Sedan oroligheterna i mars har Tibet varit isolerat för omvärlden. Plötsligt meddelar den kinesiska regimen att utländska turister kommer att kunna släppas in i den tibetanska huvudstaden Lhasa från den 1 maj. Samtidigt, i Stockholmsförorten Stureby, berättar Soenam Jamyangling, att han är oroad för utvecklingen i det gamla hemlandet.
- Om inte de börjar tala med varandra kan det gå illa, säger han och syftar på Kinas president Hu Jintao och tibetanernas högste, andlige ledare, Dalai lama.
Soenam Jamyangling är grundaren av Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen. Föreningens främsta uppgift är att bygga och driva skolor i Tibet. Sedan starten 1988 har det blivit 108 skolor. I dag går omkring 13.000 barn och ungdomar i föreningens skolor.
Soenam Jamyangling ler med hela ansiktet när han talar om sitt livsverk. Utbildning är nyckeln till välstånd och drägliga förhållanden för tibetanerna, berättar han. Men Soenam Jamyangling är oroad för framtiden. Dagens unga tibetaner vägrar att bli tyglade av den kinesiska överhögheten.
- De är aggressiva och vill ta till våld på ett helt annat sätt än när jag var ung. Görs inget nu kan vi få en situation som liknar den mellan Israel och Palestina, säger han.
Trots sin oro för Tibet fortsätter Soenam Jamyangling att le och skratta. Kanske ett sätt att möta det svåra, för i samlingslokalen brinner värmeljus vid altaret. De minner om människorna som dödades under kravallerna tidigare i år.
- Jag grät när jag tittade på BBC och CNN, säger han, och nu blir ansiktet allvarligt.
Det var den 14 mars som oroligheterna tilltog i Lhasa. Demonstranterna protesterade mot den 58 år långa ockupationen. När vandalismen och våldet tilltog körde de kinesiska myndigheterna ut de utländska turisterna och journalisterna ur Tibet. Sedan intog säkerhetsstyrkorna staden. Informationsflödet ströps och det blev kusligt tyst från världens tak, som Tibet kallas.
Trots våldet från Pekingregimen vill Soenam Jamyangling mana till dialog.
- Kineserna är bra människor och om man lyssnar på Hu Jintaos budskap om en politik baserad på harmoni är det samma budskap som Dalai lama förespråkar. Då borde det inte vara så svårt att få dem att tala med varandra, säger Jamyangling och skrattar igen.
Om fem år, hur ser Tibet ut?
- Jag hoppas att vi har autonomi, inte självständighet. I Europa har ni EU, Peking skulle bli vårt Bryssel. På så sätt skulle vi kunna bevara vår kultur. Vi behöver nödvändigtvis inte någon egen regering, kanske någon form av råd, säger Jamyangling.
Soenam Jamyanglings åsikter är inte helt bekväma bland tibetaner. Andra ser inte den balansgång som Soenam Jamyangling vill gå med jätten Kina. Många var skeptiska till att barnen i hans skolor skulle lära sig både tibetanska och kinesiska.
- Vad är det för farligt med språk?! Ni i väst lär er massor av språk hela tiden. Det är berikande och ger barnen nya möjligheter, säger han.
Så berättar Soenam jamyangling att han har kontakt med den kinesiska ambassaden och att han inte tycker att den utskällda järnvägslinjen till Lhasa är fel.
- Vi måste föra en dialog. Även kineserna var bekymrade över våldet. De vill ju inte tappa ansiktet, särskilt inte nu inför OS, säger han, och varnar för nya kravaller.
- Jag förstår inte varför den olympiska elden ska föras genom Tibet. Det kommer att reta människorna. Olympiska kommittén borde ta sitt ansvar, säger han.
Men Sverige bör inte bojkotta spelen. Statsminister Fredrik Reinfeldt, ska passa på att bjuda tibetaner och kineser till Sverige, tycker Soenam Jamyangling. Hans önskan är att Sverige ska spela en roll som medlare.
- Kineserna har bara gott att säga om Sverige. Samtidigt som Reinfeldt gör affärer med Kina kan han bjuda dem hit, kanske till Gotland. Där är det lugnt och fridfullt, säger Soenam Jamyangling och skrattar igen.
Sedan säger att han att tanken är allvarligt menad.
- Dialog är vägen till framgång. Vi måste tala med kineserna, annars händer inget, säger han.