Den orange revolutionen har bleknat

"Jusjtjenko, Jusjtjenko", ropade många i åskådarmassan som ett eko från fjolåret. Revolutionshjälten Viktor Jusjtjenko, numera landets president, talade inför de församlade. Det gjorde också hans tidigare allierade, Julija Timosjenko, som nu blivit presidentens politiska motståndare.

Fjolårets massdemonstrationer orsakades av ett presidentval som präglades av fusk och mygel, men de folkliga protesterna ledde till att Jusjtjenko kom till mkaten.

Men nu har euforin från i fjol lagt sig. Tisdagens firande var blott en skugga av det som förekom då. Bakgrunden är att inflationen pekar skyhögt uppåt samtidigt som den ekonomiska tillväxten stagnerat under Jusjtjenkos knappa år vid makten. Samtidigt bråkar de forna revolutionskamraterna så att stickor och strån ryker. Korruptionsanklagelserna haglar och den orangea koaltionen har upplösts.

Under året har Jusjtjenko turnerat runt i världen och tagit emot olika priser, men på hemmaplan sjunker hans popularitet som en sten. Han delar öde med Sovjetunionens sista ledare, Michail Gorbatjov: långt mer populär i utlandet än hemmavid.

Många av de ukrainare som deltog i fjolårets revolution känner sig förrådda. Men politiska bedömare är tämligen eniga om att det som sker är en politisk normalisering efter förra årets dramatiska omvälvning.

Den orangea alliansen var en brokig församling, och precis som vid andra europeiska omvälvningar det sista decenniet var de prodemokratiska krafterna endast eniga i sitt motstånd mot den sittande regimen. Så snart den regerande presidenten störtats, försvagades det sammanhållande kittet i den nya koalitionen, som var dömd till att förr eller senare bryta samman.

I Ukraina har denna process påskyndats av valen till parlamentet radan i mars nästa år. Att den politiska tempen stadigt stiger i landet är en naturlig upptakt till valet, som kommer att bli viktigare än tidigare val. Anledningen är den grundlagsändring som medför att betydande makt och befogenheter förs över från presidenten till parlamentet och regeringschefen.

Det är heller inte oväntat att ukrainarna är besvikna efter de skyhöga förväntningar många hade på Jusjtjenko och hans stab. Ukraina lider av en närmast absurd korruption och en stor del av befolkningen lever under eller nära fattigdomsgränsen. Det krävs mer än en orange revolution för att förändra detta.

Det ukrainarna -även de besvikna - kan glädja sig åt är att de fritt och frimodigt kan kritisera politiker och myndigheter utan att riskera repressaliser. Det banar väg för att det kommande valet kan bli rättvist.