Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Digitala adresser visar vägen i Nairobi – staden utan gatunummer

Förvirrande vägbeskrivningar och obefintliga gatuadresser är en daglig
 huvudvärk för invånarna i Kenyas huvudstad Nairobi. Såväl pizzabud som ambulanser i en nödsituation har svårt att hitta rätt. Det har en it-firma i Kenya tagit fasta på när de startat en digital adressbok.

I värsta fall kan en bristfällig adress leda till döden.

– Det händer ofta. Vi hade nyligen ett samtal där en man klagade på skarpa smärtor i bröstet och vi skickade en ambulans. Trafiken var inte så tät och vi hann dit snabbt, men vi visste inte vilket hus det var. När vi väl kom fram hade mannen dött i en hjärtinfarkt, berättar ambulanssköterskan Carol Odongi för DN.

Hon arbetar på stiftelsen St John som sköter åtta ambulanser i Nairobi. De är ute och rullar på gatorna och hon bemannar i dag kontrollcentret, som låter mer avancerat än det är. Fyra fasta telefoner, en radio och en billig Nokia-telefon.

När St John startade sin verksamhet i Kenya på 1920-talet bodde bara drygt 20.000 personer i Nairobi. I dag har staden vuxit till en metropol med fyra miljoner invånare.

Utmaningarna för ambulanser i detta kaosartade urbana landskap är flera. Odongi nämner direkt trafiken, men även bristen på gatuadresser.

Det är inte något unikt fenomen för Nairobi. Mer än hälften av världens invånare beräknas bo på platser med bristfälliga adresser och biståndsgivare har genom åren plöjt ned mångmiljonbelopp på projekt kring gator och husnummer i Afrika där urbaniseringen går rasande fort. FN uppskattar att 300 miljoner människor bodde i afrikanska städer vid millennieskiftet men 2030 väntas denna siffra mer än ha fördubblats till drygt 700 miljoner.

Inte bara slummen utvecklas okontrollerat utan även mer välbärgade områden där tomter styckas upp, hus rivs och nya byggs längs anonyma gator.

En vägbeskrivning till DN:s kontor i Nairobi lyder så här:

”Stadsdelen Lavington, köpcentret Valley Arcade, ta Korosho Road, den byter namn till Hendred Road efter svängen. Det är det första av tre lägenhetskomplex på gatan som alla heter Thomson Court, strax innan gatan byter namn till Mbaazi Avenue. Och så tredje svarta porten på höger sida.”

St Johns informationsansvarige Fred Majiwa säger själv till DN att deras huvudkontor ligger i ”det tredje huset efter parlamentet”.

– Det händer ofta att vi får ringa tio samtal längs vägen till platsen som vi kallats till. Folk använder landmärken och kända byggnader för att förklara var deras hus ligger, berättar Carol Odongi.

Kenneth Kiplagat, operationell chef för ambulanserna hos St John, beklagar sig över att ingenjörerna vid Nairobis stadsförvaltning inte gör sitt jobb.

– Om du eller jag går till jobbet mellan nio och fem så jobbar vi de timmarna. Ingenjörerna bara sover. Hur svårt är det att gå upp och ned längs en gata och markera husnummer? Om det är krångligt så kan de använda lagfarterna som finns arkiverade, säger han.

Samtidigt, på andra sidan staden, sitter åtta heltidsarbetande it-tekniker och försöker ersätta hela systemet med en digital, molnbaserad adressbok som ska ge varje kenyan en egen plats på jorden.

Företaget OKHi startades för två år sedan av Timbo Drayson, som efter sex år på Google valde att ta ett sabbatsår. Under resor i Afrika insåg han att han trivdes och han slog sig ner i Kenya för att se vad som kunde förbättras med hjälp av it.

– Jag träffade en lång rad näringsidkare och alla klagade på problemet med logistik och det enkla faktum att det inte fanns gatuadresser, säger Drayson.

Han har precis avslutat ett stående möte med personalen och alla äter gemensam sopplunch i den lummiga trädgården.

Flera andra företag har försökt att bryta ned fysisk plats i koordinater med grader, minuter och sekunder, men OKHi försöker utgå från användaren och geotagga bilder på portar i staden.

– Jag ser det som en rättighet att ha en adress, att kunna ta del av både onlinehandel och nödtjänster, säger Timbo Drayson.

Enkelt uttryckt har de skapat ett register online som består av bilder på husdörrar och portar som kopplas till en särskild gps-position. Motorcykelbud har anlitats för att hjälpa dem bygga upp registret, men de har även på egen hand kartlagt runt 100.000 Nairobibors adresser.

För företagen som i framtiden kommer att få betala för att använda tjänsten innebär det betydligt förenklad logistik vid leveranser från e-handelssidor, som växer dramatiskt i Kenya, eller till exempel hemkörd mat. Staten kan lättare göra folkräkningar och distribuera resurser mer effektivt – samt samla in skatter.

För enskilda människor innebär det att ambulansen kan komma i tid och att gästen hittar till festen.

Bland investerarna finns representanter för Draysons tidigare arbetsgivare Google samt Uber, taxijätten som nyligen etablerat sig i Nairobi och flera andra storstäder i Afrika.

Tjänsten är en del av en trend på kontinenten. Ett så kallat grodhopp pågår just nu när människor ratar datorer och går direkt till smarta telefoner och läsplattor.

Tidigare genomförde Afrika ett liknande grodhopp när kontinenten gick från ingen telefoni alls direkt till mobiltelefoner. Kenya är en väl vald pilotmarknad för OKHi. Det var här som mobila pengaöverföringar – som tagit Sverige med storm genom tjänsten Swish – lanserades redan 2007.

Nu kan digitala adresser bli nästa grej som sätter landet på kartan.

Fakta. Tre andra metropoler med adressvårigheter
Bombay: Indiska taxichaufförer navigerar efter landmärken

Att hitta rätt i Indiens största stad Bombay med mer än 15 miljoner invånare kan vara en svår utmaning.

En adress är sällan gångbar, det gäller att känna till ett landmärke i närheten av den gata eller byggnad som söks.

Det kan vara en kyrka, ett höghus som tillhör ett känt företag, ett sjukhus eller en järnvägsstation dit de flesta taxichaufförer hittar.

Framme vid landmärket får man börja fråga sig fram. Inte sällan krävs det mer än tio små stopp för att bli pekad i rätt riktning.

Viktigt är att kunna tyda de indiska huvudskakningarna som inte har samma innebörd som i Sverige. Dessutom är trafiken ofta stillastående, så det kan ta osannolikt lång tid att förflyttas sig korta sträckor.

Peking: Inbyggd kompass essentiell utrustning för kineser

Ringleder, viadukter och kända byggnader och gator ger i Peking ofta ett första hum om var en plats ligger.

För att därefter precisera en adress används väderstrecken. I Kina tycks folk i allmänhet vara utrustade med en inbyggd kompass.

Höger och vänster ersätts med norr och söder, öster och väster.

De flesta vägar i mångmiljonstaden Peking löper i ett rutmönster som följer väderstrecken.

I de traditionella gränderna kan det vara svårt att hitta rätt och andra gånger blir beskrivningar förvirrande eftersom den kinesiska huvudstaden byggs om i rasande fart.

Rio de Janeiro: Kåkstäderna länge blinda fläckar på stadskartorna

Tills för några år sedan var Rios nästan tusen kåkstäder inte utsatta på kartorna. Det gjorde att invånarna inte kunde beställa hem varor eller öppna bankkonton, eftersom det krävs en gatuadress i stadsplanerade områden. När Google nådde Rio började de att markera ut stadens så kallade favelor digitalt, men då reagerade stadens överklass som inte ville att namnen på de ökända favelorna smutsade ned kartorna. Överklassen förlorade och numera har Google märkt ut de flesta gator och gränder i Rios största favela, Rocinha, med nästan 100 000 invånare. Men fortfarande omfattas inte favelorna av den allmänna postservicen. I Rocinha är det ett kooperativ som delar ut posten. Anledningen är att drogkartellen inte vill att utomstående har tillgång till ”deras” favela.