– Att bo och dö i sitt modersland är något som min farfars generation sa. Det är skillnad nu. Var man vill bo beror på var det känns bäst att bo.
Ouyang Chuquan är en frispråkig ung företagare i Peking, som av vännerna kallas ”okinesisk” i sitt tänkande. Han visste tidigt att han ville flytta utomlands.
Inom två år tror han att han ska ha förverkligat sin dröm. Saken är att han inte längre är särskilt ensam om sin ambition.
– När grundkraven är uppfyllda börjar man kräva mer, som bättre luftkvalitet och livskvalitet, och respekt från andra människor och från samhället. Jag känner inte att jag får det i Kina, säger Ouyang Chuquan.
Han tycker inte att människor litar på varandra. Och han ogillar när pengar blandas in i relationerna mellan vänner och släktingar.
Allt fler tänker som den utåtriktade företagaren. Om Kina skulle genomgå snabba och våldsamma förändringar och förutsättningarna ändras innebär ett medborgarskap i ett annat land och ett utländskt pass en extra säkerhet.
Invånare som gjort sig förmögenheter genom hederliga affärer eller genom korruption oroas av att bristande lagstiftning leder till att de kan mista sina rikedomar i Kina. De vill föra pengarna utomlands. Ett utländskt pass ses därför allt oftare som en försäkring mot oförutsedda händelser.
När 980 personer med förmögenheter på över tio miljoner kronor tillfrågades av Bank of China och Hurun Report (som varje år publicerar en lista över Kinas rikaste personer) sade 47 procent att de planerade att emigrera. Och 14 procent uppgav att de redan flyttat eller ansökte om utländska pass.
Men det är inte längre bara de mest förmögna kineserna som drömmer om en framtid utomlands. Många i den yngre och utbildade medelklassen i Peking när samma förhoppningar.
De tre 32-åringarna på ett kafé i Peking hittar var och en olika skäl till varför de en dag kanske byter medborgarskap.
Listan över anledningar varierar: från oro över stabiliteten i framtidens Kina, till luftföroreningar och känslan av att individen inte får ta tillräcklig plats i landet. Därtill finns vetskapen om att andra länder har bättre sjukvård och utbildning.
– Regeringen tänker mer på hur den kan vinna fördelar på folket än hur den ska tjäna invånarna. Kina behöver därför ingen ny Einstein. Vad landet behöver är invånare som lyssnar och gör som regeringen, beskriver den egne företagaren Ouyang.
Yao Jing, kirurg på ett militärsjukhus, förklarar att ”vi kineser bygger vägen oavsett om den går rakt genom byn”. Med det vill han säga att om den kinesiska ledningen bestämmer att byn ska bort, så försvinner den. Och då kan inkomsten försvinna för vem som helst.
– Som militär får jag inte åka utomlands, och jag har därför aldrig varit utanför Kina. Ännu mindre får jag emigrera, men om jag märker att jag inte kan utvecklas i mitt arbete längre eller blir begränsad, då byter jag jobb, säljer min lägenhet i Peking och flyttar utomlands, säger Yao Jing.
Och oavsett om han själv och hans fru någon gång flyttar så har han redan bestämt att deras elva månader gamla son senast ska utomlands när han är 18–19 år gammal.
– Vi vill att han ska gå i kinesisk grundskola, och sedan studera utomlands. Då får han med både kinesiskt och utländskt lärande. Men då måste jag först ha tjänat ihop tillräckligt med pengar för att ha vi ska ha råd, konstaterar kirurgen.
Wang Tingting är marknadsförare vid ett stort kinesiskt försäkringsbolag och vill helst till USA.
– När jag studerade i Leeds 2002–2004 började insikten växa att jag ville flytta utomlands permanent. Relationerna blev väldigt enkla där. Jag behövde inte säga en sak när jag menade något annat. Vi kunde tala direkt med varandra, förklarar hon.
Hon har en internationell examen i företagsekonomi, har varit redaktör vid Pekings tv-station i sex år, och tror att hon flyttat från Kina inom fem år.
– Problemet är mina föräldrar. När jag för det här på tal säger de att de redan är gamla och sjuka och att de kommer att sakna mig. Pappa har egentligen inte så mycket emot det. Han jobbade själv i USA i över två år, men mamma vill inte. Så nu tänker jag mer på att flytta till Singapore, då är det närmare till mina föräldrar, säger Wang Tingting.