Warszawa.
Unga, välutbildade storstadsbor. De två kvinnorna i baren är typiska represententer för det nya Polen. "Jag tror på Gud, men känner inte att jag tillhör den polska katolska världen", säger Beata Czyrko.
Den lilla baren Lysy Pingwin (Den skalliga pingvinen) är ett populärt ställe på Pragasidan i Warszawa. Det är lördagskväll, Beata Czyrko och Anna Anusiak dricker varmt vin ur höga vita koppar. Deras män sitter borta vid baren och väntar på att bartendern ska göra i ordning vodkadrinkarna.
Om de katolska fundamentalisterna mobiliserar förändringarnas förlorare, de som upplever att de tappat fotfästet de senaste tjugo åren, utstrålar de här två paren optimism och framtidstro.
– Jag är väldigt lycklig, jag känner mig som medborgare i EU, säger Anna Anusiak, 26 år.
Hon jobbar som marknadsförare på en firma som säljer djurmat. Hennes väninna Beata Czyrko, 28 år, är mellanchef på ett läkemedelsföretag. Båda deras män arbetar som säljare. Som så många andra polska par har de skjutit frågan om att skaffa barn på framtiden och i likhet med de flesta i vänkretsen tänker de inte heller denna söndag bevista den katolska mässan.
– Jag kommer från en katolsk familj. Jag tror på Gud, men inte på kyrkan. Det händer saker i kyrkan som jag inte kan acceptera, som att präster måste leva i celibat, säger Anna Anusiak.
Beata Czyrko nickar instämmande, även hon kommer från katolsk familj.
– Problemet är att kyrkan har så starka band till politiken, framför allt till Kaczynskipartiet (Lag och rättvisa), säger hon.
Ett exempel på det var den så kallade korsstriden tidigare år (se artikeln intill).
– Det var så genant. Det var ett av de tillfällen jag verkligen skämdes för Polen, säger Beata Czyrko.
– Och ett så typiskt försök att utnyttja det som händer i landet, tillägger Anna Anusiak.
Klockan passerar midnatt, deras män kommer förbi med vodkadrinkarna, vad de ska göra sen är ännu oklart.
– Kvällen har bara börjat, säger Beata Czyrko.