Visserligen lyckades den siste av ursprungsbloggarna få sin dom om sex månaders straffarbete upphävd i torsdags, men annars är ljusglimtarna få.
När USA under president George W Bush skulle demokratisera Mellanöstern och tryckte på för reformer i Egypten inför valen vid 2000-talets mitt blev internet ett av oppositionens vapen. Långt innan svenskarna talade om Flickr, bloggar eller Twitter användes de av egyptiska ungdomar för att informera om demonstrationer. Mobilkameror fick ut dokumentation av gripanden eller misshandel på nätet i realtid, vilket försvårade för regimen att låta människor bara "försvinna".
Trots att stora demonstrationer plötsligt blev vardagsmat teg pressen. När den egyptiska bloggosfären kokade som mest hyllade de största optimisterna IT som lösningen på demokratiunderskottet.
Därpå kom det havererade kriget i Irak och en valframgång för Muslimska brödraskapet, där den demokratiförespråkande falangen ett tag fick övertaget när partiet knep en ansenlig del av platserna i parlamentet.
Följden? Ett USA med kalla fötter som inte ville riskera islamistiska framgångar. Ett Egypten som fängslade presidentkandidaten Ayman Nur för valfusk. En tvärpolitisk opposition som splittrades, och ett Muslimskt brödraskap på väg i en mer religiös riktning.
35-årige Wael Abbas blev känd när han lade ut videofilmer av alltför vanlig polisbrutalitet på sin blogg. Poliserna hade gripit en minibusschaufför som ingripit i ett bråk mellan polisen och chaufförens kusin. Som straff togs föraren till station, fick en batong uppkörd i ändtarmen och övergreppet filmat. Filmerna kom dock på avvägar.
Poliserna straffades efteråt — men även Abbas som behandlas som paria av arbetsgivare. Han bor kvar hos föräldrarna, utan möjlighet att försörja sig. Han har erbjudits förmånliga journalistjobb men mött motkrav att stänga sin blogg, vilket han vägrat. När han i fjol besökte Sverige avslöjade han för TT i förbigående att medieälsklingen som kramats ihjäl på konferenser i väst inte fått betalt för någon av sina föreläsningar.
Det nu aktuella åtalet grundade sig i ett bråk om den internetuppkoppling Abbas delade med grannen för att spara pengar.
Sociala medier är fortfarande populära, men reformnyttan är ifrågasatt. Att USA åter blundar för Egyptens allt hårdare sätt att kväsa oppositionella passerar relativt obemärkt i västvärlden, enligt Abbas för att det saknar nyhetsvärde.
- Iran är så klart värre. Men saken är att världen kan pressa Iran, men den gör inte det med Egypten, som är vänligt mot västvärldens intressen. Folk kommer och njuter av solen men vet inget om vad som pågår. Och västmedierna rapporterar bara nyheter som terrorism, islamism, mord på högt uppsatta, säger han.
Dödsstöten för hoppet om internet som samhällsomstörtare kom den 6 april 2008. I en Facebook-grupp som snabbt fick närmare 100 000 medlemmar manade en demokratiivrare till storstrejk. Strejken uteblev, uppgivna egyptier stannade i stället hemma av oro för våld. Aktivisten och hennes medhjälpare greps, som många andra oliktänkande.
"6 april-rörelsen" finns nu mest på nätet. När presidenthoppet Mohammed ElBaradei återvände till Egypten i fredags fick Facebook-ivrarna några hundratal att våga sig ut till flygplatsen trots demonstrationsförbud.
Även domen mot Wael Abbas — sex månaders straffarbete för att ha saboterat en internetkabel — har passerat relativt obemärkt. Han ser ett mönster: obekväma presidentkandidater, förespråkare för kristnas rättigheter och andra oppositionella åtalas i civilmål.
- Då slipper man internationella påtryckningar, säger Abbas som var med vid Barack Obamas Kairo-tal i somras och som tycker att Obamas USA lagt än mindre tryck på Egypten.
Enligt människorättsorganisationen Human Rights Information Network, som företrädde Wael Abbas i domstolen, var åtalet politiskt motiverat. Det misstänker även Alexandra Sandels, svensk frilansjournalist som nyligen bytte Kairo mot Beirut.
Att så många av första generationens bloggare, nu i 30-årsåldern, givit upp och lagt ner tycker inte hon är så konstigt:
- Folk växer upp. Vem vill inte bilda familj, fixa ett schysst jobb, ha sin egen lägenhet när man är 35 år? Hur många är villiga att offra så mycket som Wael har gjort?