Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

De överlevande fick inte begrava sina döda

○ Efter flyktingkatastrofen på Lampedusa för tre veckor sedan sade många av EU:s ledare att ”detta får aldrig hända igen”.

○ På EU-toppmötet i dag är det dags att bekänna färg. Ska löftena stanna vid vackra ord eller finns det en vilja att ändra asylpolitiken?

○ DN:s Peter Loewe och Anders Hansson har återvänt till den italienska lilla ön där de flesta av de överlevande från katastrofen fortfarande befinner sig.

Lampedusa är en ö som upplevt de mest dramatiska och oväntade situationer när det gäller migration och båtflyktingar. Men scenen vi möter utanför öns lilla kommunhus är helt ny. Plötsligt utan minsta förvarning kommer en grupp på 50 eritreaner gående.

De kommer från öns flykting­läger och nästan alla är överlevande män från båtkatastrofen den 3 oktober, som krävde 366 dödsoffer. Männen, som är iförda lägrets färgglada tröjor och träningsbyxor, sätter sig under tystnad mitt på vägen och blockerar på så vis all trafik till och från centrum.

Detta är samma morgon som den högtidliga minnesceremonin över de döda skall hållas i staden Agrigento som ligger 200 kilometer bort på Sicilien. En ceremoni till vilken ingen av de överlevande bjudits in.

– Nästan alla här har förlorat någon anhörig när vår båt sjönk. Därför har vi rätt att få vara med vid begravningen, säger Yasin.

Han framstår som gruppens naturlige ledare eftersom han är 35 år och därmed betydligt äldre än de flesta. Dessutom talar Yasin bra engelska.

Abrahm, 28, är en lång och vältränad man som jobbade som mikrobiolog i Eritrea. Han är en duktig simmare, berättar han. Det räddade honom undan drunknings­döden.

– När båten kantrade hamnade vi alla i vattnet. De kvinnor och barn som fanns under däck hade inte en chans. Jag var i vattnet med min yngre bror Solomon. Klockan var tre på natten. Först klockan halv åtta på morgonen kom kustbevakningen och plockade upp mig.

– Då var min bror inte kvar. Efter tre timmar orkade han inte mer. Jag kunde inte rädda både honom och mig själv, utan var tvungen att släppa honom, berättar Abrahm.

Han talar med iskallt lugn i rösten, som en person som sedan länge tvingats klippa av alla känslor.

En trög förhandling börjar inne i kommunhuset mellan Yasin, öns polischef och chefen för Italiens militärpolis. Yasin vill att staten omedelbart ordnar fram ett flygplan för dem.

Men nej. Polisens svar är att flyktingarna ska få följa ceremonin för de döda på tv. Merparten av demonstranterna förefaller också vara ovetande om att samtliga offer redan begravts i hemlighet.

De flesta utan att ha blivit identifierade.

I stället startar gruppen som nu växt till 80 personer en egen sorgmarsch. De går iväg mot havet i spikraka led. Hamnpromenadens välskötta blomsterrabatter länsas på all växtlighet. Uppe på en kalkklippa går männen fram i små grupper och kastar sina blommor.

Selam och Muna är de enda två kvinnorna som gått med. De är i 20-årsåldern och gråter hejdlöst när de slänger sina blommor.

Den katolske prästen Mussie Zerai från Eritrea är verksam i Rom. Han blev däremot inbjuden till den officiella minneshögtiden i Agrigento och är djupt kritisk.

– Italiens regering valde att bjuda in Eritreas ambassadör Zemede Takle till ceremonin. Ett olyckligt val. Offren som skulle hedras var ju människor som flytt från den regim som han representerar, säger Mussie Zerai till DN dagen därpå.

Denna morgon har öns flykting­läger städats. Det finns inte en skymt av alla de madrasser som dagen innan låg utslängda på marken under en grupp pinjeträd. Då sov flyktingar huller om buller utomhus och använde träd och staket för att hänga upp tvättade tröjor, overaller och underkläder.

Denna dag rymmer lägret 410 personer. I början av oktober nåddes toppen 1 150 flyktingar. En katastrof i sig eftersom lägret endast har 250 riktiga sängplatser.

– Protesterna gäller inte bara ceremonin. Vi är trötta på att vänta i Italien. Denna plats minner alltför mycket om våra döda, säger Hamid, 29, som har två bröder i Stockholm med vilka han hoppas kunna återförenas.

Lägrets ansvarige Cristiano Greco försvarar sig med att den långa väntetiden på förflyttning nästan alltid beror på att flyktingarna vägrar lämna ifrån sig digitala fingeravtryck. Flera har använt specialklister som är svårt att avlägsna och gör det omöjligt att ta avtryck.

Eritreanerna är flest, men lägret rymmer även 118 syrier. 25-årige Ayham drömmer om att arbeta som mekaniker och elektriker. Han vittnar om de tuffa metoder som människosmugglarna använde sig av efter att han betalat 1 700 dollar, motsvarande nästan 11 000 kronor.

– När vi såg båten i den libyska hamnen Zuwarah föreföll den vara i så uruselt skick att jag inte ville gå ombord. Då hotade smugglaren mig och skrek: ’Om du inte går ombord omedelbart så skjuter vi dig på direkten.’ Då har man inget val. Men vår överfärd gick bra, mot alla odds, säger han.

Nere i hamnen, intill Favarolo-piren där de uppsvullna kropparna de senaste veckorna lastats av i hundratal, har någon hängt upp en stor banderoll med texten: ”Om ni inte vill se fler döda i havet så måste ni upprätta en regelrätt båtförbindelse mellan Libyen och Italien.”

Ett konkret förslag till EU-kommissionen, där flera politiker betonat vikten av att skapa nya lagliga vägar för flyktingar och asylsökande att ta sig in i Europa.

Fotnot: Dagens Nyheter har valt att inte publicera namn på flyktingar från Eritrea. Reportagets flyktingar heter i verkligheten något annat.

Fakta. Olyckan

157 räddades, 366 dog
Den 3 oktober sjönk en flyktingbåt utanför Lampedusa. Katastrofen är den värsta som drabbat Italien. De döda är hittills 366 stycken, medan 157 har räddats. Nästan alla ombord på båten kom från Eritrea.
En vecka senare, den 10 oktober, kapsejsade en annan båt inte långt ifrån Lampedusa. Denna gång kom räddningen snabbare. Dödsoffren stannade på 34 medan hela 206 personer kunde räddas.
Lägret på Lampedusa har till uppgift att ge den första hjälpen. Flyktingarna skall inom några dagar skickas vidare till andra asylläger i Syditalien. Men platsbristen är mycket stor.
Vid DN:s besök i tisdags hade lägret bara 410 personer. Av de 157 överlevande från katastrofen den 3 oktober är fortfarande 100 flyktingar kvar i lägret.