I oppositionens fäste Benghazi pågår inga strider men det råder ändå ett slags undantagstillstånd. Folk är tacksamma mot FN-alliansens bombningar men har en orealistisk syn på vad rebellarmén kan åstadkomma, menar DN:s korrespondent Erik Ohlsson, som är på plats.
Hur är stämningen i Benghazi?
– Striderna pågår sexton mil härifrån, i Ajdabiya. Här märks det inte jättemycket av den väpnade konflikten. Men det är ändå inget normalt läge. Skolorna och många affärer och institutioner är stängda.
Kommer det fram information om vad som händer vid fronten?
– Ja det gör det. Internet ligger nere och mobiltrafiken är opålitlig, men många följer de arabiska tv-kanalerna al-Jazira och al-Arabiya, och många har släktingar och vänner i andra delar av landet. Sedan är det mycket rykten och obekräftade uppgifter, det ligger i sakens natur.
Hur är inställningen till FN-alliansens insats?
– Det som är synbart är en stor tacksamhet för den hjälp man fått, framför allt mot Frankrike. Man ser franska flaggan lite här och var.
– Vad de inte har insett, eller inte vill inse, men som mer och mer börjar se ut som ett faktum är att rebellerna är för dåligt beväpnade och tränade för att kunna inta Tripoli militärt. Vad man kan hoppas på, som jag ser det, är antingen att det blir en förhandlingslösning eller att Khaddafiregimen kollapsar inifrån, att avhoppen fortsätter.