Reaktionerna har varit många och starka på DN.se:s artikelserie om hur USA:s utrikespolitik förändras under ledning av Barack Obama, och påverkas av arvet efter George W Bush. Här följer en sammanställning av samtliga artiklar i serien.
Obamas brutala krig mot terrorn. Med allt fler riktade mord mot misstänkta terrorledare har bilden av Barack Obama som en mjukare ledare än George W Bush allt mer kommit att framstå som en myt.
Allt viktigare för Obama att bryta med Bush. Men i flera sakfrågor är olikheterna mellan de två i praktiken inte särskilt stor. En av de stora skillnaderna mellan USA:s utrikespolitik under Bush och Obama är retoriken.
En utsliten krigsmakt. Arvet efter Bush var ett land i djup ekonomisk kris, med en försvagad militär och sargad diplomatisk ställning. Det är tveksamt om Obama skulle klara av en ny stor konflikt.
Guantánamo symbol för brist på handlingsplan. Vita husets dilemma är att det inte finns bevis nog för att fälla de terrormisstänkta, samtidigt som de anses vara alltför farliga för att friges.
Chatt med Michael Winiarski. DN:s korrespondent i Washington svarade på läsarnas frågor om bland annat hotet från Iran, trupperna i Irak, Israels kärnvapen, kriget mot terrorn och relationen till Kina.
USA:s relation till omvärlden
Ryssland. ”Omstart” är den slogan Barack Obama och hans medarbetare lanserat för relationerna mellan USA och Ryssland. Innebörden är ungefär att gammalt groll ska glömmas och nytt samarbete inledas. Strategin har bara lyckats delvis.
Kina. Till skillnad från sina företrädare har Obama valt en ödmjuk linje mot Peking. Men så är USA mer än någon gång tidigare beroende av Kina för att lösa alltifrån konflikten med Nordkorea, till klimatfrågan och svårigheter i världsekonomin. I takt med att Kinas inflytande sakta växer förändras maktbalansen.
Europa. När Barack Obama tillträdde i januari 2009 skulle det äntligen det bli ordning på de transatlantiska relationerna efter de tunga åren med George W Bush. Men ur USA:s perspektiv är London, Paris och Berlin fortfarande mycket viktigare än Bryssel. Amerikanerna har svårt att se Europa som en politisk enhet.
Mellanöstern. Barack Obama gick ut hårt och höll ett omdiskuterat tal i Kairo där han kritiserade Israels bosättningar. Men han fick snart omvärdera sin egen förmåga när det gällde konflikten i Mellanöstern. Förväntningarna var så höga att det inte kunde bli mycket annat än ett rejält magplask.
Afrika. Barack Obama har satt Afrika ovanligt högt på sin utrikespolitiska agenda, med en lång och tidig rundresa på kontinenten av utrikesminister Hillary Clinton. Men han har ännu inte satt officiell fot i politiska tungviktaren Sydafrika. Och i faderslandet Kenya väntar man fortfarande på Obama.
Latinamerika. Kontinenten visar allt större oberoende från sin mäktiga granne i norr. Långsamt börjar Washington vänja sig vid att inte betrakta länderna i söder som sin bakgård. Men än dröjer en gammal misstro kvar från båda sidor.