De fem sjuksköterskor från Bulgarien som har dömts till livstids fängelse i Libyen är samtliga erfarna inom sitt yrke. Ändå blev de inblandade i den hittills värsta hiv-epidemin på sjukhus med 438 drabbade, mest barn.
Den läkare som dömdes samtidigt hade en utbildningstjänst motsvarande AT-läkare, skriver BBC.
Snezjana Dimitrova, 54, arbetade som sjuksköterska på två sjukhus i den bulgariska huvudstaden Sofia. Hon sökte jobb i Libyen för att tjäna mer pengar till familjen. Dimitrova är gift och paret har en dotter och en son samt ett barnbarn som hon bara har sett på bild. Maken Georgij Dimitrov har hittills vägrat uttala sig om hustrun och familjens problem. Snezjana Dimitrova greps ett halvår efter det att hon började sin tjänst på al-Fatehsjukhuset 1998. Hon lider av diabetes, har uppgett att hon torterats och hade ett nervöst sammanbrott 2005.
Nasja Nenova, 41, inledde karriären på centralsjukhuset i staden Sliven i östra Bulgarien. Hon anlände till Libyen 1998 för att arbeta på al-Fatehsjukhuset och greps när hon förberedde återresan till hemlandet. Hon är gift och paret har en son som studerar på universitet i Frankrike. Maken Ivan Nenov är narkosläkare på sjukhuset i Sliven och har gått till hårt angrepp mot de bulgariska myndigheterna för att inte ha gjort tillräckligt för att få vårdpersonalen fri. Nasja Nenova har uppgett att hon torterats brutalt och blivit hotad med att hiv-infekteras om hon inte erkände brott. Efter tre månader i fängelse försökte hon ta sitt liv för att slippa tortyr
Valentina Siropulo, 48, arbetade som sjuksköterska i 18 år på intensivvårdsavdelningen vid sjukhuset i staden Pazardjik. Hon sökte tjänst i Libyen för att tjäna mer pengar som skulle möjliggöra att hennes enda barn kunde studera vid universitet. Hon började arbeta på al-Fatehsjukhuset i februari 1998. Valentina Siropulo uppger att hon har torterats svårt och att ansiktet delvis blev förlamat och hon tappade talförmågan i flera månader. I det första vykort hon fick skicka till familjen efter 22 månader i fängelse skrev hon bland annat: ?Rent fysiskt mår jag relativt bra, men själen är obotligt sjuk?.
Valja Tjervenjasjka, 52, tjänstgjorde som barnsjuksköterska i staden Biala Slatina i nordvästra Bulgarien innan hon kom till Libyen 1984. Innan hon kom till al-Fatehsjukhuset 1997 arbetade hon på sjukhuset i staden Tarbouha. Hon är gift och har två döttrar. Maken Emil Uzunov var först med att dra den bulgariska allmänhetens uppmärksamhet till fängslandet av sjuksköterskorna. Han inledde 2003 en hungerstrejk vid Libyens ambassad i Sofia och därefter har både han och döttrarna hårt kritiserat de bulgariska myndigheterna för flathet. Valja Tjervenjasjka uppger att hon har blivit slagen i fängelset. I ett brev någon månad innan hon greps skrev hon om hiv-epidemin på sin klinik och var orolig för den egna säkerheten, uppger hennes förre chef i Bulgarien.
Kristiana Valtjeva, 48, anlände till Libyen 1991 tillsammans med sin andre make, läkaren Zdravko Georgiev. Hon har en 29-årig son från sitt första äktenskap.
Vid gripandet arbetade hon på Hauarisjukhuset i Benghazi. Libyska åklagare har pekat ut henne som hjärnan bakom hiv-epidemin på al-Fatehsjukhuset, trots att hon inte arbetade där. Fynd av påsar med hiv-infekterad blod i hennes hus har anförts som bevis. Kristiana Valtjeva uppger att hon flera gånger har eltorterats och fått slag med elsladd när hon var naken. I februari greps också hennes make när han sökte efter hustrun på en polisstation. Zdravko Georgiev frigavs ur fängelset samma dag hustrun dömdes till döden 2004. Han har inte fått lämna Libyen och bor på Bulgariens ambassad i huvudstaden Tripoli.
Ashraf al-Hajuj, 38, underläkare (AT-tjänst) på al-Fatehsjukhuset. Palestinier som är född i Alexandria i Egypten. Flyttade med familjen till grannlandet Libyen 1971 då han var två år. Han han greps tillsammans med de bulgariska sjuksköterskorna i januari 1999.
Modern Afifa var datalärare och fadern Ahmed professor i matematik. Båda miste sina tjänster. Hans systrar avstängdes från universitet. Familjen flydde 2005 till Nederländerna. Ashraf al-Hajuj var inte nåbar förrän efter tio månader då hans familj lyckades hitta det fängelse han satt i. Fadern uppger att sonen torterats och hållits inlåst bur. För en månad sedan beviljades han bulgariskt medborgarskap för att kunna utlämnas tillsammans med sjuksköterskorna.