Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

”Den våldsbejakande extremismen hotar Afrikas framsteg”

Foto: AP

Våldsamma terrorgrupperingar äventyrar de sociala och ekonomiska framsteg som gjorts på den afrikanska kontinenten på 2000-talet. Det säger Mohamed Yahya, på FN:s utvecklingsorgan UNDP, som nu tar frågan på största allvar.

Våldsbejakande extremism kopplas i dag framför allt samman med jihadistiska grupper, och bland dessa riktas det mesta av ljuset mot IS, Islamiska staten. Även om IS finns i Nordafrika företräds den islamistiska extremismen på den afrikanska kontinenten framför allt av al-Shabab och Boko Haram, som verkar i Somalia respektive Nigeria samt några av deras grannländer. Andra grupper är al-Qaida i Maghreb och Ansar al-Din, som har sin bas i norra Mali.

Tusentals unga män och även en del kvinnor har lockats till dessa grupper. Barn – både flickor och pojkar – har tvingats in i deras led. Samtidigt har de blivit allt våldsammare.

Konsekvenserna för samhället har varit enorma. Över 24.000 afrikaner har dödats i 4.000 terrordåd de senaste fem åren, och över två miljoner har tvingats fly.

Detta har raserat trygghet och social sammanhållning i de drabbade områdena, men det har även fått förödande följder för ekonomin. I Nigeria har utländska direktinvesteringar fallit med minst 20 procent, och banker har bommat igen och plundrats. I Kenya har turismen rasat med 25 procent, och tusentals anställda i turistindustrin har hamnat på bar backe.

– Som en organisation för global utveckling kan vi inte längre undvika att ta tag i den här frågan.

Foto:

Det säger Mohamed Yahya, programchef på Afrikaavdelningen av FN:s utvecklingsorgan UNDP, som under 18 månader har samlat kunskap och rådgjort med andra organisationer och regeringar om hur man får bukt med den våldsbejakande extremismen i Afrika.

Extremismen äventyrar de mödosamt vunna sociala och ekonomiska framsteg som gjorts på den afrikanska kontinenten under 2000-talet. Vad är det för krafter som driver in människor i en så destruktiv ideologi? Varför just nu? Hur kan man vinna tillbaka dem som lockats dit?

Problemen finns i första hand i de drabbade ländernas periferier: i nordöstra Nigeria, i östra Kenya, i södra Somalia. Det är de fattigaste områdena med lägst utbildningsnivåer, där staten är svag, inte sällan helt frånvarande.

– Här är känslan av att vara utesluten ur samhället markant. När extremister kommer in och med sin intoleranta ideologi förklarar varför folk är fattiga, samtidigt som det finns en massa vapen i omlopp, blir det brännbart, säger Mohamed Yahyas kollega Ozonnia Ojielo, som arbetar med frågor om fredsbyggande.

Det gäller att separera individerna från de intoleranta idéerna, menar Mohamed Yahya. Att förstå hur det gick till när de nåddes av dem. Att lära sig om det finns gemensamma nämnare.

Därför har man för projektets räkning intervjuat mer än 120 personer som varit extremister i Kenya, Somalia och Nigeria, och en stor del av deras familjer. Det har blivit en värdefull kunskapsbank med information om ekonomiska förhållanden, utbildning och idéernas vägar. Den ska omsättas i en särskild rapport senare i vår.

I vilken mån handlar detta om frustrerade och arbetslösa unga män? Finns det likheter med Latinamerika med sina kriminella gäng?

Foto: – Det handlar inte bara om brist på utbildning och möjligheter. Det handlar också om att ideologi kommer in i mixen. Därför kan det inte helt kopplas till den sydamerikanska erfarenheten, säger Ozonnia Ojielo.

Han berättar att några av de första resultaten från intervjuenkäten visar att ledarna för extremistgrupperna ofta är ganska högutbildade. En advokat var exempelvis en avgörande länk när al-Shabab i april i fjol kunde ta sig in på en högskola i Garissa i östra Kenya och döda 148 studenter.

Mohamed Yahya påpekar att problemet med alltför många arbetslösa unga män finns över hela världen. Men Afrikas befolkning är den yngsta av alla kontinenters.

– Vi har en tillväxt på fem procent per år, men den uppvägs till stor del av befolkningsökningen. Dessutom är tillväxten inte särskilt jobbskapande. Så de här extremistidéerna dyker upp i en perfekt storm av strukturer som inte gynnar goda livsmöjligheter.

Redan små barn kan stöta på den extrema islamistiska ideologin på koranskolor och moskéer, där det i dag finns stora möjligheter till indoktrinering. Föräldrarna har föga inblick i vad barnen lär sig där.

– Om civilsamhället fick tillgång till läroplanen och inflytande över styrningen av de religiösa institutionerna skulle möjligheten till indoktrinering undanröjas för de här religiösa institutionerna, säger Mohamed Yahya.

– Och det handlar inte om att uppmana folk att sluta lyssna på sina religiösa ledare, utan om att fundamentalismen är något främmande i de här delarna av Afrika.

Kampen mot extremismen kan inte vinnas om man inte också för en dialog med staternas formella institutioner, förklarar Yahya och Ojielo. Dessa har hittills prioriterat säkerheten. Alltså har militär och polis fått en stor roll.

– Vi vill visa att om de inte sköter detta på rätt sätt kan de skapa mer misstro och misstänksamhet och faktiskt underlätta rekryteringen, säger Yahya.

Att nå ut med detta budskap kommer att bli svårt i vissa länder med auktoritära styren, medger han.

– Men det måste göras, annars kan säkerhetsinsatserna i sig själva skapa fler extremister.

– Det är ett krig om idéer, och man kan inte bomba bort idéer.

I gränslandet mellan Nigeria, Kamerun och Tchad har regeringsarméerna sedan en tid fört en hård offensiv mot Boko Haram, och den nigerianska presidenten har proklamerat snar seger.

– Strategin kanske håller på att lyckas i termer av territorium, men ideologin är inte borta. När Boko Haram-medlemmarna kommer tillbaka till sina byar, är de då fortfarande Boko Haram-medlemmar? Hur ska man integrera dem? Säkerheten kommer att bero på vår förmåga att hjälpa dem att komma över det extremistideologin har gjort med dem, säger Ozonnia Ojielo.

– Samtidigt behövs de vid liv. Den bästa motbilden kan ges av dem som varit med och kommit tillbaka och kan säga att detta inte är en framkomlig väg. De behövs som budbärare.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.