Hans skrivbord är ett gytter av dokument, gamla fotografier och handskrivna papper. Genom kontorets enda fönster syns Jerusalems västra delar genom soldiset. Efraim Zuroff, den 60-årige historikern som vigt sitt liv åt att hitta nazistiska krigsförbrytare, är stressad och telefonen ringer oavbrutet.
- För mig är det allra viktigaste det judiska folkets framtid, inte nödvändigtvis att hitta nazister även om det är det jag arbetar med. Jag brukar säga att en rättegång är bästa botemedlet mot antisemitism, säger Zuroff på bred New York-dialekt.
Jakten på de ansvariga för Förintelsen började direkt efter kriget då Simon Wiesenthal, själv överlevare från flera läger, hjälpte USA att spåra nazister som gömde sig i det krigshärjade Europa.
Två år efter krigsslutet fortsatte han jakten i en egen organisation. Men det politiska läget var svårt och det kalla krigets maktspel gjorde det svårt att få förbrytarna utlämnade, särskilt från öststaterna.
Wiesenthal gav dock aldrig upp och 1953 fick han tips om att Adolf Eichmann, SS-mannen som ledde judeutrotandet i de tyskockuperade länderna, befann sig i Argentina. I en kontroversiell operation fördes Eichmann 1960 av israeliska agenter till Israel, där han ställdes inför rätta och hängdes.
De följande åren fann Wiesenthal flera andra nazister. Franz Stangl hittades i Brasilien, Hermine Braunsteiner i USA och 1963 lokaliserade han Gestapomannen Karl Silberbauer som grep Anne Frank.
Arbetet fortsatte efter Wiesenthals död 2005. Sedan en tid fokuseras jakten på de forna kommunistländerna där många lokala kollaboratörer deltog i utrotningen. Där var arbetet svårt före Järnridåns fall.
Efraim Zuroff började intressera sig för Förintelsen redan under gymnasietiden i USA. Sedan han doktorerat i historia mötte han Simon Wiesenthal, och nu leder han själv jakten på nazisterna. För sju år sedan startade han en stor kampanj i just Östeuropa. Med reklam väcktes allmänhetens intresse, tusentals tips strömmade in och över hundra namn har lämnats till åklagare.
Att få de berörda länderna att samarbeta är dock inte alltid enkelt. Många stater vill inte erkänna att egna medborgare deltog i världshistoriens värsta folkmord och försöker tiga ihjäl frågan.
- De drar ut på tiden och tänker att om de misstänkta blir gamla, sjuka och dör så blir det ingen rättegång, inga pinsamheter och inga problem. Men jag menar att icke-åtalade krigsförbrytare är en skamfläck på rättsväsendet, samhället och hela landet, säger Zuroff och gungar bakåt på stolen.
Tiden rinner dock ut. De flesta som Zuroff arbetar för att få åtalade är snart 90 år gamla, och hoppet om att få dra dem inför rätta blir allt mindre. John Demjanjuk, misstänkt för medhjälp till mord på 29.000 människor, säger sig vara så svag att utlämning från USA till Tyskland för rättegång kan jämställas med tortyr. Zuroff höjer rösten, lutar sig fram och sätter händerna på det belamrade skrivbordet.
- Det är otroligt frustrerande. Jag blir så frustrerad av att följa den här processen, veta vad han varit inblandad i och veta att detta är ingenting jämfört med vad han utsatte sina offer för.
Kampen mot klockan präglar arbetet. En juridisk detalj som fördröjer ett fall med några månader betyder ingenting om den åtalade är 20, men om han börjar närma sig de 90 kan det betyda att rättegången aldrig blir av.
Zuroff säger att när det inte längre finns några nazister kvar att jaga ska han i stället informera om antisemitism. Enligt honom är den största faran i dag att många av de forna kommunistländerna försöker manipulera historien och minska det egna landets delaktighet i Förintelsen.
- De skriver nya böcker, nya historieböcker, där de förminskar de egna medborgarnas roll i utrotandet av judar. Det är det största problemet i dag, inte Förintelseförnekelse utan Förintelseförvrängning.
Hur kampen för det förflutna kommer att bedrivas i framtiden vågar Efraim Zuroff inte svara på. Men han är övertygad om att brottslingar alltid kommer att fly rättvisan och att andra kommer att jaga dem:
- Se vad som hänt sedan Förintelsen. Se på Biafra, Bosnien och Kambodja. Det här kommer att fortsätta och vi måste göra allt vi kan för att finna de skyldiga. Om de kommer undan, vilka signaler skickar vi då till nästa generation?