Förra sommarens översvämning var den värsta naturkatastrofen i Pakistans historia. En femtedel av landets yta, ett område lika stort som Italien, låg under vatten. När delar av Sindhprovinsen nu läggs under vatten igen förvärras läget av den långsamma återuppbyggnaden. Flodvallar som spolades bort i augusti 2010 har ännu inte reparerats.

– De stora vägarna och broarna har renoverats under vintern. I övrigt har det gått långsamt. Även om takten höjs återstår många års arbete, säger Munawar Hassan, som är programansvarig för hjälporganisationen Wateraid i Sindh.

När regnet nu öser ned för andra veckan i rad har hundratusentals människor tvingats överge sina hem på nytt. På flera platser i södra Pakistan har katastrofen upprepat sig. Förra sommarens översvämning tvingade 20 miljoner människor att överge sina hem. Pakistans infrastruktur slogs i spillror. Skörden blev förstörd i ett land där tiotals miljoner människor är beroende av jordbruket.

Sindh, där Pakistans största flod Indus rinner ut i havet, drabbades allra värst. Som mest var sju miljoner människor på flykt undan vattnet.

630 mil väg spolades bort, 6 800 skolor skadades, nästan en halv miljon hem förstördes. Redan inför årets monsun saknade flera hundra tusen människor permanent bostad.

Befolkningen i byarna längs Indus har långt ifrån återhämtat sig efter förra årets katastrof. Här är människorna vana att leva på motsvarande några kronor om dagen. Vattenmassorna tog med sig det lilla de hade.

– Jag har fått börja om från början. Ingen frågade oss om vi behöver hjälp att bygga nya hus. Vi har använt pengarna som min man tjänade på ett tillfälligt jobb vid ett tegelbruk. Jag försöker vara positiv – vi överlevde ju – men ibland känner jag att vi är bortglömda och osynliga, säger Salhan, som bor i byn Gul Hassan Shaikh.

För hela Pakistan beräknas återuppbyggnaden kosta 140 miljarder kronor. De internationella hjälporganisationerna hade ­redan från början svårt att samla in pengar. Hur mycket den federala ­regeringen i Islamabad och de ­olika provinsregeringarna hittills har satsat är svårt att uppskatta. Alla är överens om att det är för lite.

Ett mått på relationen mellan behov och verklighet finns i Sindhprovinsens budget som klubbades i somras. Under det kommande året ska 200 av sammanlagt 11 000 byar repareras. Tidigare hade man avsatt pengar till 300 byar.

Wateraid stöder den lokala organisationen Sukaar i arbetet med att borra brunnar och bygga vattentoaletter i några byar runt Thatta.

Sanitetsprojektet drivs i liten skala. En viktig del är undervisning om hygien och vikten att använda rent vatten. Munawar Hassan hoppas att den småskaliga satsningen ska kopieras av andra.

– Det behövs goda exempel som är billiga att genomföra. När de lokala myndigheterna ser att det fungerar är tanken att de ska göra samma sak i större omfattning, säger han.

En del av förklaringen till att återuppbyggnaden har gått så långsamt är sannolikt att det sedan ett halvår knappt finns några utländska hjälparbetare i Pakistan.

Det förvärrade säkerhetsläget fick de internationella organisationerna att kalla hem sin personal i april.

Våldsspiralen i Pakistan, med dagliga attentat från militanta islamistiska grupper, ser inte ut att ha något slut.