Det har inte hänt i Östersjön sedan 1700-talet, men nu händer det. I gryningen den 24 juli utanför Ölands norra udde. Pirater bordar ett vanligt fraktfartyg, enligt uppgift bara lastat med timmer och på väg på sin vanliga rutt till Algeriet. Åtta till tolv svartklädda män i en ribbåt. En besättningsman på det 98 meter långa fartyget beskriver dem efteråt som amerikanska elitsoldater, mycket vältränade och med moderna vapen. De säger på bruten engelska att de är poliser och letar efter kokain. Knarket skulle ha lastats på i Kaliningrad, där ”Arctic Sea” legat på varv. Sedan bakbinder de svartklädda och maskerade männen den ryska besättningen, tejpar deras mun och låser in dem på fartyget.
Enligt vad kapten och rederi senare säger till polisen lämnar kaparna fartyget efter tolv timmar, i sin ribbåt.
Marinens och kustbevakningens radarskärmar visar att fartyget rör sig konstigt under de tidiga morgontimmarna. Hon driver och ändrar kurs. Senare ska ögonvittnen berätta om samma sak. Men Kustbevakningens södra distrikt, som övervakar de farvattnen, reagerar inte.
– Det är två tusen fartygsrörelser varje dygn i det här området och vi följer inte allt, säger Johanna Holmér på Kustbevakningen nu efteråt.
Först dryga fyra dygn senare får den svenska polisen en anmälan om kapning.
Informationen kommer från den ryska ambassaden som varit i kontakt med UD. Fartyget ägs av ett finländskt bolag med ryska ägare som anmäler kapningen.
Försvarsforskaren Niklas Granholm säger att detta inte bara väcker frågor om vad som hände på ”Arctic Sea” utan också om den svenska sjöbevakningen och samarbetet mellan Kustbevakningen och marinen.
– Vi har en lucka i vårt system i och med att vi inte upptäckte och reagerade på ”Arctic Seas” konstiga rörelser i tid, säger han.
Den 29 juli har den brittiska kustbevakningen den sista radiokontakten med fartyget. Hon syns dagen efter genom spårningssystemet AIS, som alla fartyg över 300 ton har skyldighet att ha påslagen, i Biscayabukten utanför södra Frankrike. Sedan slutar hon sända sin position. Tre dagar senare ser ett spaningsplan från Portugals kustbevakning fartyget. Och det är den sista officiella kontakten någon har. Interpol efterlyser fartyget och den 4 augusti, när timret skulle ha lossats i Algeriet, syns hon inte till. Officiellt är hon försvunnen. Det är i alla fall vad som sägs utåt.
Då inträffar nästa akt i det som skulle kunnat vara en rysk James Bond-film.
Plats på scenen för Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen och Rysslands Natoambassadör Dmitri Rogozin. De träffas den 11 augusti och Rogozin ber Nato om hjälp med att rädda den ryska besättningen. Dagen efter börjar Nato att skicka dagliga koordinater till Ryssland om ”Arctic Seas” position. Samma dag ger Rysslands president Dmitrij Medvedev fem örlogsfartyg ur Svartahavsflottan, däribland två atomdrivna ubåtar och en fregatt, order att gå ut i Atlanten för att ta över fartyget.
Samtidigt väcker det försvunna fartyget allt fler frågor. Varför valde kaparna just att kapa henne, med en timmerlast värd cirka 13 miljoner kronor? Varför polisanmälde fartyget inte händelsen omedelbart? Var det verkligen en kapning? Vad hade hon gjort i Kaliningrad, en hamn omgiven av smugglarrykte och militära anläggningar? Vad hade hon ombord som gjorde att Ryssland skickade delar av sin Svartahavsflotta? Vilken nation som helst har rätt att ingripa mot piratverksamhet på internationellt vatten. Varför Ryssland?
Medan ryska flottan jagade vidare kom uppgifter om att timmerfartyget siktats utanför Kap Verde, uppgifter som den ryske ambassadören där snabbt dementerade. Finländsk polis uppgav också att rederiet Solchart Management krävts på en lösesumma, något som rederiet dementerade.
Och i denna dimma av motstridiga uppgifter siktas ”Arctic Sea” av ryska flottans fregatt ”Ladny”. Natten mellan den 16 och 17 augusti bordas hon av specialförband från den ryska armén. Besättningen och åtta andra män förs ombord på det 123 meter långa robotbestyckade krigsfartyget. Senare på dagen rapporterar Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov till president Medvedev att besättningen förhörs ombord. De berättar bland annat att kaparna aldrig lämnade fartyget söder om Öland utan funnits ombord hela tiden. Dagen efter ger försvarsministern en ny rapport till presidenten: åtta kapare har gripits för att ha tagit kontroll över fartyget i Östersjön och tvingat ”Arctic Sea” att ändra kurs, med den ryska besättningen som gisslan.
Senare, i det disiga Atlantljuset tidigt på morgonen den 20 augusti, förs de åtta männen bakbundna och med bar överkropp ut ur en blå och vit buss på en flygplats på Kap Verde. De tvingas ombord på ett stort ryskt militärt transportplan och ryska militärer tvingar ner dem med ansiktet mot golvet i planet. Senare häktas de i Moskva, anklagade för piratverksamhet och kidnappning. Det första kan ge tjugo års fängelse. De misstänkta nekar och säger att de tillhör en privat miljöorganisation som fick slut på bränslet i Östersjön och sökte hjälp.
Besättningen förhörs av den ryska säkerhetstjänsten ända fram till i söndags, då de äntligen får krama sina anhöriga på järnvägsstationen i Archangelsk. Enligt ryska medier har de skrivit under en förbindelse om att vid vite inte göra några uttalanden om vad de varit med om. Det kan i så fall förklara varför det enda uttalande som gjorts till de ryska journalisterna var att besättningen varit försvunnen i Bermudatriangeln och blivit matad med glass av pirater.
Nu spekuleras det åter i var ”Arctic Sea” är. Den ryske generalstabschefen har sagt att hon ska föras till Novorossijsk i Svarta havet för att undersökas. Men hon sänder fortfarande inte ut några identifieringssignaler. DN kan dock avslöja hennes position.
– Nu är hon i Atlanten inte långt från Kanarieöarna. Hon bogseras av den ryska flottan, berättar Vladimir Voronov, som är direktör på ”Arctic Seas” rederi Solchart Management.
Han säger att företaget hoppas få tillbaka henne snart, för de förlorar mycket pengar nu.
– Jag hoppas att ingenting annat än timmer lastats ombord, säger han.
Men det är just vad många spekulerar om. Vapen, robotsystem, till och med kärnvapen. Nu blommar teorierna. Ett försäkringsbedrägeri? En maffiauppgörelse? En amerikansk undersökande jouranalist lanserade nyligen i rysk teve att kapningen var ett sätt att få in Sverige och Finland i Nato, eftersom det som hänt visar att länderna inte kan samarbeta eller hantera säkerheten i Östersjön.
Så här ser de tre teorierna som debatteras mest ut:
Israel kapade fartyget
Ryska Novaja Gazeta lanserade först teorin att ”Arctic Sea” hade avancerade luftvärnsrobotsystem avsedda för Iran i lasten. Sådana skulle göra det mycket svårt för Israel att slå ut eventuella iranska kärnvapenanläggningar. Teorin fick stor uppmärksamhet i måndags när EU:s ansvarige för att bekämpa piratverksamhet, den estniske amiralen Tarmo Köuts, lanserade den i en intervju i Time Magazine. Han anser att bara en last robotar kan förklara händelserna kring ”Arctic Sea” och att det mest sannolika är att det var Israel som kapade fartyget norr om Öland.
För hans teori talar att Israels president Shimon Peres gjorde ett överraskande besök hos president Medvedev dagen efter att ryska flottan bordat ”Arctic Sea”. De talade bland annat om försäljning av ryska vapen till Iran och Syrien.
Det som talar emot är bland annat att den närmaste vägen mellan Ryssland och Iran inte går via Östersjön. Och att Ryssland har dementerat uppgifterna och häktat åtta misstänkta kapare.
Ryssland kapade fartyget
Den israeliska tidningen YNet har en annan teori. Ryska affärsmän sålde avancerade luftvärnsrobotar till Iran och smugglade in dem i fartyget när hon låg på varv i Kaliningrad. Men den ryska regeringen var inte informerad och ryska officerare agerade kidnappare för att kunna ta kontroll över fartygets last på internationellt vatten utan att omvärlden fick veta. Frågan är då varför Ryssland väljer att föra fartyget till Kap Verde och spela upp ett piratdrama i stället för att helt enkelt lägga om kursen mot Kaliningrad.
Det finns pirater i Östersjön
Precis det som besättningen uppger hände – fartyget kapades mot en lösesumma. Det är dock svårt att förklara att Ryssland skickar flottan till Atlanten. Vilken nation som helst får ingripa mot ett kapat fartyg och åtminstone Nato visste hela tiden var hon var.
Rysslandsforskaren och professorn Kristian Gerner tror att Ryssland grep tillfället att visa musklerna och sina ökade militära ambitioner i Östersjön och Atlanten. Han pekar på att Rysslands president i början av augusti, medan detta pågick, deklarerade att den ryska försvarsdoktrinen nu går ut på att skydda ryssar och ryska intressen även utanför landets gränser.
– Det är ett spel där Ryssland försöker återta sin gamla position i världspolitiken, säger Kristian Gerner.