Massmördare eller terrorist? Ställa Anders Brehding Breiviks närstående mot väggen eller inte? Medierna uppvisar dubbelmoral när de bevakar terrorhändelser. Det säger Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall.
När rapporterna om terrordådet i Norge först blev känt var det många medier som spelade ut det muslimska terrorkortet. När det i stället visade sig att gärningsmannen var en ensam kristen norrman böt flera medier ut ordet ”terrordåd” till det mer avsändarlösa begreppet massmord.
– Hade det här varit en muslimsk gärningsman skulle det vara omöjligt att separera den enskildes gärning från det tankegods som ligger bakom. Medier tenderar att politisera den muslimska tillhörigheten mer än den kristna, säger Jesper Strömbäck.
– Invändningen att Anders Brehding Breivik var en ensam gärningsman påverkar inte heller definitionen av om det är ett terrordåd. Det finns flera terrordåd som begåtts av enskilda muslimer. Det är viktigt att medierna behandlar händelser lika, säger Jesper Strömbäck.
I samband med att fyra män greps misstänkta för att genomföra ett terrordåd i Danmark i början av 2011 riktade sig medierna direkt till muslimska företrädare. Då konfronterade journalisterna även de misstänktas före detta fruar och svärmödrar med frågor om ansvar: ”Om de inte sett tecken, om de inte visste, om de inte kunnat förhindra?”
Men i den norska terroristattacken är medierna försiktigare mot närstående och trots att Anders Breivik under en tredjedel av sitt liv varit knuten till Fremskrittspartiet, FRP, är det få som offentligt utpekar ett av Norges största politiska partier som delansvarig för gärningsmannens politiska världsbild. När en journalist ändå kopplar ihop partiets politiska retorik med Anders Breiviks tankegods reagerar FRP:s ledare Siv Jensen med avsky och menar att den kopplingen är i sig ”lika allvarlig som massmordet på Utøya”.
– För ett parti som själva är snabba på att utkräva kollektivt ansvar utifrån enskildas handlingar är detta ett vansinnigt resonemang. Dessutom är det uppenbart att gärningsmannen och partiet har en politisk samsyn i flera frågor. Både FRP och Anders Breivik pekar också ut socialdemokraterna som en fiende.
– Det finns mycket forskning och flera historiska exempel på hur just retoriken och det politiska budskapet föregår extrema våldshandlingar.
Men kan det ändå inte finnas skäl för medier att reagera annorlunda när det gäller terrordåd med muslimska förtecken?
– Nej, då hamnar journalistiken på ett sluttande plan. Journalistiken ska ge en rättvis bild av samhället och av det som sker.
Avvägningarna för journalistiken i samband med terrordåd är problematisk på fler sätt. Ett resultat av terroristers aktioner är att medier ofta själva sprider terroristernas agenda till en större krets. Just i dagarna är kanske Anders Breiviks manifest den mest lästa och mest citerade skriften i världen.
Hur ser du på det?
– Visserligen är publiciteten terrorns syre, men samtidigt är skriften relevant för att förstå Anders Breiviks världsbild och tänkande. Dessutom är den här skriften redan ute i sociala medier. Precis hur mycket man ska diskutera och återge innehållet från Breiviks manifest kan dock vara svårt att hantera för medierna, säger Jesper Strömbäck.