Abdelaziz Bouteflika, veteranen från Algeriets befrielsekrig mot Frankrike på 1960-talet, vann torsdagens presidentval med överväldigande marginal.
Bouteflika fick 90,24 procent av rösterna, enligt officiella resultat som tillkännagavs på fredagseftermiddagen.
Enligt inrikesministeriet deltog hela 74 procent av de röstberättigade väljarna. Det var väsentligt fler än vad oberoende bedömare hade gissat på före valet, vilket genast framkallade misstankar att det hade förekommit valfusk.
Motståndet mot Abdulaziz (som betyder Den Stores tjänare, det vill säga Guds tjänare) Bouteflika var påfallande svagt och oorganiserat. Fem föga kända oppositionskandidater ställde upp emot honom utan att nå genomslag i valkampanjen.
Dessutom bojkottades valet av två vänsterpräglade sekulära partier, liksom de tidigare islamistiska rebellrörelser som under 90-talet förde en ytterst blodig kamp mot den dåvarande militärregimen. Ledaren för terrororganisationen al-Qaidas nordafrikanska gren hade uppmanat till bojkott av presidentvalet, vilket efterföljdes av många människor i det bergiga Kabylien öster om huvudstaden.
Ändå kan president Bouteflika sägas ha stärkt sin ställning i algerisk politik på ett fundamentalt plan under det gångna årtiondet.
Undertecknad befann sig för snart tio år sedan på en längre reportageresa i Algeriet. Då gick det inte för en utlänning, eller statlig tjänsteman, eller algerisk politiker att färdas vare sig i huvudstaden Alger eller ute i landet utan stark poliseskort. Under exempelvis ett besök till staden Blida söder om Alger skyddades jag av inte mindre än tjugofem armésoldater och fem poliser.
Det var en följd av det ursinniga inbördeskriget 1992-cirka 2000 mellan militärregimen och delar av de islamistiska rörelser som 1992 höll på att vinna ett parlamentsval men som genom en militärkupp utestängdes från all normal politisk verksamhet. Kriget krävde cirka 150.000 liv, huvudsakligen civila, och det upphörde inte förrän efter att Bouteflika valts till president 1999 med visst stöd från krigströtta falanger inom militären.
Då hade Bouteflika hållit sig borta från politiken sedan mitten av 1980-talet av missnöje med, och delvis fruktan för, den politiska elit som styrt Algeriet alltsedan befrielsen från Frankrike 1962. Dessförinnan var han en uppburen medlem av samma maktetablissemang som före 1962 hade lett motståndskampen mot den franska kolonialmakten.
Genast efter makttillträdet som president 1999 utlyste Bouteflika en folkomröstning som syftade till försoning med islamisterna. Försoningen gick ut på att islamisterna skulle få amnesti i utbyte mot att de lade ned vapnen. En övervägande majoritet av algerierna röstade ja i folkomröstningen, och sedan dess har allt gått åt ett fredligare håll.
I dag finns knappast något av skräckstämningen från för tio år sedan kvar i Algeriet. Islamisterna har med få undantag sträckt vapen, och folk vågar röra sig fritt på gatorna. Flertalet algerier tillstår villigt att detta är Abdulaziz Bouteflikas förtjänst, även om han inte förtjänar att kallas en fullfjädrad demokrat.