Världen

”Dold agenda bakom Libyenanfall”

Ett brittiskt stridsflygplan av typen Tornado på väg för att delta i militäraktionen mot Libyen.
Ett brittiskt stridsflygplan av typen Tornado på väg för att delta i militäraktionen mot Libyen. Foto: Lisa Conway / AP Photo
Ett gyllene tillfälle att träna stridspiloter och att säkra tillgången på olja. Det är skälen till varför flera länder nu anfaller mål i Libyen, inte för att stoppa folkets lidande. Det säger Mellanösternexperten Abdulhadi Khalaf till DN.se.

– Att USA och Storbritannien skulle ingripa för att stoppa civilbefolkningens lidande har jag svårt att se. Sådant lidande förekommer på en rad håll i världen utan att det internationella samfundet gör någonting åt saken, inte minst i Jemen. Där dödades 50 personer av regimen förra veckan, säger Abdulhadi Khalaf, sociolog på Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet.

Att något ingripande inte sker i Jemen tror han beror på att landet är nära allierat med USA i kriget mot terrorismen, mycket närmare än vad Libyen varit.

– Därför har man överseende med den jemenitiska despoten på ett annat sätt än med Khaddafi, säger Abdulhadi Khalaf.

I och med att en stor militär operation nu inletts mot Libyen ser flera länder – framför allt mindre nationer – ett tillfälle för sina militära förband att få erfarenhet från krigsliknande förhållanden.

– Det är cyniskt, men ett tillfälle för länder som Danmark, Norge och Förenade Arabemiraten att träna sina stridspiloter. Militär exercis som är nästan gratis och ett trovärdigt krig som är bra för piloternas framtida karriärer.

I Libyen finns prima olja. Den är av typen Arabian light, lätt råolja, och av bättre kvalitet än den olja som kommer från Persiska viken. Dessutom behöver den inte passera den sårbara Suezkanalen på väg till Europa. Libyens enorma tillgång på ”det svarta guldet” är det andra skälet till varför flera av länderna deltar i aktionen mot Khaddafiregimen, enligt Abdulhadi Khalaf.

OECD-länderna importerar totalt 1,2 miljoner fat olja, enligt en sammanställning som tidningen Economist gjort. Libyens forna kolonialmakt Italien är det i särklass största importlandet av libysk olja.

Av FN:s Säkerhetsråds 15 medlemmar röstade tio för den resolution som innebär en flygförbudszon över Libyen och som ger ett mandat att stoppa våldet mot civilbefolkningen. Inget medlemsland röstade emot förslaget. Däremot lade fem länder ned sina röster, däribland Tyskland, Kina och Ryssland.

– Tyskland har lite av en schizofren inställning. De anser att det är viktigt att följa FN-resolutionen, men de vill inte själva bidra. Lite cyniskt kan man säga att de inte vill göra det smutsiga arbetet, säger Fredrik Lindvall, säkerhetspolitiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Ryssland och Kina är emot inblandning i andra länders interna angelägenheter. När det gäller Ryssland är man rädd för att minoriteter inom landet skulle sträva efter ökad självständighet och att världssamfundet skulle anses ha rätt att ingripa. Man är bland annat rädd för att blickarna ska riktas mot Kaukasus och att regionen blir ännu mer splittrad.

Även i Kina finns motsvarande tankegångar, enligt Fredrik Lindvall:

– Där vill man inte att andra länder lägger sig i hur man hanterar Taiwan och Tibet.

Frankrike är ett av de länder som varit mest pådrivande i den militära insatsen mot Libyen. Fredrik Lindvall tror att det bygger på Frankrikes gamla band till Nordafrika.

– Frankrike har flera intressen i Nordafrika, allt från kultur till energi och försvarsmateriel. Det moderna stridsflyget i Libyen kommer från Frankrike. I Libyeninsatsen handlar det nog mest om att få inflytande och visa ledarskap, säger han.

FN:s Säkerhetsråd

Tio medlemsländer i Säkerhetsrådet som röstade för resolutionen

Bosnien och Hercegovina

Colombia

Frankrike*

Gabon

Libanon

Nigeria

Portugal

Storbritannien*

Sydafrika

USA*

Fem medlemsländer i Säkerhetsrådet som lade ned sina röster

Brasilien

Indien

Kina*

Ryssland*

Tyskland

*De fem permanenta medlemmarna (P5) har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet. Sammanlagt ingår femton länder. De som inte är ständiga medlemmar väljs av Generalförsamlingen vartannat år så att fem länder ersätts varje år.

Mer om FN-resolutionen.