BENTIU.
Freden har återvänt till Sudans oljefält där Lundin Oil borrade efter det svarta guldet, och nu kräver lokalbefolkningen kompensation för sitt lidande. ”Det är klart att Lundin Oil har ett ansvar för vad som hände”, säger byledaren James Pul till Dagens Nyheter.
Bara det kvadratiska vägnätet och de skinande barriärerna av korrugerad plåt, som blänker i solljuset, röjer att Guit är en ny bosättning. Byn har återuppbyggts efter att freden har återvänt till Södra Sudan, där man nu på söndag folkomröstar om självständighet som slutet på ett mer än 20 år långt inbördeskrig.
Unity, provinsen där Guit ligger en halvtimmes bilfärd från centralorten Bentiu, var länge en relativt lugn del av landet, men allt ändrades när olja hittades i utkanten av Suddträsken. Det var det svenska bolaget Lundin Oil som hittade oljan.
– Regeringstrupperna brände vår by för att en väg skulle byggas. Vi kunde inte ta med oss vår boskap och tvingades ut i våtmarkerna där vi fick försörja oss på fiske för att överleva. Men många klarade sig inte.
Det berättar Veronica Nyaboth som nu återvänt till Guit. År 2005 slöts ett fredsavtal mellan SPLA-gerillan och regeringen i Khartoum. Hennes liv börjar sakta återfå en normalitet, men livet har inte varit lätt.
– Jag hoppas däremot att framtiden blir bättre, när vi får ett eget land. Just nu tänker jag bara på alla som dog. Jag hoppas innerligt att kriget inte startar igen, säger hon.
En sju mil lång grusväg är fullständigt obetydlig i stora delar av världen, men här blev den skillnaden mellan liv och död. Området är avskuret från omvärlden under regnsäsongen, men när Lundin Oil kom till hit anlades en väg som stod emot vätan.
Det var inte bara Lundin Oils lastbilar som använde leden – den utnyttjades även av milisgrupper som stöddes av regeringen i Khartoum under inbördeskriget samt av reguljära trupper som anlände i pansarfordon.
När vägen väl var byggd var sikten fri för trupper som tidigare tvingats stanna på norra sidan Bahr al-Ghazal-floden.
– Regeringens policy under dessa år var att hjälpa företag till oljefälten med vapenmakt. Vägen var ett gemensamt åtagande, säger Guits administrative chef James Pul, som är starkt kritisk mot Lundin Oil.
Han menar att det var en medveten strategi att tvångsförflytta folk från oljefälten. Lundin var en del av detta för de initierade allt, menar Pul. Oljefyndigheten vid Tharjaat var deras upptäckt och på grund av den byggde man vägen.
Men de tillförde väl också resurser till området?
– Okej, de byggde ett par kliniker och en skola. Men det var efter intensiva påtryckningar. De kan aldrig påstå att vägen stod för utveckling. På grund av den dog många människor.
Vad tycker du att Lundin skulle ha gjort?
– De skulle hållit sig borta från slagfältet. Det hade varit rimligt. Men de var här för egna intressen och de ville helt enkelt investera.
Oljan har varit en förbannelse för invånarna i Unityprovinsen. Freden är här, men det som har hänt är inte glömt. James Pul hoppas fortfarande på kompensation för dem som drabbats, även om han inser att det är ett fjärran mål.
– Bara att få folk att återvända var en extrem utmaning. Traumat har inte försvunnit. Många har förlorat närstående. Om det finns någon rättvisa så ska dessa människor ersättas för sitt lidande. Människoliv har spillts på grund av oljan.