Det skulle bli dyrt för alla att dela Belgien. Men Vallonien, landets fattigaste del, skulle drabbas hårdast. Det konstaterar de ekonomer som nu analyserar konsekvenserna av en delning.
Forskare och ekonomer börjar nu på allvar studera följderna av att klyva Belgien. De fyra franskspråkiga partierna har tillsammans med forskare vid de franskspråkiga universiteten i Liège, Bryssel och Louvain-la-Neuve bildat en grupp som gör konsekvensanalyser av en uppdelning av landet.
Och deras slutsats är att ett självständigt Vallonien-Bryssel kunde klara sig – men skulle få det kärvt. Den höga arbetslösheten, 17 procent i Vallonien mot 7,9 procent i Flandern, skulle bli ett tungt ok.
Ekonomiprofessorn Giuseppe Pagano konstaterar i La Libre Belgique att den gamla stål- och gruvregionen Vallonien har 41 procent av Belgiens arbetslösa men bara skapar 28,5 procent av landets rikedomar. Medan det större Flandern med sina industrier och sin viktiga hamn i Antwerpen har 45 procent av de arbetslösa och skapar hela 63 procent av Belgiens rikedomar.
Men också för Flandern skulle en splittring kosta, konstaterar den flamländske ekonomen Ivan Van de Cloot enligt samma tidning. Pensionsbördan skulle bli tyngre i Flandern eftersom flamländarna lever längre och genomsnittsåldern är högre.
Ett nästan oöverstigligt hinder för att dela landet är svårigheten att komma överens om Bryssel, en stad med fransktalande majoritet som samtidigt är huvudstad för EU, Belgien och Flandern. Bryssel skapar 20 procent av landets BNP säger bankekonomen Etienne de Callataÿ till La Libre Belgique, och ”alla skulle vilja ta Bryssel”.