Fem frågor till DN:s mellanösternkorrespondent Erik Ohlsson.
Vilka är de största utmaningarna som väntar Libyen nu?
– Dels har de haft ett inbördeskrig i åtta månader med en redan dålig infrastruktur som måste byggas upp igen. Sedan måste övergångsregeringen visa att den är regeringsduglig.
Går det att ena folket?
– Det återstår att se. Det är sant att det är ett klansamhälle och frågan är det om det går att ena. Det är svårt att uttala sig om och ingen som vet. Men de som företräder regeringen är uppenbarligen vettiga och man får hoppas att de fortsätter att vara tongivande.
Finns det risk för en ny våldsspiral och terrorhandlingar?
– Nej, jag tror inte det. Khaddafis folkliga popularitet var överskattad. Det visade sig inte minst när rebellerna tog kontroll över Tripoli, så risken är inte särskilt stor.
Hur viktig är oljan?
– Det är en stor fördel som Libyen har att de sitter på en av världens tio största oljekällor. Får de bara igång produktionen och att den inte hamnar i fel fickor har de en stora ekonomiska möjligheter jämfört med många av grannländerna i området.
Hur ser du på möjligheterna att skapa en demokrati?
– Jag utgår från att omvärlden vill ha ett demokratiskt Libyen, men om det går bra eller inte vet jag inte. De har en lång och svår väg att vandra och kommer att stöta på svårigheter, det ligger i sakens natur när man ska ta över efter någon som har haft makten i 42 år och skött det som ett familjeföretag.