
DN frågar Dana om hennes framtidsdröm, men hon förstår inte frågan. ”Dröm” är inte ett ord som finns i hennes franska vokabulär. Hon lyser upp när DN förklarar.
– Jag vill ha ett arbete, säger hon, jag vill att flickorna ska gå i skolan, och att vi får papper och bostad, så att vi kan leva som normala människor. Det är allt jag vill.