Demokratin kom med flodvågen

För två år sedan satt Irwandi Yusuf i Banda Acehs centralfängelse. Han var dömd för samröre med GAM, gerillan i Aceh på norra Sumatra som kämpat för självständighet sedan 1970-talet.

När flodvågskatastrofen inträffade den 26 december 2004 och slog sönder fängelset var han en av få överlevande som kunde hoppa ut i friheten, på bilar som flöt förbi. De flesta andra i fängelset drunknade, instängda bakom galler.

Irwandi Yusuf blev officiellt en fri man sedan 1.400 fångar i Indonesien fått allmän amnesti. Nu är han en av favoriterna i det första direkta valet till guvernörsposten i Acehprovinsen den 11 december.

Då ska 2,6 miljoner röstande avgöra den politiska framtiden i provinsens topp, och i 21 olika distrikt.

- Livet rinner förbi som ett vatten. Jag vet, det låter som en klyscha, och folk tror att jag fick ett trauma för livet när jag satt i fängelse och blev torterad. Men jag är fortfarande mig själv, och jag tycker att förändringarna kommit lika naturligt som vattnet som flyter förbi, säger han.

När jag träffar Irwandi Yusuf, alias Iskander Al Pase, som tidigare ingick i rebellernas kontraspionage, sker det oväntat på GAM-rörelsens högkvarter i Banda Aceh.

Där sitter han i ett mörkt rum bakom ett skrivbord. Han har kört bil hela natten från ett kampanjmöte i en annan del av Aceh eftersom han vill ändra bilden av vad en guvernör kan göra. Om ett par timmar ska han genomföra sitt näst sista kampanjmöte inför valet.

- Man behöver inte chaufför bara för att man blir guvernör. Förresten känner jag till amerikanska guvernörer som kör själva, säger han.

Irwandi Yusuf propagerar för Acehs ekonomiska befrielse från resten av landet. Han talar sig där vid skrivbordet varm för direkta förbindelser med utlandet, utan inblandning från andra indonesiska provinser. Allt för att det naturresursrika Aceh självt ska få behålla en större del av inkomsterna från gas, olja och timmer än den skärva de hittills fått nöja sig med.

Acehs politiska utveckling har tagit en häpnadsväckande vändning efter tsunamikatastrofen. Att en medlem i den tidigare ökända gerillan kandiderar till den högsta posten i provinsen och att det sker med centralregeringens tillstånd i Jakarta hade varit otänkbart för två år sedan.

Det är en sådan omskakande förändring att acehneser, som hade vant sig vid att vara försiktiga både med gerillan och säkerhetsstyrkorna som jagade den, ännu inte tror att det är sant.

Men steget från rebellgrupp till en politisk rörelse (efter fredsuppgörelsen med den indonesiska regeringen i Helsingfors sommaren 2005) har, enligt rapporter inför valet, också skapat en spricka i GAM.

Några av de ledare ur GAM-gerillan som under många år bott i exil i Stockholm ställer sig inte bakom Irwandi Yusuf. De stöder Ahmad Humam Hamid, en kandidat med ett stort muslimskt parti i ryggen.

Sprickan ledde till att GAM utåt förespråkade neutralitet, men neutraliteten är inte större än att Irwandi väljer att låta sig intervjuas på GAM:s högkvarter med medlemmar i alla rum i ivrigt samspråk med varandra inför kampanjens slutspurt.

Utanför står andra medlemmar på lastbilsflak beredda att åka genom Banda Acehs gator. Senare ska hela scenen på en stor öppen gräsplan i staden fyllas med sångare. Ett valmöte utan sång är omöjligt i Indonesien. Några av kandidaterna har kostat på sig riktiga artister från Jakarta. Irwandi Yusuf och hans medkandidat, en människorättskämpe, håller sig med en före detta rebell med sångröst som huvudattraktion.

Andra kandidater drar publik genom att dela ut gratis mat och läkemedel. Eller genom att i smyg ge var och en 20.000 rupiah (cirka 15 kronor) för att komma och tillsammans få det att se ut som ett lyckat politiskt möte. Barn lockas en eftermiddag av kampanjdeltagare utklädda i björn- och tigerkläder.

Rachman, en vän till mig i Aceh, suckar över spektaklet. Liksom många andra upphör han heller aldrig att klaga på korruptionen. Han säger att den finns överallt. Att polisen är korrupt. Att politikerna är det.

I bakgrunden mässar en kampanjledare. Han talar om religionens betydelse, alla kandidaterna talar om islam, alla talar om hur rättroende de är. De som inte kunde koranen tillräckligt väl blev ratade och fick inte bli kandidater. Just den här mannen säger att Banda Acehs invånare måste bli bättre människor.

- Kom alltid ihåg tsunamin, varnar han. Den kom från Gud. Kom alltid ihåg Gud, och glöm inte att vi bara är människor.

Anny Khairiyah, en kvinna i publiken, förklarar att hon ska rösta på kandidat nummer sju eftersom han lovat att införa mer av muslimsk sharialag i Aceh. Den finns redan i form av piskstraff för alkoholintag, spel och dobbel och sexuellt umgänge mellan ogifta. Hon vill se den typen av straff även för grövre brott.
Jonaida är inte lika imponerad. Hon sitter på golvet i ett provisoriskt hem vid havet i en by som drabbades hårt av katastrofen för två år sedan. Något eget nytt hem tror hon inte att familjen får på länge än.

- Politikerna lovar mycket, men sedan håller de aldrig sina löften, därför ska jag inte rösta, säger hon.

Ännu återstår, enligt experter, minst tre år av återuppbyggnad i Aceh innan alla har fått permanent tak över huvudet. Åttiotusen hem måste byggas.

Men skoaffärerna har blivit fler än tidigare och fiskhandlarna säljer lika mycket fisk som före katastrofen. Bilarna har blivit så många att köer bildas. På torget mitt i Banda Aceh som heter Pasar Malam Rek är det fullt av folk på kvällarna som äter ris och satay under den kolsvarta himlen.

Bakhtiar Abdullah, som länge varit GAM-rörelsens internationelle talesman, är tillfälligt i Aceh under valet men åker sedan tillbaka till Norsborg utanför Stockholm.

I somras tog han och hans fru sina båda barn, som vuxit upp i Sverige, till Aceh för att de skulle vänja sig vid den tropiska värmen och för att börja lära sig indonesiska.

- De behöver mer tid för att känna sig hemma här, säger Bakhtiar Abdullah. Efter valet bestämmer vi om vi ska flytta till Aceh eller inte.

Det är så mycket som ännu är osäkert med GAM och dess framtid. Freden kan vara bräcklig. Aceh är lovat att få behålla 70 procent av intäkterna från försäljningen av provinsens råvaror, men talesmannen och and-
ra i GAM tycker att formuleringar som tidigare uttryckts tydligt börjar bli svävande. Det är som om acehneser ännu håller andan när freden kommer på tal. De ber för den.

- GAM har gjort bra och dåliga saker. Liksom regeringen gjort bra och dåliga saker. Viktigast är freden, säger Rachman när vi står still i en bilkö.

Hans fru dog i vågorna, och han vill aldrig flytta tillbaka till ön norr om Banda Aceh där de bodde tillsammans.

När Irwandi Yusuf i valkampanjen berättar om sin bakgrund som spion, fånge och respektabel medlem i en grupp som övervakar utvecklingen i Aceh är presentationen ibland överflödig.

- I vissa områden är jag välkänd, i andra delar vet de inte alls vem jag är, och då berättar jag lite mer, men jag talar inte så mycket om min fängelsetid eftersom jag inte vill romantisera den, säger han.

När flodvågorna kom och krossade centralfängelset i Banda Aceh och dränkte alla utom ett femtiotal av fångarna hade han i alla fall klättrat upp i ett bönehus på fängelseområdet. Från taket såg han havet på alla sidor. Han stod där i tre timmar innan han hoppade ned på bilar och sedan på annat som flöt förbi.

Så började hans väg som kandidat till posten som guvernör. Nu säger han att han tror att han vinner valet.

- Då ska jag införa gräsrotsekonomi. Alla i Aceh måste få del av Acehs rikedomar. Det är det som kommer först, säger Irwandi Yusuf.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut