Hur vill ni kommentera rapporter om att läget för mänskliga rättigheter försämrats i Kina i samband med de olympiska spelen?
OS i sig präglades av stor öppenhet. Men under spelen så försökte ett litet fåtal utlänningar sprida politiska budskap som var oförenliga med den olympiska andan. De begick brott mot kinesisk lag som åtgärdades. Men det kan inte tolkas som att läget för mänskliga rättigheter i Kina blev sämre.
Är det inte just när någon vill sprida budskap som makthavarna inte gillar som demokratin prövas?
Detta hade inget att göra med demokrati. De försökte dra uppmärksamheten bort från de olympiska spelen till en helt annan fråga och gjorde det på ett ganska provocerande sätt. De klättrade upp på muren och vecklade ut en stor banderoll med antikinesiska slagord som var en förolämpning mot det kinesiska folket. Då är det klart att myndigheterna reagerar. Men vad som är glädjande är att det bara var mycket få sådana händelser, och att medierna fokuserade på spelen.
Vi läser nu nästan varje dag om skandalen med melamin som förgiftat mjölkprodukter i Kina. Enligt rapporter fanns centrala direktiv som förbjöd kinesiska medier att rapportera om känsliga ämnen under OS, inklusive frågor som gällde matsäkerhet. Det kan enligt bedömare ha bidragit till att förvärra situationen. Vad är er kommentar?
Jag känner inte till några sådana direktiv. Men under OS inträffade incidenter i Kina som bevakades i medierna, till exempel gruvolyckor. Vad gäller melaminskandalen så rapporterade den kinesiska nyhetsbyrån i veckan detaljerat om vad som hänt. Det visade sig att de lokala myndigheterna fick reda på detta tidigt i augusti. De skulle ha anmält det omedelbart, inom två timmar, till de centrala myndigheterna. Det gjorde de inte. I stället försökte de dölja det under 38 dagar, tills det blev känt i medierna den 9 september.
Varför ville de tysta ner det?
Det är nog mänskligt. Men i ett uttalande sa regeringen att under dessa 38 dagar fick de ingen information. Inte förrän Nya Zeelands ambassadör rapporterade det. Ett nyzeeländskt företag som är minoritetsägare i det kinesiska mjölkföretaget fick reda på vad som hänt och informerade den nyzeeländske ambassadören som i sin tur informerade den kinesiska regeringen. Både borgmästaren och partisekreteraren i staden Shijiazhuang avskedades från sina positioner. Det sänder ett klart budskap till tjänstemän i Kina att de hålls ansvariga för vad de gör.
Det finns fler rapporter om att centrala kinesiska myndigheter skickar ut direktiv till medierna om vad de får och inte får rapportera om.
Jag har aldrig sett något sådant direktiv.
En som rapporterat om denna styrning är journalisten Shi Tai. Han vidarebefordrade till en organisation utomlands ett direktiv från regeringen i Peking som sade att medierna inte fick skriva om bland annat årsdagen av händelserna vid Himmelska fridens torg och om falungongrörelsen. För det dömdes han till tio års fängelse.
Jag känner inte till något om detta.
Enligt rapporten är det förbjudet för kinesiska medier att skriva om falungong. I västmedier har vi fått läsa mycket om hur anhängarna av den rörelsen förföljs.
Jag tror inte man haft någon nyhetsbevakning av falungong de senaste tio femton åren. De ses som en sekt, som predikar att människan kan vara en gud. Det har tagit livet av många människor, eftersom de predikar att när man blir sjuk behöver man ingen sjukvård. Så falungong är olagligt i Kina och det finns egentligen ingenting att rapportera om denna sekt.
Har de anhängare i Kina?
De kan ha det, men inte många. Redaktörerna i kinesiska tidningar och nyhetsorganisationer använder sitt eget omdöme när de beslutar om vad de ska rapportera. Se på CNN, se på DN! Vi har följt utländska mediers nyhetsrapportering om OS i Kina de senaste månaderna, och vi har inte läst något om falungong där heller under denna tid.
Låt mig nämna ytterligare några namn på personer som fängslats på grund av sina åsikter: Hu Jia, miljöaktivist som i april dömdes till tre år och sex månaders fängelse, anklagad för omstörtande verksamhet på grund av intervjuer han gett och artiklar han skrivit. Gao Zhisheng, advokat som har förts bort i hemlighet av kinesisk polis. Och Chen Guangcheng, en blind advokat som dömts till fyra års fängelse efter att ha spridit dokument om påtvingade aborter.
Jag har ingen information om detta. Jag kan, om ni kommer med en skriftlig begäran, kontakta de kinesiska myndigheterna för att få veta vad som hänt, och sedan komma tillbaka till er med informationen. Dessutom har ju DN en korrespondent i Peking. Han kan vända sig till utrikesdepartementets informationsavdelning och fråga.
Kina är det land som avrättar flest i världen. Företrädare för Kinas regering har sagt, bland annat i ett svar i FN till Sveriges utrikesminister Carl Bildt, att dödsstraffets avskaffande är ett mål. När kan det uppnås?
Det finns ett överväldigande stöd bland allmänheten för att behålla dödsstraffet som avskräckning och straff för de grövsta brotten. Å andra sidan finns också ett nationellt samförstånd om att det inte ska missbrukas. Det ska användas mycket sparsamt, och det är därför högsta domstolen i Kina för tre år sedan beslutade att se över alla dödsstraff som utmäts av provinsdomstolarna. Bland juridikprofessorer finns en växande debatt om huruvida dödsstraffet bör avskaffas, men den synen har ännu inte stöd av en majoritet jurister. Så jag ser ingen rörelse för att avskaffa dödsstraffet i Kina i en nära framtid.
Så det är inget mål för regeringen?
Nej, det tror jag inte. Det strider mot den allmänna viljan, och det vet regeringen. Det är i stor utsträckning en kulturfråga. Dödsstraffet är djupt förankrat i den kinesiska kulturen. Jag vet att dödsstraffet är avskaffat i Sverige och i Europa. Men i USA har man kvar det.